Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Avtrubbad känslomässigt av SSRI/SNRI?

    Tor 15 mar 2018 23:01 Läst 8239 gånger Totalt 31 svar
    Anonym (SSRI/­känslo­r)
    Visa endast
    Tor 15 mar 2018 23:01

    Jag tenderar skriva en halv novell när jag ska skriva även den simplaste fråga.

    Min sambo led länge av depression. Det är ju en skymf att påstå att förhållandet var bra, men där fanns i alla fall känslor i mängder, allt från kärleksyttringar av olika slag, till glädje/ilska, sorg och besvikelse. Jag har gått vid hennes sida i 14 år och har aldrig haft planer på att ge upp.

    År av tjat och övertalning fick henne till slut att gå till läkaren och söka hjälp.

    Hon ordinerades SSRI (citalopram). Det hjälpte!!

    Idag, två år senare är hon känslomässigt som en tall, eller en sko, välj själv.

    Allt studsar på henne. Ingenting skapar en känsla. Hon är på samma humör mest hela tiden, aldrig speciell glad och aldrig ledsen. Det finns inget som får henne att känna nånting.

    Jag vill inte gå in på detaljer, men vår dotter berättade en sak för henne. Hade hon sagt det till mig hade mitt hjärts gått i bitar och jag hade inte kunnat sova på veckor. Det hade satt igång en känslostorm av sällan skådat slag.

    Men inte på min sambo. Hon tog det med ro, helt iskall.

    Vad är detta för jä*la preparat? Jag påstår inte att hon hellre borde må som hon gjorde, men att gå från det till en levande död, som helt saknar förmåga att känna något, vare sig positiva eller negativa känslor, det vet i sjutton vad jag ska tycka om.

    Är det så här de här preparaten är tänkta att fungera? Att de stänger av en känslomässigt, vilket får till följd att depressionen inte kan ta de uttryck den gjort?

  • Fre 16 mar 2018 10:27 #11
    riboflavin skrev 2018-03-16 10:21:55 följande:

    Så reagerade jag också, sorg och glädje försvann helt. Det sägs att man kan hitta bättre balans med ett preparat som passar en bättre men jag vågade aldrig testa. Det värsta var att jag nästan inte har några minnen kvar av de åren, viktiga födelsedagar, vänner, min student, att min farfar dog mm. är som raderat. Bilder och berättelser är som om folk pratar om någon annan helt och hållet. På foton tycker kag det syns att det inte är jag där inne. Vet inte riktigt varför det blev så.

    Jag har försökt återskapa mycket med hjälp av vänner och familj men för mig känns det som om jag förlorade nästan 4 år av mitt liv.


    För mig så kom livet tillbaka, jag har en sambo som mer än gärna fotar mig, man ser skillnaden på fotona, innan jag fick hjälp så log jag nästan aldrig på korten, syntes på ögonen att jag inte mådde bra.
    Men när de där första veckorna gått, så fick jag energin tillbaka för att sakta men säkert hitta rätt. Två år åt jag och fasade ur medicinen under en månad och det har fungerat sedan dess. Men det är absolut inte något quickfix, långt ifrån och jag skulle inte ta medicinen om det inte var riktigt illa igen.
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 16:20 #12

    Jag tror att kemiska obalanser Inte finns!! Det är bara påhittat...

  • Anonym (T)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 20:48 #13

    Nej, det är inte normalt att det tar bort både topparna och dalarna som någon påstod ovan. Tycker att det låter som att hon behöver prata med sin läkare om att ändra dos eller läkemedel. Eventuellt kan hennes egen produktion av signalsubstanser ha kommit igång så att det blir för mycket med läkemedlet och hon inte behöver det alls längre. Kanske inser hon inte det själv och behöver din hjälp och stöttning att ta tag i att kontakta läkaren?

    Som alltid i sådana här trådar kommer några personer och fyller tråden med inlägg om hur dåligt SSRI är men med rätt läkemedel och rätt dos ger det en livet tillbaka. Jag har inte mått så här bra på flera år som jag gör sen jag började med Sertralin (som funkar för mig, men inte passar alla). Har alltid varit kär i min sambo men känner mig nästan nykär igen nu när jag börjat med antidepressiva.

  • Lör 17 mar 2018 19:50 #14

    Går hon eller har hon gått på ssri vilket av dem?
    Har hon lagt av med dem nu?

  • Anonym (Puff)
    Visa endast
    Lör 17 mar 2018 19:58 #15
    Anonym (A) skrev 2018-03-16 16:20:03 följande:

    Jag tror att kemiska obalanser Inte finns!! Det är bara påhittat...


    Baserat på?
  • Lör 17 mar 2018 20:15 #16
    Anonym (Puff) skrev 2018-03-17 19:58:10 följande:

    Baserat på?


    Bry dig inte om (A) han/hon skriver i ALLA trådar som rör psykisk ohälsa och det är samma 2-3 meningar varje gång.
  • Lör 17 mar 2018 20:29 #17
    Anonym (.) skrev 2018-03-16 00:01:20 följande:

    SSRI tar bort både topparna och dalarna och vissa blir som zombies. Så är det.

    Och kåtheten försvinner helt. Onanerar inte ens längre.


    Exakt så var det för mig. Det jävliga är att jag åt sertralin för att jag reagerade med depression på mina p piller... Så utan sexlust var ju p piller i onödan och utan p piller inget sertralin, utan sertralin fanns sexlust...

    Och helt klart zombie. Var som att leva i en bubbla inget penetrerar
    Bunnies, it must be bunnies!
  • Anonym (Meh)
    Visa endast
    Sön 18 mar 2018 05:17 #18

    Nog tar SSRI och SNRI bort topparna från känslor och humör alltid, det är ju lixom själva vitsen. Sedan kunde man ju önska att de bara tog bort svackorna och dalarna, men den medicinen finns inte, utan tyvärr kapar de även lust, lycka och glädje med förutom rädsla, nedstämdhet och ångest.

    Sedan är det som med all medicin, upplever man att man mår bättre utan den, så är man antagligen inte tillräckligt sjuk eller dålig för att bli hjälpt av den.

  • Anonym (T)
    Visa endast
    Sön 18 mar 2018 09:56 #19
    Anonym (Meh) skrev 2018-03-18 05:17:48 följande:

    Nog tar SSRI och SNRI bort topparna från känslor och humör alltid, det är ju lixom själva vitsen. Sedan kunde man ju önska att de bara tog bort svackorna och dalarna, men den medicinen finns inte, utan tyvärr kapar de även lust, lycka och glädje med förutom rädsla, nedstämdhet och ångest.

    Sedan är det som med all medicin, upplever man att man mår bättre utan den, så är man antagligen inte tillräckligt sjuk eller dålig för att bli hjälpt av den.


    Nej, själva vitsen är att SSRI leder till högre produktion av serotonin och att serotoninet tas upp långsammare (SNRI påverkar fler signalsubstanser) så att du faktiskt kan känna glädje, ork osv. Om du upplever att den tar bort glädjen så tar du antingen ett preparat som inte passar dig eller för hög dos så att du går runt med konstant serotoninpåslag och känner samma sak hela tiden... Detta är vanligt! Studier visar att ungefär hälften tycker att deras antidepressiva tar bort glädjen, men de allra flesta av dessa blir hjälpta av att ändra dos/preparat. Du ska inte behöva känna dig oförmögen att känna glädje!
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Sön 18 mar 2018 16:35 #20

    Googla "Surviving Antideppressant".

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll