Han älskar mig inte längre.....

Ja jag inte ha kontakt med honom alls! Svarade inte ens på det där smset. Varför skulle jag? Han bryr sig väl knappast om han skulle få ett svar från mig...

Nej jag har inte fått tillbaka nycklarna. Orkar inte ta tag inte det just nu.

Kan han inte bara lägga nycklarna i ett kuvert och skicka på posten? Eller lämna det till en vän/syskon som ger det till dig? Jag hade nog helt enkelt bytt lås för att få slut på det hela. Slippa tänka på det.

Jaha ojdå...ja hoppas han är medveten om att han får stå för de kostnaderna när ts ska flytta :/

Ja precis, kanske man kan ringa postnord och höra vad som hänt? De måste ju ta sitt ansvar isåfall.

Alltså jag kanske missat att skriva men nycklarna åkte tbx till exet. SÅ han har dom!

Men oj tack! Trodde ingen i detta forum skulle skriva så. Mer att jag inte kommit långt eftersom jag fortfarande skriver av mig här...

Men ja. Jag känner mig mer starkare än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Jag väljer att fixa med nycklarna när jag måste flytta. Känns inte lika viktigt längre. Han kan ha nycklarna. Det är OK.

Ja det har hjälpa att skriva här och få svar här från er alla <3

Ja vart vill ni jag ska börja?

Okej vart ska jag börja...

Jag kan börja med att säga att jag mår okej idag. Jag är inte längre ett vrak. Mina känslor går inte i toppar och dalar. Jag är en mer stabil person. Jag har blivit lite tryggare i mig själv. Men jobbar fortfarande på min självkänsla som inte alls är något vidare.

Jag saknar mitt ex idag. Tänker inte på honom lika ofta som jag gjorde i sommras. Men han finns i mina tankar varje dag tyvärr. Jag har nog svårt att släppa honom helt och hållet. Vi har inte träffats på ett halvår, sen den dagen det tog slut...

Men vi skriver lite då och då med varandra. Jag bryr mig fortfarande om honom och jag tror han bryr sig fortfarande om mig. Han skrev t.om grattis på min födelsedag...

Men men. Jag har iaf gått vidare. Jag tror inte längre det kan bli jag och exet. Jag har skapat mitt egna liv och mina egna rutiner. Jag satsar på min hobby. Jag kämpar med att vara ensam. Det går och det är okej.

Jag är fortfarande singel. Men det tar inte emot att träffa killar längre som det gjorde i början när det tog slut mellan mig och exet. MEN jag har otroligt svårt att släppa in någon kille i mitt liv. Jag har så svårt med att öppna upp mina känslor.

Jag vet inte om det handlar om att jag är rädd för att bli så där ledsen och sårbar igen eller om det handlar om att jag inte har släppt mitt ex ännu med alla känslor.

Ärligt talat vet jag inte och jag försöker inte tänka så mycket. Jag vill väldigt gärna träffa en kille och bli kär. Jag vill så gärna ha en pojkvän. Men jag tar det som det kommer. Jag vill verkligen känna äkta kärlek och inte rusa in i något halvdant. 

Jag vill kunna släppa all min kontroll och bara låta känslorna flöda. När jag gör det då vet jag att jag har träffat rätt kille...

Men ja, jag är fortfarande singel, ett halvår senare, känns lite tråkigt, känner mig ofta nere och deppig. Tror jag är ganska psykiskt nedbryten. Mina kompisar har sagt att jag kanske är deprimerad? Jag vet faktiskt inte....

Ja alltså jag har träffat killar. Men till dom har jag sagt att jag endast vill vänskap. Sen träffade jag en kille som jag hade sex med några gånger. Han är skum. Plötsligt slutade han höra av sig. Jag tog illa vid såklart.

Så jag är nog inte helt läkt ännu och borde egentligen inte dejta ifall det inte slutar bra för då lär jag ta väldigt illa vid.

Men ja jag skyddar mig själv väldigt mycket och är extremt rädd för känslor och att gå in i någin salgs relation överhuvudtaget. Fast det är de jag egentligen verkligen vill, ha ett förhållande.

Nej han har nycklarna.

Ja, jag ska inte ha någon kille. Om jag tycker det är jobbigt att vara själv, jag blir ledsen och får ångest då ska jag verklign inte ha någon kille!

Jag måste först pch främst lära mig att kunna vara ensam och trivas i mitt egna sällskap. Det är super viktigt!!

Han har inte tappat bort mina nycklar! SKulle han aldrig göra. Han har de hemma hos sig i tryggt förvar.

Okej på vilket sätt kändes det bättre för dig att vara ensam ett tag?

Jo han skickade men de gick i retur till hobom pga jag aldrig fick någon avi.

Så nu får mitt ex ha mina nycklar. Jag litar på honom.

Tror jag också behöver det. Jag känner inte alls igen mig själv. Jag är inte den jag brukar vara.

SKa försöka hitta tillbaka till mig själv innan jag går in i något förhållande. Försöka bli lycklig på tu man hand <3