Han älskar mig inte längre.....

Du har två val som jag ser det

1. Bestäm dig för vad DU vill och handla därefter. Vill du fortsätta vara ihop så måste du säga det till honom. Och hantera hans svar därefter. Men då VET du.

2. Bestäm dig för att det är slut. Då behöver du inget anslut eller hans bekräftelse att det är slut.

Att sväva i ovisshet och lägga hela sitt mående i någon annans händer är det sämsta du kan göra mot dig själv.

Sträva efter att ta kommando i ditt eget liv, lär dig förstå dina känslor på djupet, livet kommer bli så mycket enklare att hantera då.

Jobba med dig själv, du har allt att vinna på det. Det är mitt bästa tips.

Anslut.... AVSLUT skulle det stå.

Lycka till!

Ja! Skriv exakt så, tydligt och bra och inget som kan missförstås.

Reagerar han med plötslig separationsångest, så ta ställning till det då.

Som sagt, tror det är viktigt att DU vet vad DU vill och inte låter honom styra ditt mående.

Ta kommando över ditt liv och låt ingen dribbla med dig.

Men alltså, rundgång...

Du har en massa föreställningar om vad han borde göra och vad han ska tycka.

Lägg ner det.

Du har ju inte accepterat läget för fem öre.

Och att vara vänner... hur skulle du kunna klara det när du är kär i honom?

Är ni vänner innebär det att han kan dejta andra, fixar du det?

Antagligen inte, för i din värld funkar bara vänskap om han är singel och har känslor för dig, eller hur?

Finns ingen rim och reson i det du säger tycker jag, som att du säger saker som inte skulle funka i praktiken, du tänker väldigt ytligt.

Och du kommer inte vidare för du sätter inte punkt själv.

Nr 1. Erkänn för dig själv att det inte blev som du ville. Det är slut. Det är över. Han ville av någon anledning bryta, det kan du inte påverka, och du behöver heller inte veta varför, bara respektera hans val. Den dag du själv vill lämna någon förstår du värdet av det, att man måste få göra sina egna val och följa sitt eget hjärta utan att bli utmålad som en känslokall idiot. Även han måste få gå sin väg. Vi är inte mer än människor, vi är inte perfekta.

Nr 2. Acceptera att hjärtesorg GÖR ont. Det gör det för ALLA som blir ofrivilligt lämnade. Så det är inte konstigt att du är ledsen, det är en helt naturlig process.

Nr 3. Inse att det kommer att gå över, tiden kommer läka såren. Alla är med om smärtsamma förluster , det tillhör livet. Du kan bli bättre på att hantera sånt här framöver om du accepterar verkligheten för vad den är och inte kämpar emot.

Nr 4. Försök att sluta grubbla och älta 24-7. Gör saker du vanligtvis tycker om att göra och låt inte sorgen lamslå dig vecka ut och vecka in.

Nr 5. Livet går vidare, du är frisk, har vänner, du ÄR inte ensam. Försök ägna tankar åt det som faktiskt är bra och fungerar, och fokusera mindre på att allt är skit bara för att du inte har honom längre. Du kommer träffa andra, hur omöjligt det än känns just nu. Livet pågår NU, med alla möjliga möjligheter!

Nr 6. Lär dig förstå dina egna tankar och känslor på djupet istället för att gissa vad andra (läs honom) borde tänka, känna och göra.

Du borde hitta ett jävlar anamma istället för att fastna i självömkan och ynklighet och offermentalitet.

Med jävlar anamma menar jag ett driv att du vill vidare, att du har ett liv utan honom. Det stannar inte bara för att ni ville olika saker.

Välj att leva istället!!!

Du bör också ställa dig frågan om du ens VILL gå vidare.

Ärligt.

För vill du bara upprepa dig hur eländigt allt är, ta den enkla vägen och älta hur illa han gjort dig, hur orättvis han varit, hur hopplöst allt är nu och att du älskar honom, ja då sitter du liksom bara och pratar med dig själv, oförmögen att ta in vad någon annan säger.

Vill du komma vidare måste du sätta punkt, resa dig och acceptera att livet innehåller avsked, hjärtesorg och besvikelser. Du måste lära dig hantera det.

Eftersom du inte tänker höra av dig förrän du är ?stabil? så får du leva i ovisshet länge till, och ta smällen sen istället, riva upp såret igen.

Ditt val.

Så varför sitta och gissa då?

Blir det bättre, hjälper det TS?

Du sitter ju och spekulerar i varför han gör i eller så och kommer med möjliga anledningar till varför.

Det tycker jag är att spä på TS ältande.

Jag har skrivit en lång punktlista till TS, med vad jag tror kan vara bra att tänka kring.

Den har hon inte brytt sig om att kommentera, men spekulationer om vad han kan tänkas tycka och känna och borde, det rullar oavbrutet här i tråden