Han älskar mig inte längre.....

Ensamheten, tomhetskänslan, klumpen i magen, trycket i bröstkorgen m.m är väldigt jobbigt. Blir ännu svårare då man inte har någon aning om när det går över.

Jag vet inte hur man bäst tar sig igenom det värsta efter en sån här sak. Än så länge så står jag ut och hoppas på en vändning snart.

Min egna förhoppning är att så fort jag mår bättre så ska jag sträva efter att bli en starkare/bättre person än innan förhållandet.

Just nu tar jag fortfarande en dag i taget. Hoppas du orkar kämpa vidare och att du kommer ur den värsta svackan snart.

Det är fult gjort av honom. Han säger: Jag måste fundera på mina känslor. Jag säger OK.

Han lämnar mig i ovisshet. 3 Veckor har gått snart och ingen har sagt något, utom jag då som messa att jag ville ringa men ringde aldrig, som var strax efter vi träffades.

Om han nu har gått vidare tycker jag det är respektlöst av honom att inte höra av sig till mig och säga något. Att han möjligtvis har gått vidare kanske? Att han har funderat klart kan han iaf säga till mig.

För han borde väl fatta i sitt tröga huvud att jag självklart sitter och väntar på honom när han säger så där. När han själv också har varit med om det!

Sen är det också fult gjort av han att säga så för att slippa se mig ledsen och såra mig ännu mer. Om det nu är så, vet ju inte alls.

För om man är ärlig och respekterar en då tycker jag man inte rör till med någon annans känslor så som han gjorde. FÖr det är precis vad han gjort. Att han ska fundera på sina känslor och säger så bara för att lugna mig när han inte ens menar det, utan säger så bara för att slippa se mig mer ledsen....

Jag vet inte längre...

Så varför sitta och gissa då?

Blir det bättre, hjälper det TS?

Du sitter ju och spekulerar i varför han gör i eller så och kommer med möjliga anledningar till varför.

Det tycker jag är att spä på TS ältande.

Ja vi har olika stilar. Jag tror på rakhet och tydlighet och att inte elda på spekulerandet.

Jag tror inte man tjänar någonting på att fokusera och spekulera i vad HAN gör eller hur HAN tänker eller vad HAN borde fatta eller inte.

Han ville inte fortsätta relationen, thats it. Det är det enda vi vet och det enda TS behöver veta.

Jag tror man ska rikta blicken mot sig själv istället. Fundera över varför man reagerar så starkt på en förlust, vad väcker det för reaktioner i en (ja, saknad, men gräv ännu djupare i frågan), varför är det så viktigt att höra honom säga att det är slut, varför kan jag inte fatta det beslutet själv osv.

Våga ställa alla dessa varför till sig själv. Det är tufft, men jag tror man tjänar på det i längden. Frågetecknen rätar ut sig.

Fokusera på sina egna tankar och känslor och hur man kan acceptera verkligheten istället för att kämpa emot den, och vad det egentligen innebär. Det tror jag på.

Men snälla låt mig få älta, gråta, vara arg på honom och tjata om jag ska kontakta honom. Det har endast gått 4 veckor sedan ha gjorde slut med mig och 3 veckor sedan vi senast hördes av.

Jätte bra att ni ger mig tips och sådant.

Men jag måste få vara ledsen och få skriva av mig här. Jag mår väldigt dåligt just nu som man gör efter att ens kille gjort slut som man fortfarande älskar. 

Vissa stunder känns det okej medan andra känns allt för jävligt. Som just nu. Fick en gråtattack. Men det hör väl till när man har gjort slut. 

För nu vet jag hur det känns att få sitt hjärta krossat. Bokstavligt talat känns det som någon har dragit ut det och stampat på det!

Och för mig fungerar det är skriva av mig här precis vad jag känner och tycker! Och det fungerar för mig att få alla tips och tankar från er!

Jag tar till mig att jag inte borde kontakta honom. Jag gör verkligen det! Men när man fortfarande är kär och killen har sagt att han ska fundera på sina känslor då är det väl ganska självklart att mina tankar slår om att det finns en gnutta hopp att han har ändrat sig.

För kärleken gör en så jävla blind! Jag tänker inte på vad som är bäst för mig just nu. Jag tänker bara att jag vill ha honom tillbaka i mina armar!

Ena stunden formulerar jag ett sms där jag skriver att jag fortfarande har känslor för honom. Medan andra stunden formulerar jag smset där jag enbart säger att jag vill ha mina nycklar.

Så ännu en gång kärlek och känslor kan verkligen göra en människa knäpp och få en att göra knäppa saker. Men jag försöker hålla mig stabil och inte skicka iväg något förhastat sms där jag kommer ångra vad jag skrev.

Har bett syrran skicka ett mess ang nycklarna. Jag orkar och pallar verkligen inte! Jag skulle inte orka se honom bara skriva OK och sen inte bry sig.

Då låter jag det hellre vara och försöker gå vidare utan kontakt. Sen får vi hoppas att mina förhoppningar minskar för varje dag.

Tror ni dom gör det??

Jag sa till syrran att hon skulle messa honom. Skrev vad hon skulle skriva. Jag sa sen att jag inte vill veta vad han svarar.

Då sa hon hur ska du då kunna gå vidare och avsluta om du inte ens kan se vad han har skrivit? Du kommer bara undra vad han svarade sen hela tiden.

För det var lite därför jag ville att syrran skulle skriva till honom och inte jag. För jag orkar inte se om han enbart skriver ett OK tbx. Det skulle krossa mig igen på nytt och jag tror jag skulle gå tillbaka till ruta ett.

Jag har liksom börjat bearbeta detta. Det känns bättre på jobbet. Det känns inte lika jobbigt att komma hem till min lägenhet. Jag får inte lika många gråtattacker längre.

Hmm hur ska jag egentligen göra i detta läge?

Syrran sa att jag skulle vänta tills jag klarar av att läsa vad han svarar, tills jag är redo helt enkelt.

Men när vet man att man är redo?!

För just nu känner jag mig i så obalans med känslorna. Jag vet att det skulle brista för mig hur jag ön fick se hans svar. Det skulle verkligen det!

Ja som jag känner nu skulle jag bara bli ledsen åter igen på ny(vilket jag är just nu men inte lika mycket som jag var för en vecka sedan).

Jag har kämpat nu i 4 veckor. 4 hela veckor och jag klarade mig igenom dom. Dom värsta och hemskaste fyra veckorna i mitt liv. Jag känner mig starkare, jag gör verkligen det.

Jag tror att jag skulle åka ner nästan till botten igen om jag valde att skicka iväg smset och läsa svaret här och nu ikväll eller imorgon.

Jag måste nog vara mer redo.

Som du säger Molly, jag känner nog i kroppen när jag verkligen är redo att skicka iväg smset och läsa svaret.