IVF vägskäl

Förstår jag dig rätt att ni har fått ett barn?

Jag har också gjort en massa ivf och vet hur tufft och slitigt det är för kroppen och psyket. Orkar du mer?

Ett förslag att fundera på är kanske embryo adoption?

Lycka till oavsett ??

Beklagar er förlust!

Vad säger läkarna egentligen? De måste ju hitta på nåt nytt radikalt om ni ska ha en chans så bara göra samma med samma medicin kommer inte att ge nåt tror jag. Bytt metod? Bytt alla mediciner? Får du för många ägg tidigt så få är mogna eller befruktas de bara inte? Utrett varför han har dålig spermiekvalitet?

Nånstans är nåt fel och ni borde inte satsa hur mycket tid och energi som helst. Det är inte värt det. Jag har en bekant som gjorde 16 IVF.er och aldrig blev gravid (i ett land där pengarna styr ska tilläggas) och efter första ÄD:n fick hon barn. När man väl får barn efter många år spelar det genetiska ingen som helst roll.

Vi fastnade också i det där att "det har ju gått en gång det borde gå igen". Jag blev gravid och vi fick t.o.m en till frysen, men sen blev det m.f Och det gjorde att vi ödslade tid på fler försök. Men det är väl så för alla kanske- man vill liksom inte "ge upp" i första taget. Och det ska man väl inte heller om man gått till ET upp till 6 ggr på raken, men annars ska man nog ta sig en allvarlig funderare. Sen beror det ju också på ens ålder, pengar- rent krasst- och hur mycket mer tid man är villig att kanske offra i onödan.

Ni har bytt mellan långa och korta och mellan Puregon, Menopur och Gonal också förstås?

Ni måste förstås avgöra själva i samråd med läkare. Kontakta en annan klinik för ny input kanske?

Jag förstår att det är väldigt tufft, har själv gjort flera ivf även om vi haft turen att det tillsist lett till barn. Angående dina alternativ tänker jag att det är i det närmaste meningslöst att fortsätta på samma sätt igen eftersom det hittills givit så dåligt resultat. Att testa en annan klinik i Sverige tror jag inte gör någon större skillnad, statistiken säger att de flesta kliniker ligger ganska jämt i sina resultat så det beror troligen inte på dem att ni får så få befruktade. I er situation skulle jag välja att gå vidare med ägg- eller spermiedonation. Kan er läkare ge er någon information om vad de tror är bäst, om problemet mest sannolikt beror på äggen eller spermierna?

Jag förstår att det är väldigt tufft, har själv gjort flera ivf även om vi haft turen att det tillsist lett till barn. Angående dina alternativ tänker jag att det är i det närmaste meningslöst att fortsätta på samma sätt igen eftersom det hittills givit så dåligt resultat. Att testa en annan klinik i Sverige tror jag inte gör någon större skillnad, statistiken säger att de flesta kliniker ligger ganska jämt i sina resultat så det beror troligen inte på dem att ni får så få befruktade. I er situation skulle jag välja att gå vidare med ägg- eller spermiedonation. Kan er läkare ge er någon information om vad de tror är bäst, om problemet mest sannolikt beror på äggen eller spermierna?