Inte biologisk pappa till barnet

När du ser till barnets bästa så är genetiken irrelevant. Så enkelt är det.

Ok, jag lägger in en brasklapp om genetiska sjukdomar då.

Hände min mammas kusin, han trodde han var biopappa i ca 5år till sin ?son? här bodde dock föräldrarna aldrig ihop, men de hade delad vårdnad och han hade honom varannan vecka. Sedan ville mamman flytta, då ansåg hon det lämpligt med faderskapsutredning och dna-test när han motsatte sig det, så hon hade alltså vetat hela tiden. Här fanns ju dock inte den faktiska biopappan med i beräkningen, men han fick fortsatt umgängesrätt då det ansågs bäst för barnet, sonen valde sedan (och fick) flytta till honom när han var 13år, han är 16 idag och bor fortfarande hos mammas kusin och kallar honom pappa. Han säger att det är han som alltid funnits där och det spelar ingen roll för honom att han inte är hans pappa biologiskt.

Rätten kommer ta barnets bästa i beaktande, tvivlar dock på att du får behålla delad vårdnad särskilt då biopappan är med i bilden nu, men umgängesrätt tror jag absolut du kan få behålla, då jag anser, och tror rätten kan resonera likadant, att det inte är i barnets bästa att ryckas ifrån dig bara så där. Hoppas det går bra för dig.

Tack för synpunkter och stöd.
Det är bara att bita ihop och se vad som händer nu under hösten, återkopplar med dom och allt när det är klart.
  

Uppdatering!

Tingsrätten avskrev mej som far i november (2018), då tog exet barnet och vi har inte sett varandra sen dess. Jag lämnade av henne på förskolan med orden "Hej då älskling, ha det bra hos mamma så syns vi".

Nu gör Soc en utredning där dom intervjuar barnet med frågor som "Gillar du memory" och skriver anteckningar som "XXX gillar att baka och slicka på slickepotten".
Som att det skulle ha något med saken att göra och vem gillar inte slickepotten?
Hade jag fått träffa henne om hon inte gillade slickepotten eller vad?

Sen har dom mage att påpeka "Denna historia måste vara jobbig för alla inblandade" och blir förvånade att jag blir uppröd av denna uppenbara provocation.
Socialen är en sjuk sjuk myndighet. Detta är hjälpen man får för 21 års skattat arbete, vilket skämt!

Har så svårt att bara släppa det här. Det är helt sjukt att dom tillåts göra så här, dels mot mej men även mot barnet. Har väldigt svårt att acceptera att dom bara ska få leva lyckliga familjen med mitt barn medans jag lämnas med ingenting, INGENTING! 7 år av mitt liv, borta i en handvändning, borta för alltid!

Juridiskt sett stämmer barnet mej för att jag skrivit på faderskapspapperna och eftersom hon är omyndig så vi är alla med och betalar exet:s advokat.
Grattis till oss.

Varför ska man ens fylla i faderskapspapper (med 2 vittnen ska tilläggas) när det ändå inte finns några konsekvenser i dårhuset Sverige?

Nu i Juni ska ärendet upp i Socialnämnden på Nacka kommun, aggerar inte nämden tillfredställande drar jag det till nästa instans. För min egen skull måste jag dra detta så högt upp det går. 

Den 11 mars fyllde hon år, 4år.
Jag saknar henne så det gör fysiskt ont, saknar hennes skratt, saknar att få läsa saga för henne i sängen innan läggning, saknar mornarna när hon kommer ut från sitt rum med kuddfrilla och gosedjuret i handen, gnuggar sig i ögonen, ge mej en morgonkram och säga "jag har sovit gott". Ibland ligger jag i sängen innan jag somnar och pratar med henne som om hon var där (lite konstigt kanske men det känns bra så varför inte) sen skedar jag en kudde och låtsas att det ät hennes jag kramar. Har plockat ihop alla hennes leksaker och kläder (vidrigt) men sparat hennes favorit pyjamas. Den bär fortfarande hennes lukt, eller det är iaf vad jag intalar mej själv.

K, jag älskar dej och kommer alltid älska dej. Du ska veta att du har gjort mej till en bättre människa och för det är jag dej evigt tacksam.
Om jag inte lyckats ska du veta att jag gjort allt jag lagligt kan för att få träffa dej igen och jag hoppas verkligen att du söker upp mej när du är äldre.
Du är det bästa som någonsin hänt mej...
//J

Jag gråter...

Fy jag är så ledsen för det du går igenom. Så fruktansvärt att barnets mamma inte inser att bara rycka bort dig inte är nån bra lösning.... förstår att du inte kan få ha vårdnad men att inte hon kan inse att inte att låta barnet få träffa dig alls och att den man hen sett som pappa hela sitt liv bara är puts väck är ju inte det bästa för barnet, otroligt egoistiskt...

Jag hoppas du får nåt typ av avslut, och jag hoppas verkligen för barnets skull att det blir nån form av lösning där de vuxna tar hänsyn till hens bästa <3

Tack för uppdateringen, TS! Jag har tänkt på er någon gång ibland och undrat hur det har gått. Du verkar vara en fantastisk pappa, tänk om alla barn hade haft någon som kämpade så för dem. Du gör helt rätt i att dra det så långt det bara går. Det är så sjukt att man ens kan hamna i en sån här situation. Jag förstår inte hur det inte kan finnas bättre system för saker och ting?! Du är ju hennes pappa, ska er relation inte betyda någonting?! Det pratas ju så mycket om barnets bästa, det är knappast barnets bästa att det bara klipps av från en dag till nästa.

Detta väcker verkligen känslor hos mig. Är uppväxt med extremt dålig papparelation, han har aldrig tagit något direkt ansvar men träffa honom fick jag prompt göra oavsett hur jag mådde av det. Blir så upprörd när det blir "fel", i mitt fall hade det varit bättre att inte träffa honom men att du som verkar vara en fantastisk pappa inte ska få träffa ditt barn, det är så fel, tas det ingen hänsyn till alls till allt ni byggt upp? Önskar att jag kunnat "ge" dig alla timmar jag genomlidit hos min pappa så att du fått spendera dem med din dotter istället. Kanske lite flummigt men hoppas du förstår hur jag menar :)
Jag skulle kunna skriva hur långt som helst men avrundar här, önskar dig verkligen det bästa, sluta aldrig kämpa för DITT barn. 

Håller med till 100%. Du borde ha rätt till umgänge regelbundet iaf, det är väl det minsta man kan begära. (min åsikt alltså, jag förstår att det inte är en självklarhet i praktiken, i så fall hade ju denna tråden inte behövts)

Det är så sorgligt att läsa. Är det kanske dags att införa obligatoriskt faderskapstest vid varje födsel? Sådant här kommer hända flera gånger och varje gång är det en tragedi.

Hur kan du bli stämd för det? Du skrev ju på faderskapet i god tro, om det sen fanns andra potentiella fäder utöver dig, ja det kan ju inte du ansvara för. Borde det inte bli nån påföljd för mamman? Hon måste ju ha vetat hela tiden att det eventuellt inte var du som var biologisk pappa. Snarare hon som borde stämmas kanske.