• Äldre 16 Apr 20:53
    5358 visningar
    14 svar
    14
    5358

    Barn förr och nu. Funderingar kring trots.

    Hej

    Jag har funderat väldigt längre på det här med trots och utbrott.

    Min dotter är lite över ett år. Hon är inne i en jätte jobbig period. Hon gnäller, är missnöjd och får utbrott titt som tätt. Hon sparkar med benen, kastar sig tillbaka och gallskriker. Ibland försöker hon till och med bitas. Andra mammor säger typ: ja vänta bara tills hon kommer in i den riktiga trotsåldern! Vad är då detta?? Ska det bli ännu värre.

    Jag ser dagligen barn i olika åldrar som får utbrott och skriker sig hesa. Sparkar och slår omkring sig. Alla åldrar!

    Igår sade min mormor en intressant sak. Hon såg på medan min dotter hade ett av sina berömda utbrott. Hon skakade på huvudet och sade att där knappt förekom förr. Att hennes - fem - barn inte betedde sig så. Visst hade det små utbrott ibland men aldrig som ?dagens barn?. Så var det verkligen inte när hon växte upp heller. Hon tillade att hon själv aldrig blev slagen eller illa behandlad under sin uppväxt och inte hennes sex syskon heller, tvärtom. Däremot hade hon sysslor att sköta på gården redan som mycket liten. Men det förekom ingen trots, gallskrik eller hysteriska protester.

    Så vad tror ni? Blir våra barn mer och mer trotsiga, skrikiga och krävande? Hur ska man föra för att motverka detta? (Dvs att det håller sig inom rimliga proportioner)

    Jag jobbar själv som lärare och kan ibland förfäras över hur vissa barn agerar. Och även föräldrar. Barn som spottar, kränker och gallskriker (12 åringar).

  • Svar på tråden Barn förr och nu. Funderingar kring trots.
  • sextio­talist
    Äldre 16 Apr 21:08
    #1

    Jag är rätt säker på att trots fanns även när din mormor var förälder, min mamma (född 1934) hade två trotsiga och en inte trotsigt barn. Tidigare agade man barn, dvs skrämde barn till tystnad.

    Sedan finns det självklart olika barn. Sonen trotsade inte förrän han var drygt tre, envis och hade humör vid ett men inget trots förrän han blev lite äldre.

    Däremot tror jag inte att man utsatte barn för så mycket som man gör idag.

  • Mascar­aklump­ar
    Äldre 16 Apr 22:21
    #2

    Vårt långtidsminne är väldigt selektivt och negativa vardagshändelser tenderar att suddas ut snabbt, vilket gör alla äldre till experter på barn. "Jag gjorde minsann såhär, och det fungerade aaallltiiid" kan lika gärna innebära "detta fungerade på ett av mina barn men inte på de andra fem" eller "min mormor påstod alltid att det var så man skulle göra så jag har intalat mig att det fungerade för mig också, även om det egentligen aldrig gjorde det". 

    Med det sagt så tror jag att det tillkommit ett antal faktorer de senaste åren som barn (och föräldrar) tröttare än förr; heltidsjobb och längre förskolevistelser, större barngrupper och fler intryck under dagen, mer skärmtid och mindre sömn, fler fritidsaktiviteter och tider att passa, exempelvis. Och stress och trötthet påverkar förstås måendet negativt, både för föräldrar och barn.

  • Äldre 16 Apr 22:37
    #3

    Det finns ju vissa faktorer som tillkommit och kan göra att barnen har mer att trotsa emot/behöver få mer uppmärksamhet än förr. Om man nu tror på att det som sagts är sant, att det verkligen var mindre trots förr, vilket man säkert kan ta med en stor nypa salt!

    * Telefoner = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade många en mobil och man fick något SMS eller samtal per dag, inga smartphones så man surfade inte eller googlade allt... För 20 år sedan hade de flesta bara fast telefon och var man inte hemma så kanske det fanns telefonsvarare. För 30 år sedan fanns knappt ens telefonsvarare. För ännu längre sedan hade man kanske delad linje med grannarna dvs inte egen telefon i huset. Före det ingen telefon...

    * Övriga skärmar = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade de flesta en stationär dator, så skulle man kolla forum mm fick man starta datorn och sitta på kontoret. För 20 år sedan fanns knappt några forum, det var mejl eller liknande som gällde. Ju mer internet byggs ut och nya tjänster kommer, desto mer tid lägger man på att stirra på en skärm. Dessutom har många laptops, smartphones och surfplattor som gör det lättare att "bara kolla lite snabbt"

    * TV - För 15-20 år sedan var det normala att barn under 2 år inte såg på TV och sedan började man med 30 min per dag. På dagen var TV avstängd. Numera kan små barn "roa sig själva" med Tv eller skärmar. De har alltså inte samma samspel med sina föräldrar.

    * Barn som känner att de är sedda och får gott om utevistelse och lek är lättare att avleda mm. Och barn som känner att de är viktiga, har en uppgift i familjen mår bättre. Jag har tidigt gett barnen uppdrag och sedan berömt dem ofta för detta. "Vilken tur att vi har dej som kan ställa skorna så fint i skostället, tänk vad stökigt det skulle vara utan dej" osv. Det gör att barnen känner att de är en tillgång och inte något som hindrar föräldrarna att göra roligare saker (tex glo på sin mobil). Men trots det så får barn utbrott och trotsar, då får man lyfta bort dem och trösta, avleda och prata med dem när de är lugnare.

  • sextio­talist
    Äldre 17 Apr 06:17
    #4
    nnnnnnnn skrev 2018-04-16 22:37:54 följande:

    Det finns ju vissa faktorer som tillkommit och kan göra att barnen har mer att trotsa emot/behöver få mer uppmärksamhet än förr. Om man nu tror på att det som sagts är sant, att det verkligen var mindre trots förr, vilket man säkert kan ta med en stor nypa salt!

    * Telefoner = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade många en mobil och man fick något SMS eller samtal per dag, inga smartphones så man surfade inte eller googlade allt... För 20 år sedan hade de flesta bara fast telefon och var man inte hemma så kanske det fanns telefonsvarare. För 30 år sedan fanns knappt ens telefonsvarare. För ännu längre sedan hade man kanske delad linje med grannarna dvs inte egen telefon i huset. Före det ingen telefon...

    * Övriga skärmar = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade de flesta en stationär dator, så skulle man kolla forum mm fick man starta datorn och sitta på kontoret. För 20 år sedan fanns knappt några forum, det var mejl eller liknande som gällde. Ju mer internet byggs ut och nya tjänster kommer, desto mer tid lägger man på att stirra på en skärm. Dessutom har många laptops, smartphones och surfplattor som gör det lättare att "bara kolla lite snabbt"

    * TV - För 15-20 år sedan var det normala att barn under 2 år inte såg på TV och sedan började man med 30 min per dag. På dagen var TV avstängd. Numera kan små barn "roa sig själva" med Tv eller skärmar. De har alltså inte samma samspel med sina föräldrar.

    * Barn som känner att de är sedda och får gott om utevistelse och lek är lättare att avleda mm. Och barn som känner att de är viktiga, har en uppgift i familjen mår bättre. Jag har tidigt gett barnen uppdrag och sedan berömt dem ofta för detta. "Vilken tur att vi har dej som kan ställa skorna så fint i skostället, tänk vad stökigt det skulle vara utan dej" osv. Det gör att barnen kännker att de är en tillgång och inte något som hindrar föräldrarna att göra roligare saker (tex glo på sin mobil). Men trots det så får barn utbrott och trotsar, då får man lyfta bort dem och trösta, avleda och prata med dem när de är lugnare.


    Oj. Vilket selektivt minne. För 30 år sedan hade även studenter telefonsvarare.

    Min generation trotsade i varje fall, trots att det var en hemmafruera, fast telefon har funnits med under hela min uppväxt.

    Min mamma konstaterade att spädbarn skriker mindre idag. När jag var nyfödd och spädbarn, så var det amning var fjärde timma och skrika sig till sömns .

    Detta med att barn under två inte tittade på tv, minns du inte debatterna?

    Tv " som barnvakt" diskuterades på forum för 15 år sedan och i tidningar långt innan dess. Den bilden om tv skulle jag mer datera 40 år tillbaka, då man endast hade två kanaler.

    Den bilden (förutom telefon och surfplattor) som du målar upp är så långt ifrån min bild. Då har jag en son som passerat 20 och är själv 55+.

    Jo, barn trotsade. Under 80-talet, när jag var 20+, så såg jag många gånger skrikande barn i affärerna och redan då gick historien om mamman som la sig ner och skrek i affären runt.

    Själv var jag ett barn som lade mig ner och skrek när jag inte fick min vilja igenom.
  • Äldre 17 Apr 07:27
    #5
    sextiotalist skrev 2018-04-17 06:17:09 följande:

    Oj. Vilket selektivt minne. För 30 år sedan hade även studenter telefonsvarare.

    Min generation trotsade i varje fall, trots att det var en hemmafruera, fast telefon har funnits med under hela min uppväxt.

    Min mamma konstaterade att spädbarn skriker mindre idag. När jag var nyfödd och spädbarn, så var det amning var fjärde timma och skrika sig till sömns .

    Detta med att barn under två inte tittade på tv, minns du inte debatterna?

    Tv " som barnvakt" diskuterades på forum för 15 år sedan och i tidningar långt innan dess. Den bilden om tv skulle jag mer datera 40 år tillbaka, då man endast hade två kanaler.

    Den bilden (förutom telefon och surfplattor) som du målar upp är så långt ifrån min bild. Då har jag en son som passerat 20 och är själv 55+.

    Jo, barn trotsade. Under 80-talet, när jag var 20+, så såg jag många gånger skrikande barn i affärerna och redan då gick historien om mamman som la sig ner och skrek i affären runt.

    Själv var jag ett barn som lade mig ner och skrek när jag inte fick min vilja igenom.


    Jag vill även lägga till att iPhone 3 släpptes 2007 så för tio år sedan hade en hel del smartphones. För 20 år sedan hade väldigt många en mobiltelefon. Jag fick min första för 18 år sedan (och då hade jag tjatat ett bra tag).

    Själv är jag född på 80-talet och både min syster och jag trotsade nog rejält (hon kunde hota våra föräldrar genom att säga ?ge mig den, annars säger jag AAAAAHHHH?).

    Jag tror helt enkelt att det handlar om föräldrarnas inställning till barnen (och sig själva). Mina föräldrar (i varje fall min pappa) hade strikta regler kring teve, vi fick bara se Bolibompa och filmer var ett undantag som enbart gällde på helger. I dag har man fortfarande valet att ha dessa regler för sina barn, det finns inget som hindrar en.

    Jag vet även att våra föräldrar visade mycket respekt och hänsyn för oss barn, vilket såklart gjorde att vi visade detsamma tillbaks, och detta är något jag tycker är jätteviktigt att föra vidare till nästa generation. Självklart trotsade vi ändå, och framför allt jag var expert på att hitta på allt möjligt bus som gav föräldrarna huvudvärk.
  • LFF
    Äldre 17 Apr 09:01
    #6

    Din mormor har extremt selektivt minne.

    Jag är född -76. Mina föräldrar såg, när jag växte upp, ofta barn som la sig ner och skrek i affärerna etc (det ser jag väldigt sällan idag).

    Din dotter trotsar inte, hon är inne i en intensiv utvecklingsfas samtidigt som hon inte kan göra sig förstådd. Då blir det mycket frustration i de små kropparna.

    Här har du lite info om vad som händer i kroppen mellan 1 och 2 års ålder:

    www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Sma-barn-1-5-ar/Barnets-utveckling-1-2-ar/

  • sextio­talist
    Äldre 17 Apr 09:08
    #7
    LFF skrev 2018-04-17 09:01:48 följande:

    Din mormor har extremt selektivt minne.

    Jag är född -76. Mina föräldrar såg, när jag växte upp, ofta barn som la sig ner och skrek i affärerna etc (det ser jag väldigt sällan idag).

    Din dotter trotsar inte, hon är inne i en intensiv utvecklingsfas samtidigt som hon inte kan göra sig förstådd. Då blir det mycket frustration i de små kropparna.

    Här har du lite info om vad som händer i kroppen mellan 1 och 2 års ålder:

    www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Sma-barn-1-5-ar/Barnets-utveckling-1-2-ar/


    Egentligen är trotsåldrar en utvecklingsfas, jag brukar säga att egentligen var det inte mig sonen trotsade mot, utan sig själv. Det är som du skriver, de vill så mycket men är inte där ännu, mycket frustation

  • LFF
    Äldre 17 Apr 09:13
    #8
    sextiotalist skrev 2018-04-17 09:08:34 följande:
    Egentligen är trotsåldrar en utvecklingsfas, jag brukar säga att egentligen var det inte mig sonen trotsade mot, utan sig själv. Det är som du skriver, de vill så mycket men är inte där ännu, mycket frustation
    Ja, jag hatar ordet trots när det kommer till (små) barn och hundar. De trotsar liksom aldrig utan det handlar alltid om utveckling där de inte förstår vad som sker och inte kan ge uttryck för vad som felas.

    Inte ens mina 4,5-åringar trotsar egentligen. De vet visserligen vad som är rätt och fel men i stundens hetta så glöms det bort. De har ju inte utvecklat den typen av tänk och eftertanke än. Men visst drivs mamman till vansinne när det blir en attityd a la tonåring från dem... Tur de är söta när de sover.
  • sextio­talist
    Äldre 17 Apr 09:20
    #9
    LFF skrev 2018-04-17 09:13:20 följande:
    Ja, jag hatar ordet trots när det kommer till (små) barn och hundar. De trotsar liksom aldrig utan det handlar alltid om utveckling där de inte förstår vad som sker och inte kan ge uttryck för vad som felas.

    Inte ens mina 4,5-åringar trotsar egentligen. De vet visserligen vad som är rätt och fel men i stundens hetta så glöms det bort. De har ju inte utvecklat den typen av tänk och eftertanke än. Men visst drivs mamman till vansinne när det blir en attityd a la tonåring från dem... Tur de är söta när de sover.
    Visst är de söta när de sover, även truliga tonåringar är det. Även truliga sambos är det också
  • sextio­talist
    Äldre 17 Apr 09:28
    #10
    nnnnnnnn skrev 2018-04-16 22:37:54 följande:

    Det finns ju vissa faktorer som tillkommit och kan göra att barnen har mer att trotsa emot/behöver få mer uppmärksamhet än förr. Om man nu tror på att det som sagts är sant, att det verkligen var mindre trots förr, vilket man säkert kan ta med en stor nypa salt!

    * Telefoner = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade många en mobil och man fick något SMS eller samtal per dag, inga smartphones så man surfade inte eller googlade allt... För 20 år sedan hade de flesta bara fast telefon och var man inte hemma så kanske det fanns telefonsvarare. För 30 år sedan fanns knappt ens telefonsvarare. För ännu längre sedan hade man kanske delad linje med grannarna dvs inte egen telefon i huset. Före det ingen telefon...

    * Övriga skärmar = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade de flesta en stationär dator, så skulle man kolla forum mm fick man starta datorn och sitta på kontoret. För 20 år sedan fanns knappt några forum, det var mejl eller liknande som gällde. Ju mer internet byggs ut och nya tjänster kommer, desto mer tid lägger man på att stirra på en skärm. Dessutom har många laptops, smartphones och surfplattor som gör det lättare att "bara kolla lite snabbt"

    * TV - För 15-20 år sedan var det normala att barn under 2 år inte såg på TV och sedan började man med 30 min per dag. På dagen var TV avstängd. Numera kan små barn "roa sig själva" med Tv eller skärmar. De har alltså inte samma samspel med sina föräldrar.

    * Barn som känner att de är sedda och får gott om utevistelse och lek är lättare att avleda mm. Och barn som känner att de är viktiga, har en uppgift i familjen mår bättre. Jag har tidigt gett barnen uppdrag och sedan berömt dem ofta för detta. "Vilken tur att vi har dej som kan ställa skorna så fint i skostället, tänk vad stökigt det skulle vara utan dej" osv. Det gör att barnen känner att de är en tillgång och inte något som hindrar föräldrarna att göra roligare saker (tex glo på sin mobil). Men trots det så får barn utbrott och trotsar, då får man lyfta bort dem och trösta, avleda och prata med dem när de är lugnare.


    Jag måste svara en gång till

    * Telefoner = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade många en mobil och man fick något SMS eller samtal per dag, inga smartphones så man surfade inte eller googlade allt... För 20 år sedan hade de flesta bara fast telefon och var man inte hemma så kanske det fanns telefonsvarare. För 30 år sedan fanns knappt ens telefonsvarare. För ännu längre sedan hade man kanske delad linje med grannarna dvs inte egen telefon i huset. Före det ingen telefon...

    Jag hade min första mobil í mitten av 90-talet och det fanns roliga spel på den redan då. Men då läste folk tidningar istället.

    * Övriga skärmar = mindre fokus på barnen. För 10 år sedan hade de flesta en stationär dator, så skulle man kolla forum mm fick man starta datorn och sitta på kontoret. För 20 år sedan fanns knappt några forum, det var mejl eller liknande som gällde. Ju mer internet byggs ut och nya tjänster kommer, desto mer tid lägger man på att stirra på en skärm. Dessutom har många laptops, smartphones och surfplattor som gör det lättare att "bara kolla lite snabbt"
     För 10 år sedan var det inte alls ovanligt med laptop, när sk hempc-eran var så var det många som valde laptop (rent yrkesmässig så hade jag min första laptop redan i början av 90-talet). Min privata första laptop hade jag i början av 2000-talet (och då hade flesta av mina vänner det redan)

     * TV - För 15-20 år sedan var det normala att barn under 2 år inte såg på TV och sedan började man med 30 min per dag. På dagen var TV avstängd. Numera kan små barn "roa sig själva" med Tv eller skärmar. De har alltså inte samma samspel med sina föräldrar.
    Som du läste i mitt tidigare svar, så stämmer det inte alls. Möjligtvis när man inte hade mer än två kanaler och inte videobandspelare.
    När min son var nyfödd (han är över 20) så fanns det barnprogram nästan dygnet runt på tv och långt innan dess så hade man diskussioner om att ha tv som barnvakt.

    * Barn som känner att de är sedda och får gott om utevistelse och lek är lättare att avleda mm. Och barn som känner att de är viktiga, har en uppgift i familjen mår bättre. Jag har tidigt gett barnen uppdrag och sedan berömt dem ofta för detta. "Vilken tur att vi har dej som kan ställa skorna så fint i skostället, tänk vad stökigt det skulle vara utan dej" osv. Det gör att barnen känner att de är en tillgång och inte något som hindrar föräldrarna att göra roligare saker (tex glo på sin mobil). Men trots det så får barn utbrott och trotsar, då får man lyfta bort dem och trösta, avleda och prata med dem när de är lugnare.
    Oj, oj, oj, så mycket klappar på axeln.
    Jag har en väninna som har fyra barn, tre av dessa har varit "änglar" och en av dessa hade rejäla trotsperioder, trots att barnen fick ungefär liknande förutsättningar (bör jag tillägga att det är en kvinna som älskar vara ute i naturen och röra sig och självklart tagit med barnen på dessa äventyr)
  • Äldre 17 Apr 17:44
    #11

    Jag tror absolut detta är ett ilandsproblem med trots. Helt enkelt för att det inte funkar att trots över blå eller grön vante när man inte har några kläder alls eller inte får mat eller får stryk varje dag. Typ.

    Men också att för 50-100 år sedan så fanns så oerhört mycket färre val för barn och vuxna så även det gjorde nog att barnen hade mindre utrymme, att välja och att haverera över "fel".

  • sextio­talist
    Äldre 18 Apr 09:04
    #12
    Alexi skrev 2018-04-17 17:44:06 följande:

    Jag tror absolut detta är ett ilandsproblem med trots. Helt enkelt för att det inte funkar att trots över blå eller grön vante när man inte har några kläder alls eller inte får mat eller får stryk varje dag. Typ.

    Men också att för 50-100 år sedan så fanns så oerhört mycket färre val för barn och vuxna så även det gjorde nog att barnen hade mindre utrymme, att välja och att haverera över "fel".


    Jag är 50+ och för 50 år sedan fanns det tillräckligt mycket val för att trotsa (och vi som är 50+ trotsade visst)
    Skriv 100 år istället, 50 år är inte så länge sedan.
  • Anonym (Wik)
    Äldre 18 Apr 09:46
    #13
    Alexi skrev 2018-04-17 17:44:06 följande:

    Jag tror absolut detta är ett ilandsproblem med trots. Helt enkelt för att det inte funkar att trots över blå eller grön vante när man inte har några kläder alls eller inte får mat eller får stryk varje dag. Typ.

    Men också att för 50-100 år sedan så fanns så oerhört mycket färre val för barn och vuxna så även det gjorde nog att barnen hade mindre utrymme, att välja och att haverera över "fel".


    Ja barn som mår bra har större tendens att orka trotsa. Men även majoriteten av de fattigare människorna på jorden har det rätt bra på det vardagliga planet även om de inte har ett överflöd av prylar och deras barn agerar ut de med, det är mest våra föreställningar om andra som inte riktigt stämmer.
  • Anonym (Minne­t är bra men det är kort..­.)
    Äldre 18 Apr 23:10
    #14

    Enligt mor min var jag världshistoriens snällaste barn. Bråkade aldrig, skrek aldrig och gjorde precis som jag blev tillsagd. Det intressanta är att jag själv kommer ihåg ett antal tillfällen när jag (skrikande och sparkande) blev uppburen på mitt rum...

Svar på tråden Barn förr och nu. Funderingar kring trots.