Barn förr och nu. Funderingar kring trots.

Din mormor har extremt selektivt minne.

Jag är född -76. Mina föräldrar såg, när jag växte upp, ofta barn som la sig ner och skrek i affärerna etc (det ser jag väldigt sällan idag).

Din dotter trotsar inte, hon är inne i en intensiv utvecklingsfas samtidigt som hon inte kan göra sig förstådd. Då blir det mycket frustration i de små kropparna.

Här har du lite info om vad som händer i kroppen mellan 1 och 2 års ålder:

www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Sma-barn-1-5-ar/Barnets-utveckling-1-2-ar/

Ja, jag hatar ordet trots när det kommer till (små) barn och hundar. De trotsar liksom aldrig utan det handlar alltid om utveckling där de inte förstår vad som sker och inte kan ge uttryck för vad som felas.

Inte ens mina 4,5-åringar trotsar egentligen. De vet visserligen vad som är rätt och fel men i stundens hetta så glöms det bort. De har ju inte utvecklat den typen av tänk och eftertanke än. Men visst drivs mamman till vansinne när det blir en attityd a la tonåring från dem... Tur de är söta när de sover.