Anonym (jadu) skrev 2018-04-14 13:39:26 följande:
Vissa läkare är "bättre" än andra. Jag föstår inte vad han menar att du ska visa. Det är sjukvårdens uppgift att komma med en behandling."jag kan inte visa nåt, jag vet nte, jag är sjuk" kan vara ett svar.Men jag tror det är bäst att acceptera den behandling han vill provtabletterna och sluta för du orkar inte med dom och kan inte stå ut i biverkningana. Att förklara att jag inte Dtar mr aallt mer inaktiv, orkar inte med min motion har funkat bra för mig. För att tappa kondisen kan vara ett farligt problem för dessa patienter. Ibland har jag inte sagt något om att jag slutat förrä n läkaren frågar, alltså när det är dags att förnya sjukskrivning. Ibland har jag ringt innan, då har jag ringt varit desperat måttt självmordstankar då säger de sköterskan man ska sluta med med.
Det kanske är dags för dig att sjukanmäla dig. Kanske passar bra innan dagarna är slut. OM du känner att du har svårt att orka med alltså. Nästa problem kan bli FK. måste tydligt framgå i intyget qtt du iinte klarar NÅGOT jobb på arbetsmarknaden. Jag hade symptom som trötthet tung kropp yrsel illamående magont tunga koncentrationssvårigheter.
Om du kan få läkaren inse att det här jobbsökande har gjort dig sämre så kan det vara till hjälp. Om du varit sjukskriven förut och blivit bättre av det så kan du säga det kanske. Men kanske det bästa är en annan läkare.
Jag var för ärlig, ville ha en ärlig relation med läkaren, för att jag tror att det är så man bygger upp något som håller. Men du har helt rätt i att ´man lika gärna kan fejka. låtsat, hitta på. Min läkare ville ge mig mirtazepin, jag har haft citalopram förut, läste på om mz och man går upp i vikt av dom. Då får jag ju ännu ett problem.
Problemet är inte bara den enstaka läkaren. När jag väl bestämt mig för att gå till läkaren tog det två månader innan jag fick träffa honom och väl där kände jag ändå att han satt och kollade klockan. Går man på drop-in så har man ungefär tjugo minuter på sig, känner sig lite stressat. Men en bokad tid är inte så mycket bättre.
Jag förstår helt grejen med attl låtsat ta ett preparat och att man gör det för att försäkringskassan ska känna sig lugna och det vara också doktorns argument för att jag måste visa upp något. Jag ville inte ens träffa deras kurator eftesom jag redan hade haft så mycket kuratorkontakt, jag behövde enbart vila. Faktum är att den dag fk ringde så fick jag mer förståelse ifrån dom än från doktorn så jag tror han överdrev sin oro. Han borde ha oroat sig mer för min hälsa än vad den där jävla fk ska säga. Lättare sagt än gjort förstår jag men men.
Läste just i dagarna att kuratorskontakt och ssri vara överskattatde, att en vanlig sjukskrivning ger bra reparation. Men det hjälper ju inte att en tidning kommit fram till samma konklusion som jag. Det finns helt enkelt tillfällen när man inte ska påtvinga någon en kuratior eller att ta ssrr.
Så problemet i mitt fall är att jag inte orkade låtsas. Jag visste bäst själv vad jag behövde men jag lyckades inte förmedla det till läkaren, och jag vågar inte ta upp det med någon annan för jag är rädd som att framstå att "jag vill ju bara ha en sjukskrivning och typ att jag satsat på att bli sjukskriven för resten av livet, typ sjukpensioär. Jag tycker det är svårt att stå upp för sig själv.