Anonym (Normalviktig)

Äldre 4 Apr 06:49

114 svar

Min man tycker att jag ska gå ner i vikt, är så trött på det!! (Jag är inte tjock)

Min man gillar riktigt smala tjejer. Det vet jag dels pga kommentarer om andra tjejer på film, på stan osv, och dels pga hans ständiga pikar om min vikt. Pikar som "Du måste verkligen ta itu med den här vikten nu". "Du kommer sluta som din mamma" (hon är tjock). "Det kommer vara försent för dig snart" (är 30 bast). Och när jag äter något gott tex choklad får jag suckar och blickar och kommentarer, samt om jag har en stor potion potatis eller pasta. Inte varje dag, men ofta nog att det får mig att må dåligt. Även om han inte säger något, så vet jag att han tänker det ...

Gick nyligen ner ca 5 kg och då var jag skitsmal och snygg, men han tyckte ändå att jag inte var tillräckligt smal! Jag vägde 56kg och han tycker att jag borde väga 52kg. Det tycker inte jag. Nu väger jag ca 61kg och jag har en snygg kropp tycker jag (tränar). Jag har inte magrutor. Jag har lite "love handles" och lite för mycket fett på överarmarna (genetiskt men set i alla fall bättre ut nu när jag tränar).

Jag skulle också vilja väga typ 55 kg (52 tycker jag blir för smalt för mig) men DET ÄR INTE VÄRT DET! Jag kan inte äta NÅGOT gott isåfall. Jag är hungrig hela tiden och fryser hela tiden. Jag mår piss, är konstant arg och sur och vill dö typ.

Just nu mår jag bra, mentalt, tränar och mår bra fysiskt. Jag är bara inte model-smal. Vilket inte är naturligt för min kroppstyp ändå ...

Varför kan han inte bara njuta av sin annars heta fru som har något kg extra? VARFÖR???

Anonym (What she said!)

Äldre 5 Apr 11:10

#81

Anonym (Mia) skrev 2018-04-05 10:28:10 följande:

Jag är kanske tjatig här men jag fattar fortfarande inte- du är nöjd med din fina kropp när du ser i spegeln. Med all rätt. Varför gick du nyligen ner 5 kg då, var hungrig frös och mådde piss? Jag förstår verkligen inte.

Det undrar jag med, påverkade han dig till det?

Mandel

Äldre 5 Apr 17:56

#82

Hur superfit är han själv då?

Varför är han ens tillsammans med dig om han inte tycker om dig som du är?
Det är enorm skillnad på att gå upp från normalviktig till BMI fetma, men några kilon hit eller dit?

Jag tycker det hela säger mer om honom som person för hur korkad är han om han är ihop med någon som han inte tycker om?

Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.

Anonym (What she said!)

Äldre 5 Apr 18:15

#83

Jag saknar fortfarande en bild på hans kroppshydda! ;)

MrsPJ

Äldre 5 Apr 18:16

#84

Vilket svin.

Anonym (El)

Äldre 5 Apr 23:35

#85

Pope Joan II skrev 2018-04-04 19:04:03 följande:

Ställer mig frågande till att vuxna människor skulle få ätstörningar av vad någon annan finner för gott att säga till dem. Menar du att det är vanligt att det skulle vara så? Finns inget som någon annan skulle kunna säga till mig som skulle frambringa psykisk ohälsa eller dålig självkänsla. Jag skulle däremot omedelbart anse att den som sade något i den stilen var konstig vid sidan av att också vara oförskämd.

Fast som barn och utsatt kommer du alltid 100 gånger av 100 Skuldbelägga dig själv för vad som händer. Och detta följer sedan med in i vuxna skor tills du bearbetat det och det är här människor med knagglig självkänsla ofta hamnar med förövare.

Jättebra att du kan skilja på andras störda problem och på ditt värde, men är det en människa som erfarat att de är värdelösa (oftast av sina föräldrar) och de någonstans håller med själva, då är de öppet byt för att tryckas ner tills det inte finns något kvar av de.

Pope Joan II

Äldre 6 Apr 07:59

#86

Anonym (El) skrev 2018-04-05 23:35:36 följande:

Fast som barn och utsatt kommer du alltid 100 gånger av 100 Skuldbelägga dig själv för vad som händer. Och detta följer sedan med in i vuxna skor tills du bearbetat det och det är här människor med knagglig självkänsla ofta hamnar med förövare.

Jättebra att du kan skilja på andras störda problem och på ditt värde, men är det en människa som erfarat att de är värdelösa (oftast av sina föräldrar) och de någonstans håller med själva, då är de öppet byt för att tryckas ner tills det inte finns något kvar av de.

Ja visst är det bra. Men det jag ställde mig frågande till var Mollys påstående om att uttalanden andra gör kan leda till ätstörningar hos vuxna människor som inte redan har dem. Vad jag vet så är det helt andra mekanismer bakom ätstörningar.

Naturligtvis är det både bra och nödvändigt att söka förklaringar likt den du presenterar här, men att alltid lita till att det som sker nu har med barndomen att göra och att nöja sig med det är i mitt tycke kontraproduktivt. Ts man kan ju också ha haft en besvärlig uppväxt i vilken man skulle kunna hitta förklaringar till hans ageranden i vuxenlivet, och så är det med män som misshandlar oavsett om de gör det psykiskt eller fyskiskt - det finns orsakssamband att finna i deras bakgrunder också men det brukar inte folk tycka är så intressant trots att det förmodligen skulle vara av större värde för andra som blir utsatta för dem och som inte kan låta bli att vara med dem att de fick lämpliga andra och mer lyckosamma copingstrategier i livet.

Anonym (MS)

Äldre 6 Apr 11:52

#87

Pope Joan II skrev 2018-04-06 07:59:36 följande:

Ja visst är det bra. Men det jag ställde mig frågande till var Mollys påstående om att uttalanden andra gör kan leda till ätstörningar hos vuxna människor som inte redan har dem. Vad jag vet så är det helt andra mekanismer bakom ätstörningar.

Naturligtvis är det både bra och nödvändigt att söka förklaringar likt den du presenterar här, men att alltid lita till att det som sker nu har med barndomen att göra och att nöja sig med det är i mitt tycke kontraproduktivt. Ts man kan ju också ha haft en besvärlig uppväxt i vilken man skulle kunna hitta förklaringar till hans ageranden i vuxenlivet, och så är det med män som misshandlar oavsett om de gör det psykiskt eller fyskiskt - det finns orsakssamband att finna i deras bakgrunder också men det brukar inte folk tycka är så intressant trots att det förmodligen skulle vara av större värde för andra som blir utsatta för dem och som inte kan låta bli att vara med dem att de fick lämpliga andra och mer lyckosamma copingstrategier i livet.

Vet inte om jag håller med om El, har själv haft svåra ätstörningar och det berodde inte på mina föräldrar eller barndomen. Har definitivt inte blivit nerbruten eller dyl. Ätstörningar drabbar ofta åersoner som försöker få kontroll på något i en vardag där mycket annat är utanför deras kontroll, tjejer som lider av "duktig-flicka-syndrom" eller vad mam brukar kalla det osv. Visst finns det säkerligen de som blir nedbrutna av sina föräldrar och färför ytvecklar en ätstörning, men defintivt inte för det mesta.

Och för att svara på din fråga från mitt perspektiv som var ätstörd så skulle jag säga att enbart få höra sådana kommentarer som ts får höra generellt inte skulle leda till en ätstörning. Som du säger är det fler saker som drabbar samman för att utveckla det. Detta givet att man är en person som inte har en störd relation till mat och sin kropp redan. För isåfall borde den naturliga responsen vara att be någon dra åt helvete som håller på så. Däremot, har man redan en visst lite störd relation till mat/sin kropp så kan nog att ständigt få höra sådant från sin partner vara rätt katastrofalt. Hade min man börjat säga sådant så skulle det vara riktigt riktigt jobbigt och möjligtvis ge mig så kassa tankar att jag skulle börja trilla dit igen. Just för att det är min man, hade det vart en random person i kassan på ICA hade jag bara skakat av mig det. Men, jag har ju redan en ätstörning i bagaget liksom. Så hur ts reagerar beror nog mycket på hur det sett ut tidigare, men generllt håller jag med om att säga dessa saker till en fullt frisk vuxen individ inte betyder att den kommer utveckla en ätstörning.

Pope Joan II

Äldre 6 Apr 12:09

#88

Anonym (MS) skrev 2018-04-06 11:52:07 följande:

Vet inte om jag håller med om El, har själv haft svåra ätstörningar och det berodde inte på mina föräldrar eller barndomen. Har definitivt inte blivit nerbruten eller dyl. Ätstörningar drabbar ofta åersoner som försöker få kontroll på något i en vardag där mycket annat är utanför deras kontroll, tjejer som lider av "duktig-flicka-syndrom" eller vad mam brukar kalla det osv. Visst finns det säkerligen de som blir nedbrutna av sina föräldrar och färför ytvecklar en ätstörning, men defintivt inte för det mesta.

Och för att svara på din fråga från mitt perspektiv som var ätstörd så skulle jag säga att enbart få höra sådana kommentarer som ts får höra generellt inte skulle leda till en ätstörning. Som du säger är det fler saker som drabbar samman för att utveckla det. Detta givet att man är en person som inte har en störd relation till mat och sin kropp redan. För isåfall borde den naturliga responsen vara att be någon dra åt helvete som håller på så. Däremot, har man redan en visst lite störd relation till mat/sin kropp så kan nog att ständigt få höra sådant från sin partner vara rätt katastrofalt. Hade min man börjat säga sådant så skulle det vara riktigt riktigt jobbigt och möjligtvis ge mig så kassa tankar att jag skulle börja trilla dit igen. Just för att det är min man, hade det vart en random person i kassan på ICA hade jag bara skakat av mig det. Men, jag har ju redan en ätstörning i bagaget liksom. Så hur ts reagerar beror nog mycket på hur det sett ut tidigare, men generllt håller jag med om att säga dessa saker till en fullt frisk vuxen individ inte betyder att den kommer utveckla en ätstörning.

Väl uttryckt. Det var så jag menade, så tack för inlägget.

molly50

Äldre 6 Apr 12:21

#89

Pope Joan II skrev 2018-04-06 07:59:36 följande:

Ja visst är det bra. Men det jag ställde mig frågande till var Mollys påstående om att uttalanden andra gör kan leda till ätstörningar hos vuxna människor som inte redan har dem. Vad jag vet så är det helt andra mekanismer bakom ätstörningar.

Naturligtvis är det både bra och nödvändigt att söka förklaringar likt den du presenterar här, men att alltid lita till att det som sker nu har med barndomen att göra och att nöja sig med det är i mitt tycke kontraproduktivt. Ts man kan ju också ha haft en besvärlig uppväxt i vilken man skulle kunna hitta förklaringar till hans ageranden i vuxenlivet, och så är det med män som misshandlar oavsett om de gör det psykiskt eller fyskiskt - det finns orsakssamband att finna i deras bakgrunder också men det brukar inte folk tycka är så intressant trots att det förmodligen skulle vara av större värde för andra som blir utsatta för dem och som inte kan låta bli att vara med dem att de fick lämpliga andra och mer lyckosamma copingstrategier i livet.

Det jag menar är att om man ständigt får höra att man inte duger som man är och ständigt får en massa pikar,suckar och blickar så kan man till slut må väldigt dåligt av det.
TS t ex gick ju ner 5 kg och mådde jättedåligt.
Ändå så dög hon inte åt sin man.
Kan du verkligen inte se att man kan brytas ner utav det och kanske få ätstörningar i längden,om man har tillräckligt låg självkänsla?

Carpe Diem

Anonym (Bea)

Äldre 6 Apr 12:50

#90

Anonym (Normalviktig) skrev 2018-04-04 06:49:42 följande:

Min man gillar riktigt smala tjejer. Det vet jag dels pga kommentarer om andra tjejer på film, på stan osv, och dels pga hans ständiga pikar om min vikt. Pikar som "Du måste verkligen ta itu med den här vikten nu". "Du kommer sluta som din mamma" (hon är tjock). "Det kommer vara försent för dig snart" (är 30 bast). Och när jag äter något gott tex choklad får jag suckar och blickar och kommentarer, samt om jag har en stor potion potatis eller pasta. Inte varje dag, men ofta nog att det får mig att må dåligt. Även om han inte säger något, så vet jag att han tänker det ...

Gick nyligen ner ca 5 kg och då var jag skitsmal och snygg, men han tyckte ändå att jag inte var tillräckligt smal! Jag vägde 56kg och han tycker att jag borde väga 52kg. Det tycker inte jag. Nu väger jag ca 61kg och jag har en snygg kropp tycker jag (tränar). Jag har inte magrutor. Jag har lite "love handles" och lite för mycket fett på överarmarna (genetiskt men set i alla fall bättre ut nu när jag tränar).

Jag skulle också vilja väga typ 55 kg (52 tycker jag blir för smalt för mig) men DET ÄR INTE VÄRT DET! Jag kan inte äta NÅGOT gott isåfall. Jag är hungrig hela tiden och fryser hela tiden. Jag mår piss, är konstant arg och sur och vill dö typ.

Just nu mår jag bra, mentalt, tränar och mår bra fysiskt. Jag är bara inte model-smal. Vilket inte är naturligt för min kroppstyp ändå ...

Varför kan han inte bara njuta av sin annars heta fru som har något kg extra? VARFÖR???

Därför att han vill ha en fru utan minsta lilla defekt som han kan visa upp för att kompensera sitt eget dåliga självförtroende. I hans ögon är du tydligen inte tillräckligt perfekt för att han ska hamna överst på prispallen som den som har den hetaste frun.

Älskar man någon på riktigt gör man det oavsett hur personen ser ut. Älskar man någon blir personen vacker i ens ögon. Du duger inte som du är för din man. Detta trots att du har en skitsnygg kropp. Undrar varför?

I stället för att försöka bli den din man vill göra om dej till bör du fundera på om han verkligen duger till dej. Vill du verkligen bli gammal med en man som inte älskar hela dej fullt ut? Fortsätter du utan någon förändring kommer du att bli utplånad och utan självförtroende. Du är 30 nu. Om några år får du kämpa ännu mer för att hålla din mans idealvikt? Vill du det?

Du har egentligen bara två val.

1. Ta ut skilsmässa och hitta en man som älskar dej på riktigt.

2. Stanna kvar och försök gå till botten med varför han behandlar dej som han gör. Tänk på att dom flesta personer inte gifter sej med någon som utseendemässigt ser ut som ens ideal, men att den personen ändå blir den vackraste för att man älskar personen. Kan hända bottnar din mans beteende i ett riktigt dåligt självförtroende och han har någon sned bild om att allt måste vara perfekt. Han förstår kanske inte hur illa han gör dej. Vill du stanna så slå näven i bordet och ta kommandot. Säg att du funderar på att lämna honom eftersom han inte älskar dej som du är. Du kan ju inte tvinga honom att tycka om dej, men vill han reda ut det och klara av att älska dej även när du inte ser ut som hans idealbild så kanske det kan bli bra. Kanske, men låt valet bli ditt.

Min man tycker att jag ska gå ner i vikt, är så trött på det!! (Jag är inte tjock)

INNEHÅLL