Utomkvedshavandeskap utan behandling
Hej!
Jag skulle vilja diskutera/ prata med er som råkat ut för utomkvedshavandeskap och blivit bra utan behandling.
Min historia började med ett plus den 3 april någon dag efter BIM. Började ganska snabbt ha små blödningar men enligt barnmorskan var det vanligt. Fick komma på VUL i vecka 6 då man endast såg en tjock slemhinna. Ca 1,5 vecka senare kom starka smärtor och stor blödning som höll i i ca 5 dagar. Var då säker på missfall.
Var på VUL igen där hon såg att slemhinnan var borta och man konstaterade tidigt missfall.
Har sedan fortsatt ha blödningar till och från i 2 veckor. Tänkte att mensen kanske var tillbaka. Hade även starka smärtor vid något tillfälle. Gjorde ett test som fortfarande var starkt positivt.
Kontaktade gyn igen som i onsdags 9/5 gjorde ett nytt VUL som inte visade något avvikande (man såg ingen graviditet varken i livmoder eller någon annanstans) men hade ett HCG på 1200 som gjorde läkaren oroad. Gjorde om provet idag (2 dagar senare) som hade sjunkit till 997. Enligt läkaren är detta positivt och visar att kroppen ?sköter sig bra? och tar hand om graviditet på egen hand.
Har lite molvärk till och från och bruna flytningar. Planen är nu nytt prov på måndag och att åka in akut om jag får svåra smärtor.
De flesta trådar handlar om de som gjort OP eller fått spruta. Hur har de varit för er andra? Sjönk hcg fint för er? Hur lång tid tog det innan hcg var på noll? När kom ägglossning och mens igång?
Och när blev ni gravida igen? Är så klart orolig att det kanske ska vara något fel på någon äggledare och att de blir utomhavandeskap nästa graviditet också.
Har inga barn men gjort en abort för 7-8 år sedan.
Tacksam för att höra era historier!