Han älskar mig inte längre.....

Nu har du facit på att kontakt bara håller förhoppningarna vid liv. Minsta grej som du kan tolka som positiv gör att du inte kommer vidare alls.

Bästa är noll kontakt om man vill komma över någon, inte se något från personen på sociala medier, inte hålla någonting öppet, gör klart praktiska detaljer om grejer snabbt, sen blocka, spärra.

Eller så kontaktar du honom och få ett svar en gång för alla. Och då måste du våga ställa frågan till honom utan inlindningar. En rak fråga. Och ta svaret sen.

Att ha som plan att höra av dig om några månader och byta nycklar, föreslå fika etc för att han ska inse vad han missat är ju dömt att misslyckas.

Och som flera skrivit, vill han ha dig tillbaka så hade han sagt det.

Bara bestäm dig för att sluta.

Det kommer inte komma automatiskt, och du tillåter ju att dygnet runt vältra dig i saknad och nostalgi.

Tänk även på att när ni var ihop var du inte beredd att träffa honom mer än 1-2 ggr i veckan, du vaknade upp först när han gjorde slut, DÅ var du beredd ses mer. Läs din egen TS så ser du vad du skrev där.

Du lägger allt ansvar på honom för att er relation tog slut, medans ingen av er verkar ha velat satsa. Du hade inga såna planer verkar det som.

Han tog tag i saken och avslutade, du verkar ha varit nöjd med att ses 1-2 ggr i veckan och ha en kille att messa med. Han verkar vilja ha någon som ville mer.

Om du hör av dig till honom om några månader som du skriver att du tänker göra, så hoppas jag verkligen du är beredd på att halka ner till botten igen ifall det visar sig att han inte tänkt eller längtat efter dig som du går och hoppas på. För det är väl därför du vill träffa honom, för att han ska inse vad han missar? Inte för att höra att han mår bra och träffar nya tjejer va?

Låter iaf jättebra att du åker iväg till hundarna! Hoppas du får en superbra vecka där, långt bort från ältande och saknande!

Just det man är två. Och ingen av er ville satsa på relationen. Och båda kommunicerade dåligt med facit i hand.

Jag skyller inte alls på dig, bara att du har din del i det hela också. Ibland vill man ha ett driv i relationen för att orka driva själv också. Kanske kände han det, vem vet.

Hursomhelst tog hans känslor slut, och känslor kan göra det, annars skulle ingen relation ta slut någonsin ju.

Inget konstigt att känslor tar slut, däremot kan det vara tråkigt.

Men att du som bita dig fast i ältande och att allt ni hade var så perfekt, ja det gör ju att du inte kommer vidare.

Du sitter och gråter och längtar efter någon som valt bort dig.

Hoppas för din skull att du kan hitta stoppknappen och på riktigt acceptera läget att han gått vidare.

Alltså acceptera läget hur tråkigt det än är.

Så får alla andra dumpade också göra. Bara tugga i sig att den andra inte ville mer, hur perfekt man än tyckte att förhållandet var, så tyckte inte han det.

Brutalt kanske, men man måste inse att så är det. Rakt av utan omsvep.

Funkar dåligt att linda in det i bomull och leta kryphål som bara lurar en att fortsätta hoppas.

Det skulle nog bli lättare för dig om du vågade få svar på dina frågor och sluta undvika allt som är jobbigt.

Nu vill du inte veta svaren för du är rädd att han ska säga sånt du inte vill höra. Så du kan behålla hoppet om honom och er två.

Tycker du att du kommer vidare på det här sättet?

Genom att fortsätta hoppas?

Vad spelar det för roll om han frågar hur du mår eller inte. Varför är det så viktigt, och vad händer när han frågat och du fått berätta?

Du kommer bara hitta nya grejer vad du vill att han ska fråga dig eller göra. Du vill att han ska sakna dig och att han ångrar sig.

Du vill aldrig ha ett slut, du kommer aldrig bli nöjd med någonting han gör så länge han inte vill bli ihop igen.

Du gör det väldigt svårt för dig själv tycker jag, som inte accepterar att han valde bort dig.

Du ältar och gråter och längtar efter en person som faktiskt frivilligt avslutade er relation, som inte ville vara med dig mer, som valde att hellre vara ensam eller träffa nya tjejer.

Så ser verkligheten ut just nu.

Du lever kvar i det som var, och så länge du gör det kommer du må såhär dåligt.

När du inte bryr dig ifall han träffat nån ny, utan tycker det är roligt för honom. När du på riktigt unnar honom att vara lycklig.

Den dagen du inte mår dåligt och saknar honom när du hör nåt om honom, då är du vidare.

Mina tips till dig:

Acceptera att det är som det är, det GÖR ont att bli lämnad. Det är normalt att vara ledsen och sakna.

MEN! Nu har det gått 2-3 månader, så försök hitta stoppknappen och sluta älta.

Lev på som vanligt, träffa kompisar, gör sånt du vanligtvis tycker är kul, testa nya saker (vet att du bl a ska till ett hundrescue, så himla bra och kul!!!)

Våga lita på att tiden suddar ut och läker, en dag kommer du inse att andra män intresserar dig och du kommer hitta kärleken igen.

Kunde jag så kan du. Jag är en sån som också ältat och ältat och helt gått vilse i självömkan.

Men efter att jag började försöka förstå mig själv istället för någon annan har allt blivit enklare. Samt att jobba med acceptans, att acceptera saker för vad dom är istället för att streta emot.

Våga tänk tanken att ditt ex har träffat en ny, våga ställ frågor du inte vill höra svaret på osv. Möt de tankar du är rädd för istället för att förtränga och skjuta undan dem.

Det har iaf funkat för mig, i längden har det varit mer effektivt än att bara famla i blind och oreflekterad saknad.

Det låter som att du är på rätt väg iaf. Saknaden har sin gång, himla bra att du lever på som vanligt, och jag är nästan lite avundsjuk på din resa och veckan med hundarna!

Det kommer bli bra, det värst är över nu!

Nu får tiden slipa ner saknaden!

Varför undra?

Varför inte bara skriva till honom att du ska ha tillbaks dom, och be honom skicka dom eller lägga dom i brevinkastet?

Det är nog inte så att han behåller dom med flit för att ha en öppning kvar till dig, han har nog bara glömt bort det eller tappat bort dom.

Kontakta honom om nycklarna så fu kommer vidare, håll inte på och dra på det, bli redo osv.

Du kommer aldrig bli redo så länge du försöker behålla honom...

Men du har ju inget annat val än att påminna honom!

Eller ska du sitta där med trippelångest, dels att han gjorde slut på ett konstigt sätt, dels att du saknar honom så du inte fungerar, och nu nycklarna också som du vet att hyresvärden förr eller senare kommer fråga efter.

Men du väljer ändå att inte kontakta honom utan hoppas att han skickar nycklarna någon gång i framtiden?

Varför plågar du dig själv så???