Han älskar mig inte längre.....

Ovan är från TS trådstart.

Tycker inte det låter som att killen betett sig svinigt, bara varit kass på att kommunicera.

Han verkar han ju saknat engagemang från TS, gått och grunnat ett tag och körde sen fegvarianten ?en paus? som TS gick med på. Ts verkar f ö vaknat upp när det var för sent, då blev det intressant att ta mer initiativ och ses mer.

Lätt att vara efterklok, tufft men sant...

Exakt! Jag har allt rätt att vara rasande arg på honom! Han visste inte hur jag skulle reagera när han tog upp att HAN inte hade könslor för mig längre, han visste verkligen inte det. Och jag visste verkligen inte att han skulle säga så till mig.

Men däremot visste han det efter, på mitt sätt hur jag reagerade, hur jag sa att jag älskade honom. Han sa själv att han varit i min situation och det bästa är att bryta helt.

ÄNDÅ hör av han sig till mig när han vet mycket väl hur starka mina känslor är och säger att HAN måste fundera. Det är inte ett dugg rättvist av honom tycker jag, när han själv vet hur dåligt man mår av detta och han kommer och ger mig falska förhoppningar.

Så jag tycker jag har all rätt att hata honom och vara så jävla arg på honom! Han kunde lika bra ha brytit helt från mig. Sagt nej nej nej. Men istället sa han att han måste meditera och få space pch få fundera på SINA känslor.

Men han funderade aldrig på mina känslor?! Och nej jag kommer inte höra av mig till honom för jag vet bara att det kommer dra mig ännu längre ner. Men jag har fortfarande rätt att vara arg på honom!

Om du var så galet kär i honom, varför tog du inte initiativ till att ses oftare än ni gjorde?

Ni båda ville ju ha mer initiativ, men ingen gjorde nåt?

Du ville börja jobba med förhållandet när han signalerade att han ville ha en paus? Då insåg du att du inte kunde ta honom för givet?

Lägg inte all skuld på honom att det tog slut, även fast det känns skönast.

Ibland tar bara känslorna slut.

Ja! Han har verklige gett mig dubbla signaler! Det tycker jag är fegt och taskigt gjort av honom. Sen att bara sluta bry sig och lätt gå vidare.

Som sagt han kunde bara ha låtit mig vara när jag mådde som värst när han dumpade mig första igången istället för att snurra till det ännu mer i mitt huvud och med mina känslor.

Det är bara fegt och taskigt av honom! Han är ett as!

Ja han är min första kärlek och mitt första förhållande. Lika med mitt första breakup. Så jag vet inte alls hur man ska hantera det och vad som händer i kroppen. Känns typ som någon har dött. Och ja jag var beroende av honom pch jag älskar honom än.

Så sjukt att man inte ens får vara med den man älskar. När kommer jag sluta älska honom?

Fast han är ju bara ärlig, omhand är kluven är det väl bättre att säga det än att ta ifrån henne alla förhoppningar?

Däremot behöver inte TS anpassa sig efter hans känslor. Han får vara i mellanläge hur bäst han vill medan TS vet var hon står i frågan, är hon också kluven? Eller har hon sagt upp allt i nuläget? Eller hoppas hon de kommer bli tillsammans? Hon ska ju bara följa sin egen kompass oberoende av hur han känner.

Han hör inte av sig till mig och jag hör inte av mig till honom. Det är slut mellan oss. Men jag sitter ändå och tror något när han sa att han behöver fundera. Det är något jag inte riktigt kan hantera. Om han aldrig sagt någoy att jag nog inte funderat alls. Men det är precis vad jag gör nu, vöntar och tror något.

Så vet inte riktigt hur jag ska hantera det? Jag kan liksom inte gå vidare pga av att han sa så till mig...

Jag får panik oå jobbet. Orkar knappt jobba! Vet inte om det är bäst att sjukskriva mig?

Vad ska jag göra då? Jag kan ju intw bara sluta att hoooas när han har sagt en sak till mig? Ska jag kontakta å fråga honom rakt på sak?

Egentligen har jag bara lust att som sagt skriva att han har fått mig att må så jävla dåligt, för det har han ich jag vill att han ska veta det. Han ska inte få gå den lätta vägen utan att veta hur detta påverkar mig....

Jag sitter bara still på jobbet så har jätte svårt att fokusrra. Ska ta ledigt några dagar och åka hem till mor å far. Hoppas jag mår bättre och är starkare nästa vecka. Jag mår illa och får panik på jobbet!

Jag vill bara säga till honom att han är en riktig skit. Bara dra iväg ett mess, men vet att dwt inte är bra men vet inte om jag kommer kunna låta bli...

Jag trodde han brydde sig om mig men han frågar inte ens hur jag mår. Jag vill att han ska veta hur dåligt jag mår, på någoy sätt får det mig att kännas bättre, att han ska veta att jag mår dåligt

Jag sitter hoppas och tror. Tror på något som aldrig kommer ske. Jag vet själv att jag måste säga det från min sida. Att det är slut mellan oss. Det är svårt att gå vidare från någon när man inte fått ett ordentligt avslut. För det känner jag att vi inte har, iaf inte från min sida. Han sa att han skulle fundera och meditera. Okej? 

Nej det är inte avslut för mig. Jag har ventilerat med min bästa kompis om detta. Vi kom fram till att det är precis vad jag behöver och måste för att kunna gå vidare ordentligt.

Jag måste prata med honom och säga att det är slut, säga att jag går vidare nu, jag sitter inte och väntar på dig(för det är precis vad jag typ gör nu tack vare vad han sa till mig, den jäveln!) Jag vill ha mina nycklar, du kan skicka dom med posten. Du vet ju min adress, jag skickar dina med post. Du har fått mig att må så jävla dåligt. Tack och ha ett jävla bra liv!

Självklart kommer jag inte kontakta honom och säga detta nu. Nej, jag är inte redo eller stabil nog. När jag känner att det känns okej i min kropp, när jag kan säga till mig själv: idag känner jag mig helt okej. Då jävlar kommer jag skicka det där messet. 

Det lär dröja. Men det är de där jävla nycklarna och hoppet nör han sa så som håller mig kvar och gör att jag maler och tjatar på. Jag måste kunna gå vidare och det kan jag inte göra förrän jag har mina nycklar i handen och jag har sagt att jag inte kommer vänta mer på dig.

Men först måste jag lyssna på mig själv, mina könslor och min egna kropp. Den skriker just nu att jag vill honom tillbaka, messa, ring! Men nej, jag måste bli stabil och då kan jag messa....men inte nu, inte än på ett tag...

Resten av sakerna kan han kasta eller skönka bort. Det är enbart nycklarna jag vill ha! Kanske är daga att sända iväg det där messet, för vad väntar jag på egentligen som ni skriver?

Det har snart gått 4 veckor sen han dumpade mig och 2 veckor sen han sa han behövde space. Hur länge space behöver han? Jag vill ha nycklarna, jag vill säga att jag inte väntar längre.

Jag mår ju bara dåligt av att gå runt i denna ovisshet som ni skriver. Nu ska jag ta tag i det!

Borde jag ringa eller räcker ett sms?