Det är ungefär 95% sannolikhet att den nya mannen efteråt visade att han inte ville mer. Då finns du där som en dörrmatta som är rädd att vara själv.
Ta dig en funderare verkligen. Hon kommer aldrig känna för dig det hon kände för honom den kvällen och det är det hon kommer tänka på när hon drömmer sig bort.
Hon kanske inte kommer göra det igen då hon nu valt dig som försörjare och livskamrat men undran kommer alltid finnas hos henne vad som hade hänt om hon lämnade dig. Risken är överhängande att hon hoppar på nästa tåg med samma eller en ny man för att känna det DÄR igen.
Men kan du leva med att hon gett hela sig själv till en annan och att ni nu kommer fungera som två vänner där allt sexuellt kommer vara pestsmittat mellan er så gör ett försök. För eventuella barns skull kan du trösta dig med.
Att du ska ändra dig är bara ett klassiskt sätt för henne att rättfärdiga sin otrohet. "Du lyssnar inte" "jag får göra allt här hemma" osv. Allt handlade i grund och botten om en förälskelse, attraktion och kåthet. Ingen tömd diskmaskin i världen hade förhindrat det.
Alltså jag hade hoppats på att få läsa om andra män som lyckats ta sig vidare och hålla förhållandet ihop. Lite positiv energi och inspiration. Det är mest folk som säger hur eländigt det är och hur jag är en dörrmatta. 
Alltså jag hade hoppats på att få läsa om andra män som lyckats ta sig vidare och hålla förhållandet ihop. Lite positiv energi och inspiration. Det är mest folk som säger hur eländigt det är och hur jag är en dörrmatta.
Alltså jag hade hoppats på att få läsa om andra män som lyckats ta sig vidare och hålla förhållandet ihop. Lite positiv energi och inspiration. Det är mest folk som säger hur eländigt det är och hur jag är en dörrmatta.
Jag var otrogen mot min man jag varit tillsammans med i 10 år. Han förlät mig men vi separerade ändå (på mitt bevåg). Nu går vi båda två i terapi enskilt för att reda ut hur vi hamnade i denna sits. Senare ska vi gå i gemensam terapi och därifrån får vi se.
Grejen är att du inte alls är en dörrmatta, MEN din fru MÅSTE söka hjälp! Om ni går ihop igen så behövs det en ändring.
Jag tror absolut att ni kan fixa det men din fru måste fatta vilket jobb det ligger framför er och hon måste vara redo.
Det du vill höra är en bekräftelse på att du gör rätt som inte pallar ta det hårda beslutet. Du lever bara en gång. Är det värt att ta tillbaka henne.
Visar hon genuin ångest, gråter hon vid dina fötter, är hon sjukskriven, vill hon aldrig dricka igen, söker hon nytt jobb med ljus och lyckta?
Det är nämligen så hon borde må om hon sjabblat bort något hon verkligen älskar med ett fylleligg.
Nä min fru är en empatisk person, men alla kan göra misstag EN gång, och misstagen kan bero på en själv också (inte varit tillräckligt intresserad av henne). Sånt är kan få en vakna till, och det kan bli ännu bättre efter detta. Hon kommer inte vara otrogen igen tror jag. Bara jag skärper till mig och visar henne intresse.
Nej vi har inga barn.
Jag var otrogen mot min man jag varit tillsammans med i 10 år. Han förlät mig men vi separerade ändå (på mitt bevåg). Nu går vi båda två i terapi enskilt för att reda ut hur vi hamnade i denna sits. Senare ska vi gå i gemensam terapi och därifrån får vi se.
Grejen är att du inte alls är en dörrmatta, MEN din fru MÅSTE söka hjälp! Om ni går ihop igen så behövs det en ändring.
Jag tror absolut att ni kan fixa det men din fru måste fatta vilket jobb det ligger framför er och hon måste vara redo.
Din man man var en dörrmatta. Hade han skickat ut dig så hade han undvikit hela soppan du satte honom i. Du bröt ner honom två gånger och att du ville ha någon annat än honom var inte en engångsgrej uppenbarligen.
Hade han skickat dig direkt skulle han varit en starkare person och framför allt hade han inte slösat en mer massa år? på dig och hade haft möjligheten att hitta någon som ville ha honom.
Har du dessutom någon gång tänkt på hur han mådde tiden mellan din otroget och din dumpning. Även om han inte sa något? Klart han måste gå till psykolog.
Det var precis det jag varnade dig för, bittra olyckskorpar som bara vill dra ner dig i skiten tills du hamnar på botten som de. Du är INTE en dörrmatta utan du ska följa ditt hjärta och din magkänsla. Varför skulle man inte kunna förlåta ett snedsteg när man kan förlåta andra saker? En otrohet är väl inget jämfört med ständigt gnäll, gräl och maktutövning som är så vanligt i relationer. Det är så jävla korkat att man häpnar och de har en kvinnosyn som bara nyanlända med hederskultur och äganderätt till kvinnor i bagaget kan jubla över.
Jag är kvinna och min man var otrogen. Det var hemskt och fruktansvärt. Jag var helt inställd på att kasta ut honom och att avslöja honom för alla runt omkring oss. Månaderna efter det pratade vi mer än vi någonsin gjort. Kom närmare varandra på något sätt. Jag tog en paus från oss, även om vi fortfarande bodde i samma hus, och funderade mycket på vad jag ville. Det jag kom fram till vår att jag fortfarande ville leva med honom, vårt liv och det vi byggt upp tillsammans betydde fortfarande mycket.
Så vi har tagit oss förbi det idag. Kanske för att jag är så målinriktad när det är något jag vill och jag vet att jag vill leva med honom. Det han har fått acceptera dock är otaliga frågor där jag kräver ärliga svar och att han inte har rätt att bli upprörd när jag frågar samma fråga om och om igen. Han har också fått acceptera ett visst kontrollbehov från min sida då jag vill veta var han är t.ex. Det här med tiden gått över, men jag har fortfarande dåliga stunder.
Jag har förlåtit, men såklart kommer det alltid finnas där någonstans. Vill ändå leva med honom och efter alla långa samtal vi har haft vet jag också att han valt och vill leva med mig. Skulle jag vara så fel i min bedömning och han gör samma sak igen kommer jag inte stanna. Han har fått en chans och den här ha fått för att jag fortfarande ser vårt liv tillsammans som min målbild.
Det är ungefär 95% sannolikhet att den nya mannen efteråt visade att han inte ville mer. Då finns du där som en dörrmatta som är rädd att vara själv.
Ta dig en funderare verkligen. Hon kommer aldrig känna för dig det hon kände för honom den kvällen och det är det hon kommer tänka på när hon drömmer sig bort.
Hon kanske inte kommer göra det igen då hon nu valt dig som försörjare och livskamrat men undran kommer alltid finnas hos henne vad som hade hänt om hon lämnade dig. Risken är överhängande att hon hoppar på nästa tåg med samma eller en ny man för att känna det DÄR igen.
Men kan du leva med att hon gett hela sig själv till en annan och att ni nu kommer fungera som två vänner där allt sexuellt kommer vara pestsmittat mellan er så gör ett försök. För eventuella barns skull kan du trösta dig med.
Att du ska ändra dig är bara ett klassiskt sätt för henne att rättfärdiga sin otrohet. "Du lyssnar inte" "jag får göra allt här hemma" osv. Allt handlade i grund och botten om en förälskelse, attraktion och kåthet. Ingen tömd diskmaskin i världen hade förhindrat det.
Nej dumpa henne.
Hon vill inte ha dig, annars hade hon inte varit otrogen. Och du vill inte ha någon som inte vill ha dig.
Jag har blivit bedragen 5 ggr och aldrig hittat tillbaka. Skit i dom. Gå vidare. Vi förtjänar bättre.
Håller med. Folk ser verkligen rött när otrohet nämns här på familjeliv.
Det är nog för att vi är så många som blivit bedragna. Varit dörrmattor. Vänt ut och in på oss själva för att laga nåt som inte kunde lagas...