marsen skrev 2018-05-27 01:43:46 följande:
Jag håller tummarna för er som fortfarande går och väntar! Här hemma önskar jag att jag var gravid igen!
Herregud, vet att man var nojjig när barnen var bebisar, men så här nojjig har jag nog fanken aldrig varit! Blir det värre med varje barn?!
Varje litet konstigt ljud eller rörelse så tror jag att nånting är fel. Nu för en stund sen kräktes hon för första gången och jag börjar direkt googla "när börjar bebisar kräkas" "om bebisen kräks i sömnen". Kommer inte ihåg att mina äldre barn började kräkas så tidigt som 1.5 dygn gamla?
Vi kom hem från sjukhuset ganska sent igår natt så natten till idag har jag ammat hela natten. Nu sover hon i sin säng men jag törs fasiken inte somna. Tittar andningen en gång i minuten och är så rädd för att hon ska kräkas när hon ligger på rygg!
Denna psykiska tortyr. Hur kan man älska en så liten människa, som man inte ens kännt i två dygn, så mycket?!
Ja kärleken till de små är mäktig. Oroa sig lär man göra resten av livet, men tycker det är värst nu början när de är så små och man inte riktigt lärt sig att hantera oron. Jag är dock en sån som oroar mig mer när de ligger i magen så rent oromässigt tycker jag det är skönt att hon kommit ut. Vad det gäller kräkningar så kan de kräka från dag ett, först fostervatten sen mjölk. I mitt landsting rekommenderar de att ha barnet liggandes på sidan första dygnen. Sen rygg, tänker att de ganska snart lär sig att vrida huvudet när de kräks.
Har nu väckt sambon så vi kan ha en lugn frukost och lämna sonen i lugn och ro till barnvakten. Sen får vi se!!