Bonusbarnen dela rum och gemensamma barnen få ett eget?

Då är ju inte rummen några problem utan de kan göra om rummen hur de vill. Sedan får pappan och barnen träffas utanför hemmet.

Vart står det att det är pga ts de inte vill komma?
Själv uppfattade jag det som att de är stora och hellre vill bo hos sin mamma.

Ok tack.
Men då är det ju inga problem utan att ta rummen och sedan får de träffas över en fika på stan, om de inte vill komma hem på middag.

Ett LIIIIITET jävla problem är det väl ändå om de barn man har inte vill komma hem? 

Om något skär sig mellan din man och ett av era barn, då hyr du en barre åt ungen och säger åt den att ni får träffas en sväng på stan och ta en fika? För då är det ju INGA PROBLEM!

DET BORDE VARA ETT PROBLEM. Om det INTE är ett problem så är just DET ett jävla stort problem. 

Och då menar jag inte att fika på stan och andra aktiviteter skulle vara ett dålig sätt att hålla kontakten med tonåringar som hellre bor på ett ställe, för det är det inte. Det jag säger är att orsakerna bakom valen är väsentliga och avgörande för hur man bör bemöta och ta om hand problemet. 

Du har fått många bra svar.

Be pappan att PRATA med sina barn. Säg att han hämtar dem, tar med dem till en restaurang och pratar om hur läget ser ut. Hur vill de bo och varför (många barn i högstadieåldern bor ju inte varannan vecka och det behöver inte betyda att något är fel). Be han fråga dem vilket typ av umgänge de vill ha. Vill de kanske träffas och gå en kvällspromenad en dag i veckan, och en dag i månaden bio? Vill de ringa och smsa varje dag så att de hörs av om vad som händer i livet?

Be pappan höra med barnen om det är OK för dem att ni omfördelar rummen lite i så fall, om de hellre bor med mamma på heltid. 

Tycker absolut inte att ni ska köra över barnen oavsett hur stora de är. Får uppfattningen av att du inte har världens bästa relation till bonusbarnen och då är det ännu viktigare att pappan får lov att styra och ställa i denna situationen. Oavsett hur jobbigt det känns, för det finns många jobbiga känslor i en bonusfamilj. Ta ett steg tillbaka.

Lycka till och hoppas att det löser sig för er alla på bästa sätt. :) 

Håller med till hundra procent!
Sjukt nonchalant attityd att bara avfärda sin partners barn.

Och ännu mer sjukt nonchalant av pappan att avfärda sina egna barn säger jag då. Pappan vet om att det är något som gör att hans barn inte vill bo hos honom längre och han har vetat om det åtminstone i flera månader och gör inget åt det.

Gissar att ts inte heller tror att pappan kommer att engagera sig i att reda upp situationen med hans barn. Och därför tycker hon att man ska göra det bästa av det läge som är... och funderar på om 7-åringen som bor där hela tiden och skulle behöva ett eget rum kanske kan få ett av de rummen som står tomma.

Fy fan vad många ruttna och flata pappor det verkar finnas.

Som inte lyfter ett finger för att hålla relationen med sina barn levande.
Som inte bryr sig ifall nya frugan gör allt hon kan för att peta hans ungar ur boet.
Som inte står upp för sina barn om de blir konflikt mellan barnen och den nya frun.

Som sen sitter på ålderns höst och undrar varför hans barn och barnbarn inte hälsar på. 

Det enda vi vet är vad TS skriver, barnen (eller ett av barnen) vill inte dit delvis pga TS. Det enda vi kan utgå ifrån är att minst ett problem ligger relationen mellan de äldre barnen och TS.

Att du väljer att läsa in en massa egna fantasier är ett problem som inte har med denna tråden att göra. Vi vet ingenting om pappan i denna familjen. Eller kan du visa mig citat från TS om hur pappan skiter i sina äldre barn, är ointresserad av umgänge med dem, att pappan inte försöker göra något åt det?

Hur vet du detta? Varhar TS eller TS man eller TS styvbarn skrivit om detta i tråden? Jag vill gärna se citat, eftersom jag tydligen missat dessa inlägg.