4 år har gått, kommer jag någonsin kunna gå vidare? - Nöja mig med näst bästa?

Ja nu ska folk få det till att hon blev drogad/våldtagen för att förminska otroheten? Herregud.

Här kommer en vågad gissning: det pågår ett slags allvarligt självbedrägeri här, och ett mått av självdestruktivt beteende från din sida. INGET förhållande är så perfekt som du beskriver - kanske ett tag, men inte i flera år. Tippar på att du har glömt det nu, men när du åkte till Spanien hade det börjat knaka någonstans, kanske bara i ditt undermedvetna.

Jag tror inte att du blev drogad, för i så fall hade du kommit på den tanken där och då. När man blir full försvinner omdömet och urusla idéer kan verka helt rimliga, allt konsekvenstänk försvinner. Kanske fanns det en liten liten del av dig, som ville förstöra för dig själv, varför du tyckte i berusningen att det inte var någon dum idé med ett ons. Sedan mår du dåligt och tycker att du förtjänar det, berättar allt för att bli dumpad, och nu fortsätter du att älta i åratal för att liksom spä på din egen olycka, istället för att gå vidare.

Fyra års suktande efter den perfekta mannen, som - gissa vad - faktiskt inte är så perfekt som du vill minnas det, hindrar dig från att vara öppen för nya möjligheter. En person som jobbar så mycket blir odräglig att bilda familj med. Han kommer inte att göra sig ledigare och engagera sig i familjen, utan jobbet kommer bara att kräva mer och mer av honom, tills det tar knäcken på förhållandet. Säger inte att du hade tur som blev av med honom, men antagligen hade det inte varit så perfekt som du tror nu.

Det var nog din partner som inte var så bra som du trodde ????

Hur får du det till det?
Jag tolkade det Anonym (sjukt) skrev som att det var mitt ex som inte var så bra som jag trodde.
Vilket han uppenbarligen inte var.
På samma sätt är kanske inte TS en så bra människa som hennes ex trodde att hon var.