Barn förr och nu. Funderingar kring trots.
Det finns ju vissa faktorer som tillkommit och kan göra att barnen har mer att trotsa emot/behöver få mer uppmärksamhet än förr. Om man nu tror på att det som sagts är sant, att det verkligen var mindre trots förr, vilket man säkert kan ta med en stor nypa salt!
* Telefoner = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade många en mobil och man fick något SMS eller samtal per dag, inga smartphones så man surfade inte eller googlade allt... För 20 år sedan hade de flesta bara fast telefon och var man inte hemma så kanske det fanns telefonsvarare. För 30 år sedan fanns knappt ens telefonsvarare. För ännu längre sedan hade man kanske delad linje med grannarna dvs inte egen telefon i huset. Före det ingen telefon...
* Övriga skärmar = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade de flesta en stationär dator, så skulle man kolla forum mm fick man starta datorn och sitta på kontoret. För 20 år sedan fanns knappt några forum, det var mejl eller liknande som gällde. Ju mer internet byggs ut och nya tjänster kommer, desto mer tid lägger man på att stirra på en skärm. Dessutom har många laptops, smartphones och surfplattor som gör det lättare att "bara kolla lite snabbt"
* TV - För 15-20 år sedan var det normala att barn under 2 år inte såg på TV och sedan började man med 30 min per dag. På dagen var TV avstängd. Numera kan små barn "roa sig själva" med Tv eller skärmar. De har alltså inte samma samspel med sina föräldrar.
* Barn som känner att de är sedda och får gott om utevistelse och lek är lättare att avleda mm. Och barn som känner att de är viktiga, har en uppgift i familjen mår bättre. Jag har tidigt gett barnen uppdrag och sedan berömt dem ofta för detta. "Vilken tur att vi har dej som kan ställa skorna så fint i skostället, tänk vad stökigt det skulle vara utan dej" osv. Det gör att barnen känner att de är en tillgång och inte något som hindrar föräldrarna att göra roligare saker (tex glo på sin mobil). Men trots det så får barn utbrott och trotsar, då får man lyfta bort dem och trösta, avleda och prata med dem när de är lugnare.