Är detta otrohet? Borde jag lämna?

Jag tror inte att han har varit otrogen. Lämna inte, annars blir du singel.

Tack allihopa för att ni tar er tiden att svara, känns som att jag har en liten armé med främlingar som backar mig ??

Jag har varit hos vänner hela gårdagen efter att han berättade (skrek) på mig att jag borde dra åt helvete och att han i veckor känt irritation och agg mot mig för att jag aldrig är glad, med andra ord är det mitt fel att han sökt bekräftelse utifrån. Jag har varit mycket stressad med heltidsstudier, halvtidsjobb och samtidigt ta hand om hemmet då han knappt vet något om hur man lagar mat, handlar, städar eller tvättar etc. Han är rätt krävande men förstår inte det själv. Har fått en del panikångestattacker senaste halvåret, utlöses ofta vid bråk. Jag har bett hobom stå ut med mig tills jag mår lite bättre, attt jag är medveten om hur jag mår och att jag kämpar mig igenom detta. Men trodde inte det här.

Kom hem igår kväll sent från en kompis, vi pratade inte alls och sen vi vaknade imorse har inte ett ord sagt och han sitter och spelar datorspel med vänner. Stämningen är extremt ångestladdad här hemma.

Vill slå en stekpanna i huvudet på honom...

Jag har iallafall bestämt mig för att göra slut, men jag vet inte hur. Vet inte hur jag ska klara första tiden, hur jag ska kunna ta beslutet att såra honom. Även om han har sårat mig.

Hur gör man slut med någon man älskar som tyvärr inte är bra för en?

Så han har helt enkelt bidragit till att du mått dåligt och tom fått panikattacker? fint förhållande, verkligen. Ibland är det faktiskt så att det är ens partner/relationen som gör en sjuk. Ju snabbare du inser detta, desto bättre. 

Du gör bara slut, behöver inte förklara något för honom.

Tack allihopa för att ni tar er tiden att svara, känns som att jag har en liten armé med främlingar som backar mig ??

Jag har varit hos vänner hela gårdagen efter att han berättade (skrek) på mig att jag borde dra åt helvete och att han i veckor känt irritation och agg mot mig för att jag aldrig är glad, med andra ord är det mitt fel att han sökt bekräftelse utifrån. Jag har varit mycket stressad med heltidsstudier, halvtidsjobb och samtidigt ta hand om hemmet då han knappt vet något om hur man lagar mat, handlar, städar eller tvättar etc. Han är rätt krävande men förstår inte det själv. Har fått en del panikångestattacker senaste halvåret, utlöses ofta vid bråk. Jag har bett hobom stå ut med mig tills jag mår lite bättre, attt jag är medveten om hur jag mår och att jag kämpar mig igenom detta. Men trodde inte det här.

Kom hem igår kväll sent från en kompis, vi pratade inte alls och sen vi vaknade imorse har inte ett ord sagt och han sitter och spelar datorspel med vänner. Stämningen är extremt ångestladdad här hemma.

Vill slå en stekpanna i huvudet på honom...

Jag har iallafall bestämt mig för att göra slut, men jag vet inte hur. Vet inte hur jag ska klara första tiden, hur jag ska kunna ta beslutet att såra honom. Även om han har sårat mig.

Hur gör man slut med någon man älskar som tyvärr inte är bra för en?

Ja till viss del..men jag tror inte han fattar det. Han förstår inte riktigt mina känslor. Vi bråkade nyss för jag vill få honom att förstå att jag är ledsen, att jag önskar han kunde kämpa lite. Det urartade och han packar sina väskor nu och ringer sin syster och berättar allt som hänt men vinklar allt till sin fördel... skitjobbigt

Vill slå en stekpanna i huvudet på honom...

Jag har iallafall bestämt mig för att göra slut, men jag vet inte hur. Vet inte hur jag ska klara första tiden, hur jag ska kunna ta beslutet att såra honom. Även om han har sårat mig.

Hur gör man slut med någon man älskar som tyvärr inte är bra för en?

Hej!

Första gången jag skriver ett inlägg här, i hopp om att få lite klarhet eller bara för att skriva av mig.

Jag och min man har varit tillsammans i två år , vi har inga barn men bor ihop och för mig har han hittills utan tvekan varit mannen i mitt liv som jag vill dela min framtid med.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja men här är en sammanfattning gällande vår historia:

För ett år sedan ungefär gjorde han slut med mig, för vad han sa var personliga problem. Han ville hitta sig själv och var osäker på oss och vårat förhållande. Jag var såklart helt förkrossad men han lämnade, och efter en sommar av tystnad hörde han av sig igen. Sa att han saknade mig och ville försöka igen.

Kär som jag var gav jag honom en ny chans, och när jag frågade honom om han hade träffat någon annan under tiden sa han ja, en tjej som var ?perfekt?. Dvs en tjej med bra utbildning, bra familj, träffar inte killar, och så vidare. Mitt förflutna är lite mer kaosartat med flytt över hela världen, gått igenom några heartbreaks och en trasig familj i grunden på allt det. Jag är känslig men stark och anser att mitt förflutna har byggt mig, det är ingenting jag skäms för. Han menade på att han va tvungen o se om hans liv skulle bli bättre med den ?perfekta? tjejen men att han insåg att det inte spelade någon roll för hennes personlighet var tråkig och han kunde inte vara sig själv med henne som han kan med mig. Så han lämnade henne och kom tillbaka.. Han lovade att hon var den enda han hade träffat.

Två månader senare vaknar jag av att han fått sms från en tjej, så jag går in och snokar på hans meddelanden. Fel, jag vet, men har efter otrohet i tidigare förhållanden lärt mig att lita på min magkänsla. Hittar en konversation från sommaren där han och en tjej uppenbart träffas för att ha sex under en månads tid. Blev såklart jättesårad, men när jag frågade honom dagen efter om han verkligen inte hade ljugit för mig ang att ha legat med någon under vår paus så blånekar han. Tills jag berättar vad jag vet, och då blir han såklart förkrossad och ber om ursäkt tusen gånger. Jag sa jag behövde lite tid att försöka tänka ut en lösning. När jag senare kom hem från jobbet den dagen var lägenheten tömd på hans grejer och det visade sig att han ville ?dra innan jag gör slut?. Detta sårade ännu mer då jag inte förstår hur man kan lämna någon man ljugit för istället för att kämpa.. efter många om och men förlät jag honom och han kom tillbaka.

Nu till saken:

Jag har haft en konstig magkänsla om att något inte stämmer. För två månader sedan fick han en bokningsbekräftelse från vårdcentralen ang test för könssjukdomar. En timme senare hade han raderat smset. Jag konfronterade honom och han sa han hade råkat ta bort smset, och att han ville testa sig för han Aldrig testade sig för mer än klamydia i somras efter att han låg med den tjejen, och han har känt sig orolig om han är helt frisk för han hade haft en ovanligt lång förkylning, så han tänkte testa sig för alla sjukdomar och därefter kolla upp om han har Brist på någon vitamin osv. En helkroppscheck med andra ord. Jag godtog det och livet fortsatte.

Igår loggade jag in på hans dator och får syn på meddelanden på Facebook mellan honom och hans tjejkompis som han går på utbildning med. Dom pratar rätt oskyldigt men hon är ganska flirtig, frågar varför dom aldrig ses bara dom två och att hon saknar honom. Dom diskuterar träning och han skriver att hon intr behöver träna då hon har fin kropp. Han säger även att dom kan ses nån dag och hitta på något.. jag fotografetar hela denna flirtiga konversation med min mobil men säger ingenting till honom.

Nästa dag när jag ska kolla på meddelandena igen så är just dom flirtiga meddelandena borta, men allt skolprat är kvar. Han har alltså tagit bort enskilda meddelanden för att dölja vad dom skrivit.

Jag loggar senare under dagen in på hans snapchat under tiden han tar en powernap. Jag ser att bland hans ?bästa vänner?, dvs dom han skickar mest med, är bland annat den här tjejen från skolan med och en kille vars namn jag inte känner igen. Jag klickar på killen och ser då att användarnamnet är egentligen en tjej, han har alltså ändrat namnet så att jag aldrig ska misstänka något.

Sist men inte minst, så såg jag på samtalslistan att han under dagen hade ringt sitt ex, I EN TIMME. Dom har ingen kontakt egentligen vad jag vet då hon är gift och vi är gifta.

Jag konfronterar honom om allt detta och han erkänner samtalet med exet, säger att han hade tänkt berätta men att han inte hade hunnit. Hon har tydligen problem med sin man och ironiskt nog har hon ingen annan i världen att diskutera detta med än min man.

Tjejen på snapchat är tydligen ett gammalt ligg som hade lagt till honom och börjat skriva och han var dum och svarade tillbaka. När jag frågar vad dom skrev om säger han att hon har familj och jobbproblem men vill inte gå in i detaljer om vilka problem. Jag tror inte på detta..

Och hans kollega från universitetet blånekar han att han har tagit bort meddelanden, och jag har ännu inte erkänt att jag har bevis på detta. Detta är vad som gör mig mest orolig, jag vet ju att han ljuger om just den här saken, varför skulle han inte ljuga om allt det andra då?

Jag har sagt till honom att om han inte berättat sanningen om dessa meddelanden till ikväll så kommer jag lämna honom. Svårt att bygga upp en ny tilllit med någon som fortsätter blåneka till något man redan vet sanningen om.

Han har svurit på hela sin familj och Gud vet vad mer, att han talar sanning och att hans svar inte kommer att ändras.

Funderar på att ringa dessa tjejer senare idag och fråga dem om vad som pågår. Ingen tillförlitlig informationskälla kanske men det är inte han heller så jag vill ge det ett försök.

( För övrigt så är han ?jätteledsen? och dramatisk och har sovit i soffan inatt och tyckt synd om sig själv. )

Vad tycker ni? Överreagerar jag? Eller är jag dum i huvudet som fortfarande är kvar? Jag älskar honom över allt så jag försöker ju hålla fast vid varenda chans till att vi kan lösa detta, försöker ge honom en chans att vara ärlig mot mig men hans lögner fortsätter..

/förtvivlad

Ibland undrar man hur fan det står till med världen. Det finns hur många bra, pålitliga, kärleksfulla, lojala killar som helst som lever i ensamhet och jag förmodar att det är likadant för kvinnor. Och så finns det idioter som TS kille som verkar kunna välja och vraka och blir saknade och förlåtna gång på gång. Kärleken är nog både blind, döv och lobotomerad.