• Veronika B A

    Sökes: intervjupersoner för forskningsprojekt om våld i syskonrelationer

    Sökes: intervjupersoner för forskningsprojekt om våld i syskonrelationer


    Jag heter Veronika Burcar Alm och jag är forskare vid Sociologiska institutionen i Lund. Just nu söker jag personer som har upplevt någon typ av våld (fysiskt såväl som psykiskt) utövat av ett syskon och som vill dela med sig av sina berättelser.

    I Sverige talar man sällan om våld utövat av syskon och det finns inte mycket forskning om detta område. I andra länder har forskningen visat att syskonvåld är vanligt förekommande och området är mer uppmärksammat.


     


    Det är viktigt att även vi uppmärksammar denna form av familjevåld. Jag söker nu därför intervjupersoner i åldern 18+ som har erfarenheter av våld (fysiskt eller psykiskt) utövat av ett (eller flera) syskon.


     


    Är du intresserad av att delta? Skicka mig i så fall ett mail på: [email protected] så kontaktar jag dig för att berätta mer om projektet. Du kan också nå mig på telefon - se uppgifter nedan. Du är inte på något sätt förpliktigad att delta i undersökningen och även om du, efter att ha fått mer information (muntlig såväl som skriftlig) om projektet, väljer att intervjuas kan du när som helst avbryta din medverkan. Självfallet behandlas alla uppgifter konfidentiellt.


     


    Veronika Burcar Alm (forskare och projektledare)


     


    Sociologiska institutionen, Lunds universitet


    Telefon: 046-222 42 73


    [email protected]


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-05 12:37
    Hej!

    Jag fick frågan om det går bra att maila mig sin berättelse - och det går jättebra! Jag är intresserad av era erfarenheter, tankar och åsikter på området - muntligt eller skriftligt!

    Vänliga hälsingar,
    Veronika
  • Svar på tråden Sökes: intervjupersoner för forskningsprojekt om våld i syskonrelationer
  • Veronika B A

    Hej!

    Stort TACK till er som svarat!

    En diskussionsfråga som berör min forskning är: när tycker ni att gränsen för vanlig syskonrivalitet och syskonbråk kontra trakasserier och syskonvåld går? Hur vet man så att säga som förälder var gränsen ska dras?

    Funderar Veronika  

  • Veronika B A

    Tack för ditt svar! Jag tycker det är intressant just det här med gränser - om man föreställer sig att t ex en skolkamrat hade gjort samma sak - hade omgivningen reagerat annorlunda då, tänker jag? Är det just i relationen "syskon" man förväntas kunna "ta" lite mer..? Kanske blir gränsdragningen ännu otydligare då - jag vet inte, bara funderar kring detta! 

  • Veronika B A
    Anonym (:)) skrev 2018-05-02 10:46:49 följande:

    Vad intressant frågeställning! Och en viktig sådan. I mitt fall blev jag faktiskt misshandlad och kränkt av min syster under uppväxten men jag har inget minne av att min mamma direkt sa ifrån på ett sätt att hon förstod det var oacceptabelt. Tror tom jag fick hjärnskakning en gång hon kastade en glasbehållare i huvudet på mig. Blodet bara rann över hela ansiktet. Då fick hon iofsig konsekvens av sin handling men annars tror jag den allmänna bilden är att det är normalt att syskon bråkar.

    Har själv barn nu och tycker det är svårt då leken lätt och fort går över i att någon slagit sig och gråter. Men när det slåss på allvar eller hårt och vi märker det sätter vi alltid stopp.


    Ditt inlägg kom inte med i mitt tidigare svar - tack igen för dina kommentarer! Just det där med att förstå att något är oacceptabelt tor jag är en viktig del i det hela!
  • Veronika B A
    Anonym (Anonym) skrev 2018-05-17 23:49:12 följande:

    Står inget om man är anonym i undersökningen m.m? Har du fått alla svar du vill ha? Var ju längesen du starta tråden nu.. Eller söker du fler svar här i tråden också? :)


    Hej!

    Förlåt mitt sena svar! (Har haft strul med avisering.) Jag är fortfarande intresserad av såväl diskussion i tråden som intervjupersoner! Intervjuerna är helt anonyma. Jag har samlat en del material men kommer inte att sammanställa detta och skriva om det förrän till hösten! Så alla tankar, funderingar och kommentarer mottages tacksamt! Det är ju ett ämne som inte är så omdiskuterat.

    Allt gott!
    /Veronika
  • Veronika B A
    Anonym (Elin) skrev 2018-06-07 11:26:53 följande:

    Lite typiskt överlag, tycker jag, att man inte tar barns våld mot varandra på allvar. Även i andra relationer än syskonrelationen upplever jag att jag och andra barn fick tåla mycket som man aldrig hade accepterat mellan vuxna. Jag tycker generellt att föräldrar ingriper alldeles för sent. Jag och min bror bråkade hela uppväxten och har fortfarande ingen bra relation. Jag kan uppleva att det var han som var värst mot mig, men det kan vara bara mitt perspektiv. I vilket fall gjorde vi båda saker mot varandra som inte var okej och som jag önskar att våra föräldrar hade uppmärksammat och sagt ifrån om.


    Jag tycker detta är jätteintressant - och viktigt! För samtidigt som det tycks finnas en bild av att "barn är barn", "syskon bråkar alltid", "de lär sig hantera konflikter"  osv. så är ju barn den grupp vi också betraktar (eller åtminstone förväntas betrakta!) som mest sårbar och som allra viktigast att uppmärksamma. Det är intressant det du skriver om att vi inte skulle acceptera samma sak mellan vuxna! Hur kan det då komma sig att våld blir mer "accepterat" bara för att det sker mellan barn?

    PS. Om du Anonym (Elin) skulle ha lust att göra en telefonintervju - hör gärna av dig på min mail veronika.burcar_alm@soc.lu.se! Vore intressant att höra mer om dina reflektioner! DS.   
  • Veronika B A
    Anonym (Anonym) skrev 2018-06-09 01:18:51 följande:
    Ingen fara.

    Hur går intervjuerna till? Skickar du frågor eller hur funkar det?
    Hej!

    Det är helt upp till den som intervjuas vad som passar bäst. Jag har framförallt gjort telefonintervjuer men det är också möjligt att skicka frågor via mail, dvs. en mailintervju fungerar bra det också!

    Allt gott!
    /Veronika Burcar Alm 
  • Veronika B A
    Anonym (storasyster) skrev 2018-06-09 01:29:07 följande:

    Jag och min lillebror växte upp väldigt tajta. Vi bråkade en hel del, slogs och en gång kastade jag en stor blomkruka på honom i ren frustration. Den missade som tur var. Vi lekte fint ihop men ibland rök vi plötsligt bara ihop. Är inte ett dugg traumatiserad. Kan det bero på att var äldst och störst. Eller beror det på att vi inte bråkade så mycket som jag tror. Minns exempelvis tydligemt blomkrukan men det hände ju bara en enda gång under våra 15 tajta år tillsammans.


    Tack för att du skriver din berättelse! Det finns nog olika "nivåer" av bråk/våld och jag tänker att om båda bråkar med varandra - dvs. att det inte är ett av syskonet som ständigt utsätts av ett annat - kanske det blir lite annorlunda!
  • Veronika B A
    Boll86 skrev 2018-06-09 07:41:42 följande:

    Min sambo fick såpass mycket stryk av sin 5 år äldre bror att dom inte kunde bo tillsammans under uppväxten. Föräldrarna var skilda så dom bodde hos varsin förälder. Men umgicks på semestrar och dylikt. Sambon fick då vid ett tillfälle näsan krossad med en kikare av storebrodern.


    Tack för att du berättar! Kan de umgås nu som vuxna? 

    Allt gott!
    /Veronika Burcar Alm
  • Veronika B A
    Boll86 skrev 2018-06-11 15:34:29 följande:
    Ja dom umgås idag. Irritation uppstår dom emellan fortfarande ibland och det är väl först på senare år som dom slutat bråka på det sättet. Båda är i trettioårsåldern nu, den äldre närmare 40. När dom var runt 20 gick det fortfarande ganska vilt till ibland.
    Jag måste bara fråga en sak till - för det får mig att fundera på om dom någon gång har pratat om detta, dvs. om de har pratat om sitt beteende mot varandra eller de mer "bara" har slutat?
  • Veronika B A
    Anonym (diagnos) skrev 2018-06-13 09:00:34 följande:

    vår son kan vara våldsam ibland både emot oss föräldrar och sina syskon men så har han diagnoser som adhd och asperger som gör att impulserna blir svårare att kontrollera men vi måste ha full på honom när han har en dålig dag


    Tack för ditt inlägg! Jag tänker att som vuxen är man ju ofta medveten om hur man bäst kan hantera detta, dvs. när man har fått veta om diagnosen, (även om det likväl förstås kan vara oerhört svårt ändå...) - men kanske kan det vara svårt för åtminstone yngre barn att förstå varför syskonet gör som det gör. Har du några funderingar kring det?
  • Veronika B A
    Anonym (diagnos) skrev 2018-06-13 12:13:25 följande:
    de lär sig parera och anpassa sig i situationen men då pratar vi om en 10 åring ;)
    Aha, jag förstår (fast en tioåring kan väl vara nog så stark och bestämd ?) Tack för att du svarade!
  • Veronika B A
    Anonym (Bror) skrev 2018-06-14 12:40:47 följande:

    Finns även äldre syskon som vill mörklägga allt dåligt som pågår inom familjen hos föräldrarna och vill att yngre syskon ska spela med i mörkläggningen..äldre syskon som av någon konstig anledning vill skapa medberoende hos yngre syskon och dölja upp allt det dåliga hos föräldrarna inom familjen - ett mycket konstigt uppförande skulle jag vilja säga..!


    Tack för ditt inlägg! Vilken intressant reflektion. Ja, så kan det ju också vara - och konstigt uppförande absolut. Men kanske kan det ha att göra med att man (storasyskonet) vill bevara "idealfamiljen" till varje pris? Eller snarare låtsas att det är en idealfamilj. Och så blir det bara värre istället tänker jag... 
  • Veronika B A
    Anonym (M) skrev 2018-06-14 13:08:39 följande:

    Min bror slog mig ofta under uppväxten. Blev rädd föf honom. Kunde kasta in mig i en vägg helt oprovocerat. Slå till mig när jag gick förbi etc.


    Hej! Tack för att du berättar! Är detta någonting ni har talat om som vuxna? Dvs. är han medveten om hur du upplevde hans beteende? 

    PS. Om du skulle vilja utveckla kring detta får du mycket gärna skicka ett mail (eller om du vill talas vid). Det är viktiga berättelser för forskningen. DS.
  • Veronika B A
    Anonym (byråkraten) skrev 2018-06-14 15:44:15 följande:

    Hej!

    Är forskningsstudien godkänd av etikprövningsnämnd?

    Följer du Dataskyddsförordningen/GDPR när det gäller hanteringen av de personuppgifter du samlar in?


    Hej! Ja, studien har genomgått etikprövning vid Etikprövningsnämnden i Lund och intervjustudien följer dataskyddsförordningen.
  • Veronika B A
    Anonym (byråkraten) skrev 2018-06-14 17:30:06 följande:
    Det bör framgå i din inledande text/annons/trådstart.
    Det är en poäng - jag lägger till detta!
  • Veronika B A
    Veronika B A skrev 2018-02-22 10:09:42 följande:

    Sökes: intervjupersoner för forskningsprojekt om våld i syskonrelationer


    Jag heter Veronika Burcar Alm och jag är forskare vid Sociologiska institutionen i Lund. Just nu söker jag personer som har upplevt någon typ av våld (fysiskt såväl som psykiskt) utövat av ett syskon och som vill dela med sig av sina berättelser.

    I Sverige talar man sällan om våld utövat av syskon och det finns inte mycket forskning om detta område. I andra länder har forskningen visat att syskonvåld är vanligt förekommande och området är mer uppmärksammat.


     


    Det är viktigt att även vi uppmärksammar denna form av familjevåld. Jag söker nu därför intervjupersoner i åldern 18+ som har erfarenheter av våld (fysiskt eller psykiskt) utövat av ett (eller flera) syskon.


     


    Är du intresserad av att delta? Skicka mig i så fall ett mail på: [email protected] så kontaktar jag dig för att berätta mer om projektet. Du kan också nå mig på telefon - se uppgifter nedan. Du är inte på något sätt förpliktigad att delta i undersökningen och även om du, efter att ha fått mer information (muntlig såväl som skriftlig) om projektet, väljer att intervjuas kan du när som helst avbryta din medverkan. Självfallet behandlas alla uppgifter konfidentiellt.


     


    Veronika Burcar Alm (forskare och projektledare)


     


    Sociologiska institutionen, Lunds universitet


    Telefon: 046-222 42 73


    [email protected]


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-05 12:37
    Hej!

    Jag fick frågan om det går bra att maila mig sin berättelse - och det går jättebra! Jag är intresserad av era erfarenheter, tankar och åsikter på området - muntligt eller skriftligt!

    Vänliga hälsingar,
    Veronika
    Obs! Projektet är etikgranskat och vid eventuellt intresse av att medverka i en intervjustudie informeras om detaljerna gällande detta!
  • Veronika B A
    Anonym (M) skrev 2018-06-14 18:13:54 följande:
    Nej. Har tänkt på det som något normalt. Inte reflekterat över det speciellt mycket. Minns att en kompis sa till en annan: * bror slår henne tills hon börjar gråta.

    Den andra kompisen trodde inte på det. Då förstod jag att det kansk inte var helt normalt.
    Ok, jag förstår - och det är nog inte ovanligt att se det på det sättet. Som barn är det nog vanligt att man utgår från att det som sker i den egna familjen så att säga är det "normala" eller som det "ska vara". Man har ju inte mycket att jämföra med! 
  • Veronika B A
    Anonym (S) skrev 2018-06-15 00:04:48 följande:

    Jag var rädd för mina bröder, och även rädd för våldet den äldsta kunde åsamka den yngre. Mamma lät oss göra bestraffningar på varandra, hon höll i vi slog / torterade vet syskon. Alla var utsatta för våld av varandra, och av de vuxna.

    Jag tycker gränsen går när det fattas respekt och en aspekt är att det blir negativ förstärkning, alltså att syskon har lättare för att bonda med varandra och föräldrarna via negativ uppmärksamhet än via positiv. Att ordspråket " kärlek är bråk" kopplat till syskon gör inte bråket mindre tolererat heller.

    Jag tycker man ska sluta ursäkta våld bara för att det sker hos syskonen. Det är fortfarande våld och det kommer skada och påverka individen för livet.


    Tack för ditt inlägg! Ja, absolut - våld är ju våld oavsett om det är ett syskon eller till exempel en "kamrat" som utövar det. Samtidigt tycks det inte sällan tonas ned just på grund av att det sker mellan syskon. Samma handlingar hade kanske inte tolererats om en skolkamrat hade utövat dem. Men vad är skillnaden, funderar jag på. Kanske kan skada det ännu värre när det utövas av någon som faktiskt förväntas stå en särskilt nära... Jag hoppas att du mår bra idag trots dina svåra erfarenheter.   
  • Veronika B A

    Hej!


    Jag kommer att fortsätta min forskning om våld i syskonrelationer så därför uppdaterar jag detta inlägg. Jag söker alltså på nytt personer som har upplevt våld utövat av ett syskon som kan tänka sig att bli intervjuade. Eftersom jag är intresserad av gränsdragningar (vad är våld/vad är bråk) söker jag även föräldrar som kan tänka sig att bli intervjuade gällande hur man hanterar konflikter och drar gränser för vad som är ok i syskonrelationen!


     


    Allt gott,


    Veronika Burcar Alm (forskare och projektledare)

Svar på tråden Sökes: intervjupersoner för forskningsprojekt om våld i syskonrelationer