Cytotec - ingen effekt och känner mig sviken av sjukvården

Jag fick bekräftat missfall igår i v. 10+3. På akuten konstaterades det vid VUL att allt inte hade kommit ut och de sa att jag därför behövde ta Cytotec. De gav mig första dosen och jag fick ligga på en brits i korridoren (med min sambo vid min sida). Efter en timme hade ingenting hänt och de sa att jag kunde åka hem. Så gav de mig två doser till med Cytotec samt alvedon och morfin. Informationen vi fick var att jag skulle få kraftiga menssmärtor och blöda. Om det inte kom några klumpar eller om jag fick feber skulle jag ringa numret som stod i broschyren de skickade med oss.

Både jag och min sambo var förstås i chock och sorg över vad som hade hänt och inte direkt i skick att ställa några direkta frågor. Vi åkte hem och jag tog de övriga två doserna enligt ordination. På natten vaknade jag av kraftig smärta, ut kom en mindre klump men sen inget mer och smärtan gick över. Sedan dess har inget hänt annat än mindre blödningar och nu har det gått över 12 timmar sedan sista dosen.

Jag skriver kanske mest för att jag känner mig arg över hur missfall behandlas. Jag har läst mig till på egen hand vad som kan hända när man tar cytotec, att man kan få fruktansvärda smärtor och i princip föda ut sitt foster i toaletten. Pratade även med en kompis, som faktiskt fick stanna kvar på sjukhuset under behandlingen, och som fick så ont att hon svimmade. Hur kan man bli hemskickad en timme efter besked om missfall och förväntas att ta hand om hela förloppet, med både fysisk och psykisk smärta, på egen hand? Ingen sade ens till mig att jag borde ha någon hos mig, men nu har min sambo stannat hemma från jobbet för att vara hos mig om det hela skulle "sätta igång". Är det verkligen etiskt riktig vård?

För det andra, hur ska jag veta hur lång tid detta tar? Om det finns något kvar att få ut? Jag förmodar ju att det gör det, men hur ska jag veta? Har ringt numret jag fick men där är "telefonkön full för dagen" och de ber mig ringa tillbaka imorgon... Hade jag vetat mer om hur detta går till hade jag vägrat ta hand om det hemma! Nu ligger jag bara här och väntar och har panik över att det kan sätta igång när som helst, alternativt inte hända något alls..

Är det någon annan som har erfarenhet/tankar kring detta?