• Anonym (Knubbis)

    Knubbig 7-åring

    Hej

    Jag har en knubbig snart 8-åring här hemma. Hon har själv börjat märka av det och vi jobbar i det tysta för att komma till rätta med det. ( serverar nyttig mat, rör på oss en timme per dag osv) Men det ger bara lite resultat. Vill inte ta i för mycket så att det blir en grej. Nån mer som haft knubbiga barn och har nått tips?

    Nu inför sommaren är det också svårt att hitta baddräkt. De som passar på bredden blir för långa, och hon vill inte ha bikini pga magen . Nån som har tips på lite rymligare baddräkter för barn? Hm och Lindex går helt bort.

  • Svar på tråden Knubbig 7-åring
  • Anonym (Smal)

    Skippa alla söta drycker. Vatten är bra.

  • FuckGoggleAskMe
    Anonym (signatur) skrev 2018-06-17 21:07:29 följande:
    Sätt henne i en idrott två - tre gånger i veckan, plus er dagliga timme. Testa på handboll t ex, gillar hon inte det så testa på fotboll, gillar hon inte det efter ett tag så testa dans, tröttnar hon på det och inte får intresse så testa simning, sedan ridsport om hon inte fastnade för simsport. Då har ni snart ett barn i form! Man kan inte bli tjock redan i den åldern då blir hon bara större och större om det inte stoppas nu. Fortsätt äta nyttigt men sätt henne i idrott. Ingen som springer eller liknande två eller tre gånger i veckan kan bli tjock samtidigt.

    Precis, hitta en sport hon gillar. Att röra på sig en timme om dagen låter lite.
  • Anonym (Tintjana)
    Anonym (-) skrev 2018-06-17 09:48:30 följande:

    När mitt barn var yngre, upp till cirka 4 år, så åkte barnet fortfarande vagn överallt. Detta då det underlättade för mig, som ensamstående utan bil, när jag skulle handla, osv. Det var först vid 4 år, då barnet började på förskola och en i personalen frågade "åker ditt barn mycket vagn på fritiden? Barnet vill nämligen åka i förskolans vagnar när vi ska på utflykter och så". - Det var då jag började träna barnet på att gå mer...

    Samtidigt så åt barnet väldigt stora portioner. Inte så mycket onyttigt direkt, men väldigt mycket mat. Jag tänkte mig helt enkelt inte för, utan var bara glad att barnet hade god aptit.

    Sedan var det nån gång, i samma veva (kring 4-årsåldern) som jag läste nånting om barns vikt, nånstans. Det ledde till att jag bla kollade barnets BMI (som låg på normal, men väldigt i överkant! Något kilo till, så hade barnets vikt legat på övervikt). Det ledde också till att jag fick vetskap om HUR mycket "för mycket" mitt barn åt. I artikeln stod nämligen att människor, vuxna som barn, ska äta portioner i storlek med två av sina egna knutna nävar. Då ska cirka 2/6 vara sallad, 2/6 protein och 2/6 kolhydrater. Dricker man mjölk till, så ska man dricka max ett glas - därefter vatten, osv. Godis/fika ska vara max en dag i veckan.

    Jag började då ändra om i mitt barns matvanor (istället för t.ex. 10 köttbullar och 3 potatisar + några gurkskivor, fick barnet 5 köttbullar, 1 liten potatis och en blandsallad på några få grönsaker som barnet gillade). De första dagarna (2-3 dagar) klagade barnet på att barnet fortfarande var hungrig. Barnet fick då lite mer sallad, men ville inte ha det, sedan gick klagomålen om hunger över efter 2, max 3 dagar (antagligen när magsäcken vant sig).

    Samtidigt började barnet gå mer. Jag gjorde mig av med vagnen, så det fanns inget alternativ. Jag köpte en Dramaten att dra matvarorna i, istället.

    I början var det jobbigt. Vi fick pausa många ggr längs vägen, stanna och leka, titta på löv, insekter, blommor, osv. för att göra det roligare på våra promenader till stan (cirka 2-2,5 km enkel väg). Men efter kanske tio promenader, så gick det mycket bättre! Numera har barnet en grundfysik som få i barnets ålder har. Vi går lååååånga sträckor, på flera mil, flera gånger i veckan och vi båda älskar det!

    Maten är ännu nyttigare idag, då jag verkligen satt mig in i det. Portionerna är normala, vi äter cirka 5 ggr om dagen (lite, men många ggr). Godis/fika är helt uteslutet - vi äter inget vitt socker alls (inte ens produkter med minimala mängder tillsatt socker). Däremot bakar vi sockerfritt, samt gör sockerfri glass, som vi äter en gång i veckan/en gång varannan vecka.

    Det tog cirka ett år för barnet att gå från tjock till smal. Barnets BMI låg som sagt på överkant, väldigt nära övervikt. Efter ett år låg barnets BMI precis mittemellan övervikt och undervikt (barnet hade då vuxit på längden, men inte rört sig åt nått håll på vikten).

    Idag, cirka 3,5 år efter att jag började se över motion och matvanor, så är barnet väldigt lång och smal och ser ut i kroppen så som barn i barnets ålder ska se ut i kroppen. Dvs ingen hull, revben som syns när barner sträcker sig/böjer sig (vilket också var något jag läste; att på barn kring 4-5 års ålder och upp till tonåren, ska man kunna se revbenen på för att barnet ska kunna bli normalsmal i vuxen ålder. 3 kg för mycket som barn, är 15 kg för mycket som vuxen).

    Det bästa av allt är egentligen inte att barnet är smal - utan att barnet är hälsosam! Barnet äter väldig nyttigt och rör sig mycket mer än de flesta människor i Sverige och har således en grundfysik som få människor har. Det är det absolut bästa och finaste med allt!

    Jag är SÅ glad att jag insåg detta tidigt och hann göra något åt det innan barnet nådde en ålder där barnet förstod vad som försegick.

    Jag fick många bra råd på BVC också. Inte för att de nånsin kommenterade på barnets vikt (vilket de hade gjort om barnet fortfarande legat nära övervikt vid 5-årskontrollen, det är först då det tas upp på BVC). Jag fick mycket stöd och många goda råd. Så mitt tips är att vända dig till skolsköterskan för råd.

    Viktigt är att INTE BANTA ETT BARN! Barnet ska stå still på vikten och växa på längden. För en 8-åring kommer det så klart att ta längre tid än för en 4-åring, då 8-åringar inte växer lika mycket och snabbt. Men du får ge det tid. Skynda långsamt! Räkna med att det kommer att ta mellan ett till kanske så mycket som två år, innan barnet ligger på den vikt som barnet ska ligga på.

    Mina tips:

    ta inte bilen! Gå mer!

    Minska portionerna! Mer sallad!

    Uteslut vitt socker och gärna vitt mjöl.

    Börja på någon fritidsaktivitet.

    Köp en studsmatta eller hoppa hopprep.

    Dansa till spelet Just Dance (antingen köpa det, eller dansa till färdiga på youtube).

    Ta hjälp utifrån - börja med skolsköterskan.

    BANTA INTE barnet! Uppmärksamma inte ens barnet på att ni dansar/hoppar för viktnedgång - utan för att det är kul!

    Detsamma med maten; nyttigare mat och inget socker - men säg inte att det är pga vikt. Säg att det är för hälsans skull, för de inre organen (vilket är sant! Varken hjärna, hjärta, lungor, tarmsystem, blod, etc. mår bra av dåliga matvanor).

    Skynda långsamt! Gör det tillsammans! Lycka till!


    Det här var tyvärr väldigt deprimerande att läsa. Inte att ni har börjat röra på er mer, för det är förstås bara positivt. Men när du skriver om ditt då 4-åriga barns BMI, och uttrycker dig som att det var "normalt, men väldigt i överkant."

    NEJ! Ett normalt BMI är inte "väldigt i överkant". Det är för tusan en självmotsägelse, och tyvärr får jag dåliga vibbar av hela ditt inlägg. Det känns som om du i smyg gått in för att göra ditt, redan från början normalviktiga barn, ännu smalare för att hon ska passa in i något slags smalhetsideal. (För vem vill väl ha ett BMI som är "väldigt i överkant?") 
    Men självklart är det bra att röra på sig mer, inget fel heller att tänka på kosten, så länge det inte går till överdrift. För övrigt ligger min femåring BARA två kilo under gränsen till övervikt! Ve och fasa! Det är ju på gränsen till "väldigt i överkant!"

    Nu måste jag ju se till att han inte går upp ett gram till. Eller så behöver jag inte bry mig alls, så länge han faktiskt inte drar iväg okontrollerat i vikten - och ligger på ett normalt BMI. Han har en bred benstomme och rejäla muskler. Är så smal om magen att jag numera inte kan köpa byxor utan att han är med, eftersom de ofta trillar av i midjan. Detta oavsett om de är av mjukismodell eller jeans (med justeringsmöjligheter.) 

    Jag tycker bara det är så tråkigt att du kallar ett helt normalt BMI för "väldigt i överkant" och därmed ytterligare bidrar till vikthetsen i vårt samhälle. Tyvärr riskerar du att påverka föräldrar till att tro att deras helt normalviktiga barn trots allt är överviktiga och måste få ett lägre BMI - trots att de redan ligger inom normalspannet. 


    By the way så ska inte BVC kommentera barnets  BMI ens på femårskontrollen (vilket du påstår) om detta ligger inom normalspannet, men nära gränsen till övervikt. Varför skulle de? Så länge barnet ligger inom den givna gränsen för normalvikt är det just normalviktigt!

  • Anonym (signatur)
    Anonym (Tintjana) skrev 2018-06-17 23:59:39 följande:

    Det här var tyvärr väldigt deprimerande att läsa. Inte att ni har börjat röra på er mer, för det är förstås bara positivt. Men när du skriver om ditt då 4-åriga barns BMI, och uttrycker dig som att det var "normalt, men väldigt i överkant."

    NEJ! Ett normalt BMI är inte "väldigt i överkant". Det är för tusan en självmotsägelse, och tyvärr får jag dåliga vibbar av hela ditt inlägg. Det känns som om du i smyg gått in för att göra ditt, redan från början normalviktiga barn, ännu smalare för att hon ska passa in i något slags smalhetsideal. (För vem vill väl ha ett BMI som är "väldigt i överkant?") 

    Men självklart är det bra att röra på sig mer, inget fel heller att tänka på kosten, så länge det inte går till överdrift. För övrigt ligger min femåring BARA två kilo under gränsen till övervikt! Ve och fasa! Det är ju på gränsen till "väldigt i överkant!"

    Nu måste jag ju se till att han inte går upp ett gram till. Eller så behöver jag inte bry mig alls, så länge han faktiskt inte drar iväg okontrollerat i vikten - och ligger på ett normalt BMI. Han har en bred benstomme och rejäla muskler. Är så smal om magen att jag numera inte kan köpa byxor utan att han är med, eftersom de ofta trillar av i midjan. Detta oavsett om de är av mjukismodell eller jeans (med justeringsmöjligheter.) 

    Jag tycker bara det är så tråkigt att du kallar ett helt normalt BMI för "väldigt i överkant" och därmed ytterligare bidrar till vikthetsen i vårt samhälle. Tyvärr riskerar du att påverka föräldrar till att tro att deras helt normalviktiga barn trots allt är överviktiga och måste få ett lägre BMI - trots att de redan ligger inom normalspannet. 

    By the way så ska inte BVC kommentera barnets  BMI ens på femårskontrollen (vilket du påstår) om detta ligger inom normalspannet, men nära gränsen till övervikt. Varför skulle de? Så länge barnet ligger inom den givna gränsen för normalvikt är det just normalviktigt!


    Håller inte med om att det är någon viktigthets, snarare tvärt om. När jag ser repotage/dokumentärer från 70-talet då de filmat vanliga folk på stan var alla smala, idag när jag går på stan är väldigt många tyvärr tjocka av de som går omkring på stan, ser jag och det syns nu på sommaren när folk är sommarklädda, även unga människor är överbiktiga. Det ska mycket till för att ett barn ska bli tjockt. Det normala ska vara att barn springer omkring, hoppar och leker och när någon springer kan det inte äta sig överviktig samtidigt. Jag blir skräckslagen nästintill av hur överviktiga folk är och att det normaliseras. Det är lite mer okej om någon över 55 år är överviktig. Tycker inte att tjock eller övervikt ska normaliseras. Det är ju livsfarligt tillslut. Fetma sätter många käppar i hjulet dessutom för en ung människa som är på väg ut i livet. Den unga får en bättre grund med sig att fortsätta genom livet av att ha vuxit upp med bra kostvanor, hälsosamma matvanor, att röra på sig varje dag plus idrottsaktivitetet.
  • Anonym (Exakt)
    Anonym (-) skrev 2018-06-17 11:38:28 följande:

    Lätt hänt när man jämför sig med andra. För det gör människor - vuxna som barn.

    Hon behöver inte ens ha blivit kallad "tjockis", hon kan själv ha reflekterat över hur annorlunda hon ser ut jämfört med kompisarna, tex i omklädningsrummet.

    Barn jämför kläder, storlek, färg, utseende, etc, osv, mm. Inget konstigt.

    Synd är att BARNET ska vara den som får upp ögonen på mamman. Det borde ha varit mamman som fått upp ögonen för problemet för länge sedan, samt åtgärdat det.


    Exakt så är det! Jag är född med läpp - spalt och det var när jag själv märkte att kompisarna inte hade det, som jag började må dåligt. Dessutom är det inte hälsosamt för någon att väga över medel. Bra att föräldrarna tar tag i detta.
  • EmberEyes
    Anonym (Exakt) skrev 2018-06-18 05:55:09 följande:
    Exakt så är det! Jag är född med läpp - spalt och det var när jag själv märkte att kompisarna inte hade det, som jag började må dåligt. Dessutom är det inte hälsosamt för någon att väga över medel. Bra att föräldrarna tar tag i detta.
    Men nu ljuger du. Vaddå inte hälsosamt för någon att väga över medel?

    En medelvikt är precis exakt vad det låter som: en medel-vikt! Det betyder att det kommer finnas precis lika många kilon på folket som ligger över medel-nivån och kilon på folket som ligger under medel-nivån.
    Beroende på urvalet av personer som deltagit för att få fram medel-vikten så kan medel-värdet både ligga dödligt lågt, dödligt högt, eller var som helst mitt emellan.
  • Anonym (anneli)
    EmberEyes skrev 2018-06-18 07:03:06 följande:
    Men nu ljuger du. Vaddå inte hälsosamt för någon att väga över medel?

    En medelvikt är precis exakt vad det låter som: en medel-vikt! Det betyder att det kommer finnas precis lika många kilon på folket som ligger över medel-nivån och kilon på folket som ligger under medel-nivån.
    Beroende på urvalet av personer som deltagit för att få fram medel-vikten så kan medel-värdet både ligga dödligt lågt, dödligt högt, eller var som helst mitt emellan.
    Ursäkta att jag lägger mig i men TS kallar sin 7-åring "knubbig" och det ska INGEN 7-åring behöva vara. Varje överviktigt barn blir en dito vuxen. Oavsett kurvor hos BVC eller vad man nu mäter efter och analyser, tycker och menar så ska INGEN 7-åring vara "knubbig". Inget så litet barn ska ha problem att hitta badkläder som täcker en stor mage utan så små barn ska leka på stranden, springa runt, skratta och ha kul i solen........INTE  sitta på filten och äta.
  • EmberEyes
    Anonym (anneli) skrev 2018-06-18 07:19:51 följande:
    Ursäkta att jag lägger mig i men TS kallar sin 7-åring "knubbig" och det ska INGEN 7-åring behöva vara. Varje överviktigt barn blir en dito vuxen. Oavsett kurvor hos BVC eller vad man nu mäter efter och analyser, tycker och menar så ska INGEN 7-åring vara "knubbig". Inget så litet barn ska ha problem att hitta badkläder som täcker en stor mage utan så små barn ska leka på stranden, springa runt, skratta och ha kul i solen........INTE  sitta på filten och äta.
    Var har jag skrivit att en 7-åring ska sitta på en filt och äta? Var har TS skrivit att barnet sitter på en filt och äter?

    Att du har en hysterisk inställning till vikt är sorgligt. Ett barn kommer ha perioder i sitt liv när de är "knubbiga" och fortfarande inom ramen för "normalvikt". Det är inget konstigt med det. Som förälder så får man anpassa sig, ändra mat- och motions-vanor osv. Att ligga på nedre delen av viktkurvan är inget självändamål.
  • Anonym (så frustrerande)
    Anonym (-) skrev 2018-06-17 21:35:46 följande:
    De uppdaterade artikeln år 2018. HAHA!
    Det är inte roligt att livsmedelsverket håller fast vid gamla felaktiga föreställningar. Folk fortsätter få sjukdomar under tiden, på grund av förlegade råd, och vad värre är: barn i skolan/omsorg får felaktig kost. Tyvärr ändras inte råden förrän de som utbildats under 80-talet går i pension och dör av. Det ligger för mycket prestige i detta. 
  • Anonym (klarögt)

    Jag tycker att det är bra att du tar tag i dotterns vikt!

    Förstår fullständigt att dottern själv har uppmärksammat sin vikt/kroppsform, i skolan jämför de med varandra och är ju så klart inte blinda för att en klasskompis är större. Barn lägger väl iofs inte så stor vädering i det som vuxna gör, MEN att det är skillnad ser det ju och i den åldern vill barn vara som den större massan. Det behöver inte bero på kroppshets.

    Sedan är jag också fundersam på dotterns längd och vikt, du TS ser att hon är knubbig. Många gånger när förlädrar ser att sitt barn är knubbigt handlar det om betydligt mer än knubbighet.

    Men tillbaka till frågorna
    Upprepar det så många skrivit reda...
    Angående baddräkt, håller med flera som tipsat om badshorts med linne/bikini med lång/tankini överdel.

    Dottern ska ju inte bantas, utan stå still i sin vikt och växa ikapp den. Så introducera grönsaker i stora lass, små goda tomater, snack-gurka  och paprikastavar försvinner lika snabbt entusiatsikt som chips eller smågodis här hemma. Likaså färska hallon, blåbär och jordgubbar i små skålar som topping på en uppskuren mango-"kotte" som efterrätt.

    Lycka till!

Svar på tråden Knubbig 7-åring