Stödtråd vid separation eller skilsmässa

Jag har varit på väg att lämna min sambo ett flertal gånger, men alltid varit för feg och svag. Sen hittade jag en ny man, som verkligen fick mig att se allt annorlunda. Föll för honom ordentligt. Så min plan var att lämna min sambo vid årsskiftet.

Nu har den andra mannen "gjort slut" och jag sjönk ner i ett svart hål igen. Hur ska jag nu hitta motivationen att lämna min sambo? Jag har så svårt att komma över den andra mannen och går ständigt och hoppas att han ska ångra sig.. kan inte äta, inte sova, inte fungera.

Jag vet att du har helt rätt, och jag är också helt säker på att jag inte kommer leva ensam resten av livet. Men det är en sorg att den andra mannen valde bort mig just för att han inte litade på att jag ska lämna min sambo, och just precis nu när det var så nära. Jag kommer ju inte över honom:(

När jag brände ut mig för något år sedan sas det att en del i utvecklingen var att ta bort allt som tog energi av mig. Han är en energibov, det skulle vara så mycket lugnare och fridfullare här hemma utan vårat bråk - stora som små.

Kan relatera till detta. Känns som det skulle vara just det jag behövde framöver, få känna att man öht kan känna attraktion o att man kan/vågar ha sex igen. Efter lång tids torka inom äktenskapet så har man ju nästan glömt hur man gör, haha...

Vad härligt för dig/er! :) Kan överhuvudtaget relatera mkt till dig, eftersom våra ex är så lika som personer, med sitt humör, pedanteri mm. Det här med att leverera :/ Ständigt prestera, leverera, för att duga. Ständigt fokus på det praktiska, inte en smula över till det känslomässiga, fysiska, intellektuella. Är så glad för din skull att du slipper det nu o blir omtyckt för att du är du.

Vi har nu slutligen tagit steget, och beslutat att vi ska gå skilda vägar. Vågar jag utbrista "äntligen..."? ;)

Jag har en fråga till er i storstäderna och framförallt Stockholm.

Hur löser ni bostadsfrågan vid en separation (2-3 barn)? Jag är man, gift sedan 10 år och vi har två underbara barn under 7 år. Vårt förhållande är dåligt och Jag har i flera år funderat på att bryta upp, en stor del till vad som håller mig kvar är att jag inte förstår hur min fru ska klara sig. Vi bor nu i ett hus i en av de bättre villaområdenas i Stockholm och får säker runt 1.5 miljoner var i handen om vi separerar .

Min fru har en vanlig lön på 25-30 brutto i månaden och det kan man i stort sett inte köpa någonting för i Stockholm, jag vill inte heller att mina barn ska behöva växa upp i ett problemområden. För mig så är det enklare då jag tjänar runt 90k i månaden och kan lättare köpa något vettigt, men jag kommer ju att behöva bosätta mig i samma område som hon pga barnen.

Hur löser ni de situationerna, det känns väldigt mörkt...

Så hade vi förra julen, firade gemensamt och jag var på helspänn för att han inte skulle flippa ur och förstöra hels julen. Det gjorde han förstås inte, men känslan av att han skulle kunnat gjort det var extremt jobbigt.

I år firar vi helgerna var för sig, mycket lugnare för själen!

Kram till alla!

Åh nej, så jobbigt :( Finns det en historik och en diagnos hos psyk? Om inte, så kanske han kan få en utredning nu? Är hans föräldrar sen tidigare medvetna om hans problem? Annars var det kanske en ögonöppnare.

Aha ok, depression. Men brukar det bli så dramatiskt? Farföräldrarna kanske inte uppfattade situationen som traumatiskt för barnen?

Hoppas hursomhelst att han får hjälp om han ligger inlagd nu. Klarar han barnen på halvtid?

Oj vad fruktansvärt! Men är det verkligen depression det handlar om? Visste inte att panikångest var vanligt vid depression. Ber om ursäkt för min okunskap. Jag förknippar det mer med apati.

Din svärmor borde väl anmäla sonen och inte dig kan man tycka. Har ni schema fastställt av rätten? Sköter han det i vanliga fall? Har han haft bra vårdkontakt efter 2009? Tråkig sits du är i :( beklagar!

Hej, nu var det länge sedan jag kikade in här.

Hos oss händer inget nytt.. Jag funderar hela tiden på om jag kan ta över huset, samtidigt som jag funderar på hur jag ska bli bättre så jag kan jobba istället för att vara sjukskriven..

Men hjälp.. Han låter olämplig att ta hand om sina barn just nu. Jag får känslan av att han skulle kunna göra vad som helst, eftersom han mår så dåligt.. Det vore ju fruktansvärt om barnen skulle råka illa ut eller få se något..

Ber om ursäkt TS att jag skriver så, men jag fick en ilning i hela kroppen när jag läste vad du skrivit..

Hur mår du och barnen?

Det kommer gå bra TS! Det är ju inte du som falerar i föräldrarollen. En utredning kanske kan leda till att du får ha barnen mer än på halvtid eller att din ex-make får bättre hjälp med sina psykiska problem.

Förstår att allt känns jobbigt just nu. Ta en dag i taget och försök att inte se det nattsvart, de två kvällarna kanske passar att din ex-make har barnen, eller så kan ditt schema stretchas lite, eller så går kvällarna att lösa på annat sätt. Det kommer ordna sig så småningom. Styrkekram.