• Anonym (Räddareänräddast)

    Det går inte beskriva hur rädd jag är..

    Jag har en förlossningsrädsla som är out of this world..


    Jag kan verkligen inte tänka mig föda vaginalt..


    Hur svårt är det att få ett planerat snitt? 


    Hur ställer sig barnmorskor till om man säger jag vill ha ett snitt annars får du boka in en abort?. För det är verkligen så rädd jag är..


    Hur lång tid inna förväntad bf får man göra sitt snitt? Vad händer om man har planerat snitt, men barnet kommer tidigare snittar dom akut då? För jag är livrädd att dom skulle tvinga mig att föda vaginalt..

  • Svar på tråden Det går inte beskriva hur rädd jag är..
  • Anonym (Men oj va?)

    Vad jobbigt för dig att vara så rädd !!

    Men - var har du fått siffran att tio procent spricker "elva vägen" ifrån?? Jag antar att du menar sfinkterrptur, en bristning hela vägen från slidan till analöppningen ? Det är det absolut inte en på tio som får!!

  • Anonym (Räddareänräddast)
    Anonym (Men oj va?) skrev 2018-06-20 21:28:22 följande:

    Vad jobbigt för dig att vara så rädd !!

    Men - var har du fått siffran att tio procent spricker "elva vägen" ifrån?? Jag antar att du menar sfinkterrptur, en bristning hela vägen från slidan till analöppningen ? Det är det absolut inte en på tio som får!!


    När vi läste embryologi under utbildningen låg siffran från socialstyrelsen såpass högt. Sverige ligger ju i "topp" i världen på allvarliga bristningar..


    Såklaret man är rädd..Och det är ju bara en av sakerna jag är rädd för i raden utav många..

  • Anonym (S)
    Anonym (Räddareänräddast) skrev 2018-06-20 21:17:30 följande:

    Vilka onödiga risker menar du? Riskerna med snitt är ju väldigt små. Och klart det finns op. risker men de är rätt små. 

    Ta exempelvis sprickning det är nästan 10% som spricker hela vägen..Medan de riskerna du pratar om vid snitt ligger på mindre än 1.5% viss skillnad...

     

    Och ja jag skiter i min livmoder för vi båda har väldigt dålig erfarenhet utav syskon och önskar oss inte mer än ett barn..


    Men herregud vilket bs. Det är verkligen INTE 10% som får sfinkterruptur. Sitt inte och ljug!

    Och du vet ju inte ens vilka risker som finns med snitt. Det är ju väldigt tydligt utifrån vad du skriver. Du utsätter hellre barnet för risker än tar tag i din egen rädsla? Snyggt. Väx upp och sök hjälp.
  • Anonym (Räddareänräddast)
    Anonym (S) skrev 2018-06-20 21:33:49 följande:
    Men herregud vilket bs. Det är verkligen INTE 10% som får sfinkterruptur. Sitt inte och ljug!

    Och du vet ju inte ens vilka risker som finns med snitt. Det är ju väldigt tydligt utifrån vad du skriver. Du utsätter hellre barnet för risker än tar tag i din egen rädsla? Snyggt. Väx upp och sök hjälp.

    Kanske du som ska vakna upp och inse hur förlossningsvård i sverige faktiskt fungerar! 


    Varannan kvinna får problem vid vaginal förlossning och de skador som ökar mest är de allvarliga bristningarna! Det har Socialstyrelsen själva gjort uttalanden om. Du kanske skulle läsa lite...


    Och du vet ju uppenbarligen inte heller vad det finns för risker med snitt eftersom du inte kan ange en enda. Och det är inte ens risker utan ÖKADE risker! Och det är nästintill inga ökade risker för barnet utan mamman. Eller menar du alla mumbojumbo risker som att barnet får mer allergier? Som står i homeopati tidningar?!

  • Anonym (känner likt)

    Jag förstår dig. Har så länge jag kan minnas fått ångest bara av tanken på vaginal förlossning. Använt pstav i många år och alltid tagit graviditetstest med jämna mellanrum bara för att kolla att jag inte råkat bli gravid, inte märkt det, att de skulle bli försent för abort och att jag skulle tvingas till vaginal förlossning. Fattar ju att sannolikheten för detta är i princip ickeexisterande men för att känna mig lugn så har jag gjort så.
    Försökte prata om det med en barnmorska när jag bytte pstav men hon viftade bort mig med orden "sånt där är ingen vits att prata om nu, då kommer att ändra dig när du blir gravid" Snacka om att inte ta min rädsla på allvar Gråter
    Vart vänder man sig egentligen med sånna här problem innan man är gravid?

  • Anonym (Räddareänräddast)
    Anonym (känner likt) skrev 2018-06-20 21:53:19 följande:

    Jag förstår dig. Har så länge jag kan minnas fått ångest bara av tanken på vaginal förlossning. Använt pstav i många år och alltid tagit graviditetstest med jämna mellanrum bara för att kolla att jag inte råkat bli gravid, inte märkt det, att de skulle bli försent för abort och att jag skulle tvingas till vaginal förlossning. Fattar ju att sannolikheten för detta är i princip ickeexisterande men för att känna mig lugn så har jag gjort så.
    Försökte prata om det med en barnmorska när jag bytte pstav men hon viftade bort mig med orden "sånt där är ingen vits att prata om nu, då kommer att ändra dig när du blir gravid" Snacka om att inte ta min rädsla på allvar Gråter
    Vart vänder man sig egentligen med sånna här problem innan man är gravid?


    Just såhär känner jag med! Och det är såhär saker viftas bort i vården..Vilket ju då spär på min rädsla ännu mer. För vi vill ha barn, men jag är så rädd..Vad gör jag om dom vägrar? Jag vill ju inte göra abort, men känner mig tvingad om jag inte skulle få ett snitt...För jag kan verkligen inte tänka tanken..Och jag själv känner att det är väl bättre att jag tänker på det nu innan än när man redan "sitter i skiten"
  • Anonym (OoO)

    Om du känner så stor rädsla som du gör kommer du få prata med någon.

    Och jo man kan få planerat kejsarsnitt. Det är verkligen inte optimalt att ha en mamma som får ett psykbryt å går banarnas under förlossningen.

    Nu vet jag inte om du är gravid eller går i tankarna. Men mitt råd till dig ring bm å prata med dom. Sen är hjälpen tyvärr olika beroende på vart man bor i detta land

  • Woopsie
    Anonym (Räddareänräddast) skrev 2018-06-20 21:40:43 följande:

    Kanske du som ska vakna upp och inse hur förlossningsvård i sverige faktiskt fungerar! 

    Varannan kvinna får problem vid vaginal förlossning och de skador som ökar mest är de allvarliga bristningarna! Det har Socialstyrelsen själva gjort uttalanden om. Du kanske skulle läsa lite...

    Och du vet ju uppenbarligen inte heller vad det finns för risker med snitt eftersom du inte kan ange en enda. Och det är inte ens risker utan ÖKADE risker! Och det är nästintill inga ökade risker för barnet utan mamman. Eller menar du alla mumbojumbo risker som att barnet får mer allergier? Som står i homeopati tidningar?!


    Utefter vad du beskriver så tycker jag absolut du borde få rätt till kejsarsnitt. Men försök hålla en trevlig ton och inte vräka ur dig hur dåligt allt är inom sjukvården. Ingen blir liksom sugen på att hjälpa dig då.

    Sen är det inte bara homeopat-tidningar som påstår att allergier är vanligare hos kejsarsnittfödda. Duger vetenskaplig forskning från karolinska som källa? ki.se/nyheter/kejsarsnitt-ger-mager-tarmflora-och-risk-for-allergi

    Och det är väldigt logiskt med tanke på att barnet får sin första tarmflora från mammans underliv och rumpa när det föds (man föds ju med mun mot rumpa dessutom). Jämfört med att få sina första bakterier från kirurghandskar och instrument.
  • Anonym (Räddareänräddast)
    Anonym (OoO) skrev 2018-06-20 21:57:44 följande:

    Om du känner så stor rädsla som du gör kommer du få prata med någon.

    Och jo man kan få planerat kejsarsnitt. Det är verkligen inte optimalt att ha en mamma som får ett psykbryt å går banarnas under förlossningen.

    Nu vet jag inte om du är gravid eller går i tankarna. Men mitt råd till dig ring bm å prata med dom. Sen är hjälpen tyvärr olika beroende på vart man bor i detta land


    Är man helt dum i huvudet om man går och pratar redan nu? För jag har nu p-spruta som går ut i slutet på augusti. Jag kommer troligen få mens runt oktober-november då och därmed ha möjlighet att bli gravid i höst/vinter. Men jag är ju så rädd att jag vill nästan inte ens bli gravid innan jag vet att det är "säkert" att man inte behöver gå igenom en vaginal förlossning..
Svar på tråden Det går inte beskriva hur rädd jag är..