Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi)

Äldre 13 Mar 12:21

75 svar

Beräkning av underhåll

Hej!

Jag kommer förmodligen via tingsrätt försöka få ensam vårdnad om barnet. Detta på grund av många anledningar och svårigheter jag nog inte behöver gå in på här.

Samtidigt hade jag velat att man tittar på underhållsbidraget. Situationen ser ut så här...

Barnet bor nästan helt hos mig. Barnet är tonåring och vägrar vara hos pappan mer än någon gång över helgen varje månad. Korta perioder funkar umgänge varannan helg men det är över ett år sedan umgänget började bli riktigt jobbigt för barnet och under den tiden har det bara varit kortare perioder han varit hos sin pappa varannan helg regelbundet. Det har flera gånger gått månader mellan något umgänge alls. Med andra ord bor han väldigt mycket hos mig.

Jag lever ensam. Jag sjukpensionerades i november och jag får ut 8 800kr/mån i sjukersättning. Däremot får jag som sjukpensionär både bostadsbidrag och bostadstillägg.

Ekonomin är mycket ansträngd.

Jag får underhåll via FK. Alltså lägsta beloppet.

Pappan har heltidsjobb. Industriarbete. Jag vet inte hans månadsinkomst men den lär vara bättre än min.

Han har också heltidsarbetande sambo. Tar man någon hänsyn till att sambon har inkomst eller räknar man enbart pappans inkomst?

Han har sonens halvsyskon heltid och de bor varannan helg hos sin mamma. Så han får underhåll för de barnen. Sambon har också två barn sedan tidigare och deras pappa betalar underhåll till henne.

Är det gissningsvis lönt för mig att bråka om saken? Det går inte att diskutera saken eller komma fram till ett gemensamt beslut tillsammans med pappan eftersom han inte svarar varken när jag ringer eller smsar. Vi har tidigare gått på sammarbete tal hos familjerätten men det har inte lett någonvart.

Jag tycket det är väldigt kämpigt att ge sonen de kläder han egentligen skulle behöva osv. Han får liksom hela tiden använda några få tröjor och han har två par jeans som ju måste tvättas ofta så han har rena kläder. Jag har ensam alltid ordnat mobiler, cykel, betalat terminsavgifter osv. Även när barnet bodde växelvist. Nu har hans mobil gått sönder samtidigt som jag har betalat 750kr terminsavgift för fritidsaktivitet.

Trots att jag har varit sjukskriven sedan 2011 och levt ensam hela tiden. Jag fixar inte allt med min låga inkomst och det drabbar så klart sonen.

Nu har hans mobil gått sönder samtidigt som jag har betalat 750kr terminsavgift för fritidsaktivitet. Träning och mobil är viktigt eftersom han har diabetes typ 1.

Jag har snällt frågat pappan via sms om han kan tänka sig betala för en begagnad mobil. Han kanske känner någon som har en liggande skrev jag. Men pappan svarar som vanligt inte. Ingen telefon är fixad. Han köpte dyr dator till sig själv vill istället.

Pappan kräver till och med att sonen ska ha med sig fickpengar han får av mig i månadspeng exempelvis om de går på bio. Pappan betalar biobiljetten men ska sonen ha dricka och snacks är det mina pengar som ska bekosta sånt. Även vissa liknande utgifter när de gör saker tillsammans på semestern. Så som när pappan tar med alla sina barn till nöjespark. Han betalar glass osv till sina andra barn som är yngre än vårt barn. Jag säger "han betalar och jag betalar" eftersom det ju är "våra" pengar från början som ges till barnen.

Detta är stressfullt för både mig och sonen. Ibland säger han inte till mig att han behöver fickpengar för han vet att det är tufft ekonomiskt och då är han hellre utan helt enkelt när de andra äter glass. Det gör ont i hjärtat så jag betalar alltid alla gånger sonen berättar hur det är. Om det så innebär att jag i hemlighet lever på pasta och ketchup alla dagar han är iväg.

Av dessa anledningar hoppas jag att jag med någorlunda gott samvete kan vilja att en dom gällande underhåll ska fastställas och att domen kanske kan innebära lite mer pengar till sonen. Men vet inte alls hur hårda de är när de beräknar och dömer.

Jag planerar för mycket. Min huvudsakliga fråga är alltså, räknar man på något sätt in den nya sambons inkomster när man beräknar underhållet?

Råttan

Äldre 14 Mar 13:31

#41

Jag tycker det låter som att pappan i det här fallet är ett stort as. Tycker enormt synd om din son och om dig ts, det måste vara fruktansvärt att se sin son behöva utstå verbal misshandel av den andra föräldern och samtidigt känna att man inte kan tillgodose basbehov som kläder, telefon (i ert fall) etc. Din son är 14, låt honom bestämma var han vill bo. Stötta honom allt vad du kan. Sök alla stipendier du kan hitta! Mitt erbjudande kvarstår, vill du ha hjälp på något sätt skriv ett privat meddelande till mig eller ange en anonym emailadress.

sextiotalist

Äldre 14 Mar 13:44

#42

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) skrev 2018-03-14 12:28:37 följande:

Hej!

Tack för ditt svar. Jag har varit inne på FKs sida ang räkna ut underhåll men det är svårt. Jag vet inte hans exakta lön, kostnader för hus osv.

Jag tycker också att en som arbetar heltid borde kunna bidra med lite till när andra föräldern inte kan jobba. Önskar viljan att kunna hjälpa till lite extra när det gäller särskilda lite dyrare utgifter skulle finnas utan att behöva bråka om saken.

Jag ska kolla upp fonder till nästa gång något behövs som jag har svårt att få ihop pengar till. Tack

Man kan tycka det, men det finns idag praxis och även lagtexter som reglerar detta. Och det är ekonomin som styr, inkomster och försörjningsbörda, utgifter sm boende och resor till arbetet.
Jag förstår att det är frustrerande, men hur mycket du än bråkar, så kan du aldrig tvinga honom

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 13:57

#43

Anonym (Inte lätt o få mer!) skrev 2018-03-14 13:16:02 följande:

Vore det inte vettigast om pojken flytta till pappan, han tar alla kostnader samt barnbidrag och du behöver inte ens betala underhåll när du har så låg inkomst,pappan får underhållet från FK ändå. låter som han får det bättre hos honom.

Under 180 i årsinkomst och du är befriad från underhåll, behöver inte betala tillbaka heller.

Sedan lite tragiskt att du valt sjukpensionär, oftast kan man jobb ändå, fast man har en arbetsskada, eller handikappad, eller vad som helst, finns hur många exempel som helst.

Har två vänner som blev sjukpensionärer, efter 10 år så valde dom att jobba istället, sjukpensionen var inte index höjande och dom insåg att livet ,ju äldre dom blir kommer bara bli sämre för dom. nu jobbar dom dubbla skift ibland, allt för att köpa ett hus,.dom är snart där, och helt lyckliga att dom börja jobba igen.

Nej han har det inte bättre där. Det lovar jag dig.

Du tror på riktigt att alla kan välja att inte bli sjukpensionär? Vilken värld lever du i? Kan man jobba dubbla skift ska man absolut inte vara sjukpensionär. Vet du vilka handikapp och sjukdomar jag har? Jag valde inte. Försäkringskassan beslutade. Visst kunde jag överklaga och visst får man när man vill eller kan börja jobba istället. Men det är inte aktuellt för mig. Alltid lika skrattretande när folk tror att det bara är att börja jobba och att man inte vet vilken jävla kass situation man befinner sig när man är sjukpensionär. Som om man inte alls går runt och har ångest över hur man ska klara sig senare i livet.

Har dina vänner varit hemma i tio år men sen kan jobba dubbla pass hoppas jag att någon drastisk förbättring gällande deras sjukdomar har hänt. Annars borde de betala tillbaka den sjukersättning de fått i tio år istället för att köpa hus.

Ditt inlägg är fruktansvärt provocerande. Men det kanske är precis det du vill. Finns gott om troll.

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:00

#44

Anonym (Inte lätt o få mer!) skrev 2018-03-14 13:19:28 följande:

20% av kostnaden om du använder hemförsäkringen, sedan kan jag inte hur rättskyddet går in när du har så låg inkomst.

men en tvist brukar landa runt 30-50 tusen, så 3- 5 tusen åker du på, låter som en ny mobil till grabben.

Vinna mer i underhåll kommer du inte göra, fråga mig jag har redan gått den vändan och har betydligt bättre inkomst än ditt ex.

Jag betalar 10%. Oroa dig inte. Han kommer få en mobil. Inte en ny men en fungerande. Sedan anser jag att ens barns psykiska mående är ännu viktigare än en ny mobil. Hans psykiska mående försämras i detta fallet vid gemensam vårdnad.

Kan man ana en liten bitterhet och öm tå? Eftersom du skriver att du gått den våndan fastän du tjänar mer än mitt barns pappa.

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:03

#45

sextiotalist skrev 2018-03-14 13:44:24 följande:

Man kan tycka det, men det finns idag praxis och även lagtexter som reglerar detta. Och det är ekonomin som styr, inkomster och försörjningsbörda, utgifter sm boende och resor till arbetet.

Jag förstår att det är frustrerande, men hur mycket du än bråkar, så kan du aldrig tvinga honom

Nej precis. Jag förstår hur det funkar nu och som sagt har jag beslutat mig för att inte röra runt i den grytan.

Jo det är frustrerade men det är ju så. Inte allt man tycker är rätt och riktigt här i livet. Tyvärr hehe.

sextiotalist

Äldre 14 Mar 14:11

#46

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) skrev 2018-03-14 13:57:05 följande:

Nej han har det inte bättre där. Det lovar jag dig.

Du tror på riktigt att alla kan välja att inte bli sjukpensionär? Vilken värld lever du i? Kan man jobba dubbla skift ska man absolut inte vara sjukpensionär. Vet du vilka handikapp och sjukdomar jag har? Jag valde inte. Försäkringskassan beslutade. Visst kunde jag överklaga och visst får man när man vill eller kan börja jobba istället. Men det är inte aktuellt för mig. Alltid lika skrattretande när folk tror att det bara är att börja jobba och att man inte vet vilken jävla kass situation man befinner sig när man är sjukpensionär. Som om man inte alls går runt och har ångest över hur man ska klara sig senare i livet.

Har dina vänner varit hemma i tio år men sen kan jobba dubbla pass hoppas jag att någon drastisk förbättring gällande deras sjukdomar har hänt. Annars borde de betala tillbaka den sjukersättning de fått i tio år istället för att köpa hus.

Ditt inlägg är fruktansvärt provocerande. Men det kanske är precis det du vill. Finns gott om troll.

Jag håller med dig om att det inte är frivilligt, men vissa sjukdomar kan faktiskt bli bättre med tiden, nya behandlingar, skador som läker, ny kunskap.
Förutom det att man förut inte alltför sällan förtidspensionerade personer istället för att sätta in dom på rehab.
En bekant till mig valde att flytta för att den fk där hon bodde först ville förtidspensionera henne, den fk dit hon flyttade valde rehabilitering i första hand (hon arbetar heltid idag)

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:23

#47

Råttan skrev 2018-03-14 13:31:49 följande:

Jag tycker det låter som att pappan i det här fallet är ett stort as. Tycker enormt synd om din son och om dig ts, det måste vara fruktansvärt att se sin son behöva utstå verbal misshandel av den andra föräldern och samtidigt känna att man inte kan tillgodose basbehov som kläder, telefon (i ert fall) etc. Din son är 14, låt honom bestämma var han vill bo. Stötta honom allt vad du kan. Sök alla stipendier du kan hitta! Mitt erbjudande kvarstår, vill du ha hjälp på något sätt skriv ett privat meddelande till mig eller ange en anonym emailadress.

Ja fy f**n rent ut sagt. Hjärtat slås i bitar varje gång han ringer och är ledsen, gråter så snart han kommer hem (hit) eller får ångest innan han ska gå dit när han lovat pappan att komma.

Jag brottas hela tiden med tankar som "gör jag rätt, hur kan jag hjälpa, när bör jag gripa in och vad ska jag göra då?". Det är ju hans pappa liksom. Jag har själv en pappa som jag inte har någon kontakt med och jag vet att det gör ont. Även när man är vuxen kan man behöva en pappa i sitt liv. Så jag vill inte ta vårdnaden ifrån pappan eller låta sonen bo här av ren jäkelskap eller för att förstöra deras relation.

Sonen är så stor att hans vilja ju väger tungt. Jag och sonen pratade mycket om boendet innan sonen visste hur han ville göra. Det enda som hindrade honom då va skuldkänslor gentemot pappan eftersom han inte ville bo hos honom. Fruktansvärt jobbigt. Något jag önskar att inget barn skulle behöva känna. Jag sa att jag stöttar honom i vilket beslut det än blir och att han ska tänka på vad han själv tror att han mår bäst av. Inte hur vi föräldrar vill ha det. Vi är vuxna.

Det är psykiskt misshandel ofta och det är inte okej någonstans. Den ursinniga föräldern i mig vill skrika, slåss och orosanmäla till socialen. Förbjuda umgänge helt fastän man inte har rätt till det.

Men det känns inte som om resultatet skulle bli bättre. Tvärtom. En utredning och samtal i familjerätten ändrar inget. Jag frågade sonen om han kanske ville att jag skulle få till lite fler samtal via familjerätten där han och pappan kanske kunde få hjälp med att förstå varandra bättre osv. Sonen svarade "Nä mamma. Det är inte lönt. Han kommer aldrig att förstå och aldrig ändra sig. Han kommer bara straffa mig mer istället". Så sjukt att ett barn ska känna sig straffat över att bara finnas till och uttrycka sin vilja för att må bra.

Blä vad jag svamlar. Bölar samtidigt X-P Känsligt ämne när ens barn inte mår bra.

Jag skickar privat här. Glömde det igår.

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:29

#48

sextiotalist skrev 2018-03-14 14:11:40 följande:

Jag håller med dig om att det inte är frivilligt, men vissa sjukdomar kan faktiskt bli bättre med tiden, nya behandlingar, skador som läker, ny kunskap.

Förutom det att man förut inte alltför sällan förtidspensionerade personer istället för att sätta in dom på rehab.

En bekant till mig valde att flytta för att den fk där hon bodde först ville förtidspensionera henne, den fk dit hon flyttade valde rehabilitering i första hand (hon arbetar heltid idag)

Jo det är sant. Idag anses iaf mina sjukdomar vara kroniska med risk att istället bli värre med tiden. Så jag har inte så mycket hopp för en ljusare framtid. Om inga mirakelkurer uppfinns.

Jag har inte alls fått känslan av att Försäkringskassan sjukpensionerar folk som istället kan jobba. De är tvärtom väldigt hårda, gör omfattande undersökningar under lång tid. Har kontakt med samtliga läkare man som sjuk har osv. Många är tvärtom förtvivlade över att tvingas ut i arbete de inte klarar av. Men visst finns det de som fuskar också. Svår balansgång.

sextiotalist

Äldre 14 Mar 14:31

#49

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) skrev 2018-03-14 14:29:53 följande:

Jo det är sant. Idag anses iaf mina sjukdomar vara kroniska med risk att istället bli värre med tiden. Så jag har inte så mycket hopp för en ljusare framtid. Om inga mirakelkurer uppfinns.

Jag har inte alls fått känslan av att Försäkringskassan sjukpensionerar folk som istället kan jobba. De är tvärtom väldigt hårda, gör omfattande undersökningar under lång tid. Har kontakt med samtliga läkare man som sjuk har osv. Många är tvärtom förtvivlade över att tvingas ut i arbete de inte klarar av. Men visst finns det de som fuskar också. Svår balansgång.

Numera ja, men får 10-15 år sedan var det annorlunda.

Anonym (Mamma med ansträngd ekonomi) Trådstartaren

Äldre 14 Mar 14:40

#50

sextiotalist skrev 2018-03-14 14:31:20 följande:

Numera ja, men får 10-15 år sedan var det annorlunda.

Ah okej. Det vet jag inget om eftersom jag då va frisk och jobbade glatt.

Beräkning av underhåll

INNEHÅLL