Blåklocka2107

Äldre 25 Jun 10:38

94 svar

Barnet applåderar åt sig själv...

Jag är mamma till en son på 20 månader.

Jag försöker bekräfta honom genom att intressera mig för vem han är och vad han gör, snarare än att bedöma hans prestationer.

Om han exempelvis bygger ett torn av klossar, så kan jag säga "oj vad högt du bygger, vad koncentrerad du är", om han kastar en boll långt kan jag säga "vad du kan kasta" eller "vad långt du kastar". När han lär sig nya ord kan jag säga "vad roligt att du lär dig så många ord" och "vad du kan prata".

Jag undviker ord som "duktig" och "bra", därför att dessa känns bedömande och som om han kan bli inriktad på att prestera om han får höra dessa ord.

Sen en tid tillbaka har det dock hänt då och då att han själv börjar applådera och säga "bra" åt sig själv om han exempelvis byggt ett torn av klossar. Jag blir förvånad eftersom varken jag eller barnets pappa berömmer honom på detta sätt. Är det en signal om att han vill ha den här typen av beröm eller ska vi mer tolka det som att han vill ha mer bekräftelse som person? Att han vill bli mer sedd av oss?

Han har en bra och nära relation till sin mormor och hon brukar då och då säga "bra" och applådera när han gör olika saker. Hon sa ofta att han var duktig förut, även vid enklare saker, typ "vad du är duktig på att äta". Jag störde mig på det här och sa till henne när sonen var runt 1 år att jag tyckte att ordet duktig var problematiskt, eftersom det kan göra att barnet känner att det är viktigt att prestera. Hon förstod väl lite grann vad jag menade, minskade på att säga ordet duktig men fortsatte att säga "bra" och applådera.
Kan hennes typ av beröm göra att han blir fokuserad på att göra saker "duktigt" och "bra", på prestation helt enkelt? Han verkar ju ha påverkats av hennes beteende eftersom han nu applåderar åt sig själv ibland.... eller är det bara en fas?

Hur ska vi föräldrar bemöta detta? Det tar emot att applådera när han gör det eftersom jag inte vill sitta och recensera vad mitt barn gör på det sättet... Jag vill snarare visa att jag tycker det är roligt att han är glad, så jag kanske säger "jaaa vad roligt" vid dessa tillfällen...

Vill gärna höra era reflektioner och råd kring detta!

Blåklocka2107

Äldre 27 Jun 12:13

#62

Ett litet barn som sitter och bygger något gör ju det för att det är roligt och inte för att prestera något. När barnet blir glad över att ha byggt ett högt torn så vill barnet att vi vuxna ska se och bekräfta vad barnet gjort, i stil med Jaaa! Se vad högt du byggt! Du har använt nästan alla klossar! Vad roligt att du blir så glad! Att i det läget hålla på att bedöma vad barnet gjort i form av Vad duktig du är! eller Bravo bravo! känns för mig lite konstigt. Barnet vill bli sett och bekräftat i sin glädje, inte bedömas/berömmas för sin prestation.

LaFontaine

Äldre 27 Jun 12:20

#63

Blåklocka2107 skrev 2018-06-27 12:13:42 följande:

Ett litet barn som sitter och bygger något gör ju det för att det är roligt och inte för att prestera något. När barnet blir glad över att ha byggt ett högt torn så vill barnet att vi vuxna ska se och bekräfta vad barnet gjort, i stil med Jaaa! Se vad högt du byggt! Du har använt nästan alla klossar! Vad roligt att du blir så glad! Att i det läget hålla på att bedöma vad barnet gjort i form av Vad duktig du är! eller Bravo bravo! känns för mig lite konstigt. Barnet vill bli sett och bekräftat i sin glädje, inte bedömas/berömmas för sin prestation.

Men nu känns det som att du har bestämt dig för att ditt sätt är det rätta och för att mormors (och många andras) sätt är fel. Då kan du välja mellan att låta mormor hållas, eller att förbjuda henne från att tilltala ditt barn på det sättet. Därmed kan diskussionen i tråden avslutas. För du tror väl inte på allvar att din son för alltid är förstörd?

Min unge, jämngammal med din, klappar för övrigt ofta händerna. Åt sig själv, åt andra (speciellt när andra gör roliga saker) eller åt "Johans fordon" på barnkanalen. En glädjeyttring helt enkelt!

sextiotalist

Äldre 27 Jun 12:24

#64

Blåklocka2107 skrev 2018-06-27 12:13:42 följande:

Ett litet barn som sitter och bygger något gör ju det för att det är roligt och inte för att prestera något. När barnet blir glad över att ha byggt ett högt torn så vill barnet att vi vuxna ska se och bekräfta vad barnet gjort, i stil med Jaaa! Se vad högt du byggt! Du har använt nästan alla klossar! Vad roligt att du blir så glad! Att i det läget hålla på att bedöma vad barnet gjort i form av Vad duktig du är! eller Bravo bravo! känns för mig lite konstigt. Barnet vill bli sett och bekräftat i sin glädje, inte bedömas/berömmas för sin prestation.

För ett barn som är 20 månader, så är det inte orden som räknas, det är den sanna glädjen som föräldern visar.
Utöver detta, så tar inte ett så lite barn emot informationen i längre meningar, med diverse bisatser. Ett glatt "oj vad du är duktig" är full tillräckligt. Sedan mår alla bra av att känna sig duktiga och veta att man gjort det bra.

Jag har, som förälder, berömt min son för det han har gjort, även om det inte var jättefantastiskt objektivt sätt, så har han alltid vetat att vi gläds med det som han gör och aldrig värderat det mot vad andra har gjort.

Du ska läsa lovorden och uppmuntrande ord och hur mycket beröm som man använder i grupperna "springande tjejer" och "team snigel" på facebook. Där lyfts den som sprungit sin första kilometer lika mycket som den som sprungit ett tufft traillopp och dessa uppmuntrade orden och berömmen lyfter folk, de reser på sig och blir stolta över att de har lyckats med något, att de vågat utmana sig själva. Så beröm, det är balsam, det är så viktigt för ens välmående. Alla behöver bekräftelse och känna att man är duktig, för ens självförtroende.

Blåklocka2107

Äldre 27 Jun 12:29

#65

Jag ser och bekräftar min son varje dag genom att vara intresserad och nyfiken på honom, genom att spontant dela min glädje med honom när han blir glad över något han gjort, men jag gör det ofta med beskrivande och växande beröm och mer sällan med standardfraser som bra och duktig, även om jag säger Bra jobbat eller Vad bra det går då och då. Som flera i tråden har skrivit är intresset, engagemanget, värmen och den spontana bekräftelsen det viktiga, inte exakt vilka ord som används.

Då jag har dragits med låg självkänsla pga att mina föräldrar använde ord som duktig och bra mycket men kanske ändå inte såg eller bekräftade mig tillräckligt, är jag ganska mån om att göra annorlunda med mitt barn och verkligen se honom. Om jag känner för att säga att han är duktig så gör jag väl det, men jag tycker det finns ord som visar att jag ser och uppskattar honom på ett mycket bättre sätt.

sextiotalist

Äldre 27 Jun 12:36

#66

Blåklocka2107 skrev 2018-06-27 12:29:34 följande:

Jag ser och bekräftar min son varje dag genom att vara intresserad och nyfiken på honom, genom att spontant dela min glädje med honom när han blir glad över något han gjort, men jag gör det ofta med beskrivande och växande beröm och mer sällan med standardfraser som bra och duktig, även om jag säger Bra jobbat eller Vad bra det går då och då. Som flera i tråden har skrivit är intresset, engagemanget, värmen och den spontana bekräftelsen det viktiga, inte exakt vilka ord som används.

Då jag har dragits med låg självkänsla pga att mina föräldrar använde ord som duktig och bra mycket men kanske ändå inte såg eller bekräftade mig tillräckligt, är jag ganska mån om att göra annorlunda med mitt barn och verkligen se honom. Om jag känner för att säga att han är duktig så gör jag väl det, men jag tycker det finns ord som visar att jag ser och uppskattar honom på ett mycket bättre sätt.

Och jag har dragits med dålig självkänsla för att man aldrig sagt att jag varit duktig.

Blåklocka2107

Äldre 27 Jun 12:42

#67

LaFontaine skrev 2018-06-27 12:20:36 följande:

Men nu känns det som att du har bestämt dig för att ditt sätt är det rätta och för att mormors (och många andras) sätt är fel. Då kan du välja mellan att låta mormor hållas, eller att förbjuda henne från att tilltala ditt barn på det sättet. Därmed kan diskussionen i tråden avslutas. För du tror väl inte på allvar att din son för alltid är förstörd?

Min unge, jämngammal med din, klappar för övrigt ofta händerna. Åt sig själv, åt andra (speciellt när andra gör roliga saker) eller åt "Johans fordon" på barnkanalen. En glädjeyttring helt enkelt!

Jag tror såklart inte det är någon fara att säga duktigt eller bra...men jag har irriterat mig på att min mamma ofta använder sådana uttryck, lite grann i brist på annat att säga... då blir det lite torftigt.

Men så länge man även ger beskrivande och växande beröm så är det väl lugnt.

Såklart tror jag inte han är skadad för livet pga att mamma säger duktig till honom... efter att ha läst svaren i denna tråd är det kanske jag som skadar honom genom att inte säga duktig?! ????????????????

Blåklocka2107

Äldre 27 Jun 12:47

#68

sextiotalist skrev 2018-06-27 12:36:59 följande:

Och jag har dragits med dålig självkänsla för att man aldrig sagt att jag varit duktig.

Det låter förenklat, jag tror snarare att du haft dålig självkänsla för att de inte såg och bekräftade dig tillräckligt. Självkänsla skapas inte genom att någon säger att du är duktig.

Anonym (bildlärare)

Äldre 27 Jun 12:48

#69

LFF skrev 2018-06-27 11:39:39 följande:

Fast som människa behöver man ju både och. Man behöver både "låst" beröm och "beskrivande" beröm. Att berömma med tacksamhet känns så vansinnigt krystat.

Att helt ta bort en sorts beröm gör ju bara skada. Varför ska allt vara så satans extremt hela tiden?

Att berömma slentrianmässigt gör större skada än att inte berömma alls. Barn som hela tiden får höra att saker blir "fint" eller att de är "duktiga" när de inte har presterat något märkvärdigt alls, förstår inte att det ligger ansträngning bakom verkliga prestationer, och förlorar förmågan att urskilja kvalitet. Och blir kränkta när de inte får (oförtjänt) beröm. Det är värsta sortens elever faktiskt, och det skulle inte förvåna mig om för mycket beröm ligger bakom våra dåliga pisa-resultat.

Okej, jag raljerar lite, men faktum är att det inte gör skada att "ta bort" en sorts beröm och i synnerhet inte hos så små barn som ännu inte har lärt sig att förvänta sig beröm. Barn har en oerhörd naturlig nyfikenhet och inre drivkraft att lära sig nya saker, som sakta men säkert bryts ner av den obligatoriska och prestationsinriktade skolan. Det är synd att bidra till det i allt för tidig ålder.

Anonym (bildlärare)

Äldre 27 Jun 12:49

#70

Blåklocka2107 skrev 2018-06-27 12:47:24 följande:

Det låter förenklat, jag tror snarare att du haft dålig självkänsla för att de inte såg och bekräftade dig tillräckligt. Självkänsla skapas inte genom att någon säger att du är duktig.

Håller med, självkänsla skapas inte av beröm. Självförtroende däremot, men det är något annat.

sextiotalist

Äldre 27 Jun 12:52

#71

Blåklocka2107 skrev 2018-06-27 12:47:24 följande:

Det låter förenklat, jag tror snarare att du haft dålig självkänsla för att de inte såg och bekräftade dig tillräckligt. Självkänsla skapas inte genom att någon säger att du är duktig.

Men självförtroendet. Det stämmer att jag nog inte fick rätt bekräftelse också, de var väl rädda att vi skulle självgoda. Men jag saknade beröm också. Jag vet att det kändes när kompisars föräldrar berömde sina barn och man inte fick höra att man var duktig.

Kan vi inte komma överens om att alla, barn som vuxna behöver en lagom dos av allt, bli sedda, få beröm och få bekräftelse.

Barnet applåderar åt sig själv...

INNEHÅLL