Sorgen över en skilsmässa med barn.

Finns en hel del forskning om det. Kolla bl.a. på PsychologyToday samt svenska sajten sorg.se om sorgbearbetning.

Mitt intryck av att ha läst på och min egna jobbiga erfarenhet för två år sedan är att det går stadigt över men du måste systematiskt bearbeta.

Tyvärr verkar det inte finnas så många genvägar, tvärtom.

Om du inte sorgbearbetar kan det ta ännu längre tid och man kan fastna i bitterhet. Det förkortar livet på riktigt typ.

Jag är rätt nöjd över min hantering men borde läst på bättre. Man blir seg och okoncentrerad men ändå måste så mycket skötas - flytt, barn, jobb, vänner, rasande ex (fast hon dumpade), skumma svärföräldrar, min tröstande pappa och mamma. Pust. Suck.

Jag tycker att det lättade när jag flyttade till eget. Det lättade att jag bröt nästan alla kontaktvägar. Det lättade när jag träffade ny kvinna och blev kär. Det lättade när jag kände att jag var den bästa föräldern på riktigt (exet hade passivt aggressivt försökt knäcka min självkänsla). Ett år efter skilsmässan var jag oftast glad igen. Nu två år efter skilsmässan tänker jag nog nån gång varje dag på det. Jag börjar tycka synd om den elaka kvinnan som lever isolerat och drar ner barnen i passivitet varannan vecka. Hon har skickat hatbrev till min släkt osv...

Ja det är en stor sorg. Speciellt om man blir lämnad och det är otrohet med i bilden. Det är en process som man måste genomlida tyvärr. Det finns sätt att fly smärtan. Många tar till tabletter/knart och dricker mycket alkohol eller kanske flyr in i ett annat förhållande och det är möjlligt.

Jag tror att man då bara skjuter upp smärtan för sorgen måste få ha sin gång!

Enligt mig så är det så måste man döda det där hoppet om att det en gång kommer att bli bra igen. Jag har märkt att trots att man blivit så otroligt sårad och förnedrad och blivit behandlad som en dörrmatta så kommer man på sig själv med att sitta och tänka "det löser sig mellan oss i framtiden". Det är ju absurt!

Döda hoppet och minimera kontakten med ditt x! Försök att inte tänka på vad hon/han gör och om dom träffar sin nya och har sex ofta osv.
Det är bara att inse att : Det gör dom och det finns ingenting du kan göra åt det heller. Släpp ditt X ur huvudet..

Det är först nu 5 veckor senare jag börjar förstå det här. Jag har varit långt nere i kolgruvan..

Tack. I omgångar går det bra. Allt snurrar fint med Vv. Träffar en ny lite nu och då, vi umgås, har trevligt tillsammans. Jag har mina fritidsintressen och mitt hus.

Men jag saknar barnen så när de inte är hos mig, och jag saknar det fina familjeliv som vi hade. Jag älskade det, verkligen. Kan ibland känna starkt hat mot exet som förstörde allt. Ibland har jag accepterat det. Människor förändras. .... så är det bara.