Är det verkligen värt det?

Jag läser så många styvfamiljstrådar här och ser många styvfamiljer genom mitt jobb. Det verkar vara så svårt, arbetsamt, uppoffrande och stressigt att leva med någon som har barn sedan innan.

Jag har enbart haft korta relationer med folk som haft barn och det har inte tilltalat mig alls.( Jag är idag gift med två barn och kärnfamilj)

Jag tycker det verkar så synd att missa hela parsamheten innan barnen( man får ju aldrig upplevaatt vara den absolut viktigaste i sin partners liv), man missar parbubblan, missar det oerhört magiska i att vänta och längta efter bådas första barn, får inte full kontroll över hur ens familj ska leva och bo osv och har alltid ex som är en viktig del i ens partners liv. Jag njuter väldigt mycket av vår sammansvetsade familj och över att leva precis det liv jag villl leva. Det verkar som att det krävs jobb och ansträngningar för att få det att fungera och jag tycker inte att kärlek ska vara svår.

Så jag undrar: Ni som lever med någon som har barn sedan innan. Är det värt det?

Önskar ni att ni valt annorlunda ibland?

Sörjer man kärnfamiljen? Krävs det en viss sorts personlighet för att orka?