Det mest värdelösa sexliv

Klart det är mycket "jag" i texten, det är ju skrivet ur min synvinkel och hur det känns för mig. Det här är sjukt jobbigt för oss båda och tro mig, jag ångrar vad jag sa men det är flera år sedan nu och vi har pratat, pratat men kommer ingen vart. Jag har kommit med massa förslag men inget fungerar/försöker han med så ja jag tycker problemet ligger mest hos honom nu. Jag vet inte vad mer jag kan göra.

Nej spray/kondom med bedövning funkar inte.

Ja det är länge att vara nervös - och ja vi har det verkligen jättebra tillsammans på precis alla plan utom det här. Han är extremt trygg i sig själv men inte när det kommer till sexet.

Jag vet inte, vi har inte kollat på porr ihop, möjligtvis någon gång i början... vet inte om jag tycker att det ska behövas :/ Jag har inga problem med att berätta vad jag tycker om - jag har flera gånger frågat honom men han har nog svårare att prata om det... jag har inte sugit av honom på senaste året, minst... vågar helt enkelt inte för jag vet inte hur jag skulle ta det om den slaknar. För mig är sex så förenat med en hård penis, inte en slak... det får mig både avtänd och osäker så jag vet inte om jag skulle kunna fortsätta försöka efter. Och det ligger ju hos mig...

Föreslagit stop-tekniken, att stanna upp nör det börjar närma sig och sen fortsätta. Antingen tillsammans eller om han kan börja göra det själv.

Föreslagit och testat kondom med "bedövningsmedel". Förlänger möjligtvis med några juck men knappt märkbart.

För att avdramatisera har jag föreslagit att vi har "penetrationsförbud", att vi bestämmer redan innan att han ubte får stoppa in den för att han inte ska ligga och få ångest över stånd/komma för snabbt. Att vi bara ligger och hånglar/smeker.

Föreslagit att testa någon typ av Viagra för att släppa på spärren, det vill han inte behöva och jag förstår det. Vi är unga, under 30.

Föreslagit att vi ska gå och prata med någon, det vill han helst inte men är beredd att göra det. Problemet är att vi bor väldigt långt ifrån någon som är expert på de här problemen och de jag kunde hitta var fullbokade till i höst. Vill unte gå till någon "vanlig" terapeut och prata om det hör utan någon som är specialist på för tidig utlösning/erektionsproblem/självförtroende i sängen.

Så här, även om det är det mest osexiga tipset, men ni måste börja prata med varandra om sex-och samliv, och ert sex-och samliv.

Du skriver "det mest värdelösa sexliv"... men allt du hakar upp dig på är ett slaknande stånd (eller risken för), och "uthålligheten" gällande den penetrerande biten.

Samt så nämner du att ni hade inledningsvis sex ca 1-2ggr per vecka, och nu har ni sex en gång per månad, som dessutom bara föder din frustration och kanske även gör dig "avtänd".

Ert problem är ju så mycket större än huruvida din sambo kanske kommer att slakna, eller huruvida han kommer kunna hålla sig i 30 sekunder eller 1 minut, eller kanske 2 minuter.

Du skriver att du har kommit med förslag, men vad är det för förslag du kommit med? Det är väldigt avgörande skulle jag säga.

Jag kan inte avgöra om din sambo lider av "kuk-komplex", men troligtvis så tycker även han att ert sexliv är "trist", och kanske tycker han det är "jobbigt" att inte kunna prestera. Lägg därtill att du har verbalt uttryckt din frustration, och att du vill ha sex på "riktigt". Grattis, där har ni just ett sex-och samlivsproblem på halsen. Det spelar ingen roll att det har gått ett antal år. Sånt skit kan sitta i...

Alternativt så drar han sig för att initiera sex, för han känner prestationsångest. "äsch, jag kommer säkert slakna", "hon kommer att bli ledsen och besviken". "Jag skiter i det, jag har ju iaf diskat och hängt tvätten". "Sex är ju inte allt i en relation, eller...". Kallas för hjärnspöken, och det kan ställa till det rejält i en relation och i sex-och samlivet...

Tror ni behöver hitta en avslappnad attityd till "sex" och börja våga prata om det på ett avslappnat sätt, utan krav på prestation. Men sätta ord på vad "sex" är och vad det kan vara och vad man vill att det ska vara. Och vad händer när "sex" uteblir, eller när "riktigt" sex inte "uppstår"?

Har en ganska enkel tes, och den brukar många andra vittna om. Sex föder sex. Tror att ni måste börja se på sex ur ett lite större perspektiv. Närhet, nakenhet, kyssar och smek. Det är där åtrån och "kåtheten" lättare kan födas.

Nu låter det som att ni, bägge, är väldigt "stressade" och ni får möjligen till ett taffligt knull en gång per månad men som bara leder till mer frustration (hos dig).

Leksaker, hjälpmedel, eller rent av läkemedel. Absolut, det kan säkerligen vara något att utforska. MEN jag anser att ni måste börja prata med varandra först. Tror inte att lösningen för ert gemensamma  sexliv är att du stolpar iväg och köper hem ett gäng med dildos... Eller att du uppmanar din sambo att kolla upp sin potens hos närmaste vårdcentral...

Gör detta till en gemensam sak!

Han svarar typ "mm, ja det kan vi prova" på det jag föreslår men det händer inte mycket mer sen.

Vet inte hur jag ska få bort fokus från erektinonen. Erektion för mig är ett kvitto på att han tänder på mig och att han är kåt just då. Kan man ens vara tänd när man är slak? Vad vet jag, jag är ju inte en kille... Skulle han t ex pulla mig och vara slak... alltså nej jag skulle inte kunna ge mig hän för jag skulle tro att han ligger och är avtänd och gör det bara för att göra mig nöjd.

Det låter hårt men jag jämför så mycket med mitt tidigare sexliv och jag vet inte hur jag ska komma ifrån det. Jag vet hur bra det kan vara. Mitt ex slaknade aldrig någonsin under våra år tillsammans, alltid stenhård och det är väl därför jag har svårt att ta det här med slaknandet. Kunde ha sex i 20, 30, 40 minuter... Det här berättar jag såklart inte för min sambo . Som sagt jag fattar att jag inte kan eller ska jämföra men det är svårt.

Känns lite som att du borde släppa lite fokus på din sambos stånd. Just nu så verkar "allt" vara fokuserat på det... Både positiva (han får stånd om vi hånglar i sovrummet, men barnen är vakna så det blir inget "sex", dvs inte ett "skarpt läge"), sen det negativa - får han inte stånd så kopplar du ihop det med att han inte är tänd, du använder t o m ord som "avtänd", och att det gör dig "avtänd"...

Vill inte vara den som är den, men bara det att du använder ord som "avtänd" när du beskriver din sexuella känsla, låter både lite märkligt och konstigt (!). Avtändande för mig är saker som är riktigt, riktigt illa, typ att man beter sig osmakligt eller är rent av elak, eller fäller elaka kommentarer i tid och otid. Så jag begriper inte riktigt varför en avsaknad av erektion när man inleder/initierar till sex skulle vara "avtändande".

Att en begynnande erektion kan vara "tändande" när man lever i en relation med någon man älskar, absolut, det förstår jag. Men jag tycker inte att tvärtom är "avtändande".

Så här, jag är man, förvisso äldre än dig TS och sin sambo. När jag och min sambo initierar till sex så är jag sällan "stenhård" från start. Utan snarare så byggs den "känslan" upp utifrån att vi börjar hångla, kyssas, smeka varandra. Visst, ibland så är jag "stenhård" och det i sig blir tecknet till min sambo att jag är sugen på sex. Och vice versa tänker jag gäller för min sambo. Jag förväntar mig inte att hon går runt och är "plaskblöt" mellan benen så fort hon får syn på mig, eller att hon blir "plaskblöt" så fort jag rör vid henne. Snarare så är det ju något jag vill känna att jag kan framkalla genom att trycka på de rätta "knapparna" hos min sambo. Ibland så är hon "plaskblöt" från start, men inte alltid.

Jag gillar oralsex t ex. Både att ge och att få. När jag utför oralsex (det lät kliniskt! sorry!) på min sambo så ligger jag inte hela tiden med ett stenhårt praktstånd. Det stör inte mig, och det verkar inte störa min sambo. Tvärtom så koncenterar jag mig på hennes njutning (och min!) och hon verkar njuta, fullkomligt.

Det är ju bra att ni försöker prata, men ni får nog fortsätta försöka, ge inte upp helt enkelt. Jag och min sambo har varit tillsammans i +15år. Det händer att vi "kör ner i diket" ibland när det gäller sex-och samliv. Då får man lätta sitt hjärta och ta tjuren vid hornen och prata.

En annan viktigt sak är positiv förstärkning. Någon ovan var inne på det. Sex är för mig en träningssak. Visst, man kan ha "talang", men i grund och botten så bygger sex på erfarenheter, lära känna sig själv, lära känna sin egen kropp, och sin partners kropp. Därmed så blir det en träningssak. Ju mer man tränar desto bättre blir man, och kan man förstärka det positiva så brukar det ha en positiv effekt. Sen får det inte bli "teater" av det hela, men lite positiv uppmuntran är aldrig fel...

Sen tror jag att ni bör få till mer av "vardags-sex". Ni är unga, ni har två barn (som i sig kan vara ett "hinder"), men jag tycker nog att ni borde försöka få till det lite oftare, utan att det behöver betyda "penetrations-sex" alla gånger. Just nu tror jag att den låga frekvensen inte gynnar någon av er. Det byggs upp för stor anspänning kring sexet. Shit, nu har det gått 3 veckor, shit, måtte den inte slakna. I ditt fall så byggs frustrationen upp, och därefter besvikelsen att det blev "för kort". Försök ha någon form av "sex" oftare så tror jag att ni bägge kommer att bli mer avslappnade.

Nej jag tror jag hoppar över det va... Nä, men jag ville bara förklara varför det här med stånd kanske känns så viktigt för mig. Har faktiskt svårt att förstå hur andra kan ta det så avslappnat med en slak penis... för mig är det inte sex. Vet inte hur jag ska kunna vända på det eller styra mina tankar.

Nej, kanske ska förtydliga att sex i 40 minuter inte är vad jag väntar mig eller eftersträvar, skulle förmodligen inte ens orka det. Jag var yngre då... Sen var det väl inte bara penetrerande sex så länge utan själva akten.

Önskar jag hade din inställning till sviktande stånd. Jag lät honom gå ner på mig för någon vecka sen. Tänkte faktiskt inte ens på om han hade stånd, gav mig hän och i samma stund jag fick orgasm kom han upp och bröt ihop och skakade och grät. Jag fattade ingenting. Kände mig hemsk. Att han legat och gett mig oralsex medans han bröt ihop psykisk för att han var så nervös över om han skulle få stånd. Kommer aldrig våga låta honom göra det igen om han reagerar så.

Håller med dom här som tycker att TS med partner har alldeles för stort fokus på själva samlaget. Man kan göra så mycket skönt för varandra ändå. Det förvånar mig lite att så många kvinnor anser att penetrationen är så himla viktig trots att ganska få kvinnor får orgasm av själva samlaget. Men jag upplever att det är så det fungerar. Misstänker att det har att göra med våra könsroller och vad vi tror förväntas av oss. Vi tror vi ska vara på ett visst sätt för "duga".

Håller med.

Ordet "förspel" tycker jag dessutom är väldigt illa valt. Det är ju egentligen ett begrepp som omfattar allting utom själva samlaget. Men det ligger djupt rotat att målet med sexet är just samlaget och det andra är bara förberedelser. Inte helt lyckat att det är så det ser ut. Men hur många % av alla samlag sker med målet att det ska bli en befruktning? Det är ju oftast ömsesidig njutning + orgasm vi söker, och den njutningen kan ske på många sätt.