Gravid å arg på partnern

vi är tillsammans/gifta sedan över 10 år å har två barn, så kommer inte som en chock för mig. Dock har jag mått betydligt bättre än jag gör nu och jag har orkat göra mycket själv. Nu när jag har ont och låg energinivå klarar jag det inte. Jag skulle väl inte kalla mig överdrivet pedantisk och tror ingen skulle tycka det som kommer hem till mig. Men jag vill inte det ska vara dammigt eller smutsigt och att var sak är på sin plats och det är ordning för dels mina barns skull men också för mitt mående skull. Jag försöker att "välja mina strider". De är väl de att jag känner mig som en jävla surkärring som går och pikar hela tiden och försöker bita ihop tills jag tillslut exploderar och det blir århundradets bråk. Vi har pratat om det, han säger att han förstår och ska bättra sig, håller en vecka, sen back to normal. Han tror sig ha ADD och säger sig inte se de som bör göras. (godtar inte ADD förrän han gjort utredning samt att de inte ursäktar att inte göra nåt). Jag tycker heller inte att jag ska tänka åt honom vad som behöver göras. De måste han väl förstå själv. Gav nu som förslag att han ställer alarm när han kommer från arbetet och går runt i hela huset och ser själv vad som bör göras. Så får man se hur de fungerar. Jag tror hans beteende beror på omogenhet och att han är uppväxt i en familj där föräldrarna gjorde allt åt honom. Det kan kännas som att han använder strategier för att slippa göra saker som att gå på toa när vi håller på å plockar undan från bordet osv. De menar han att han inte gör, men kanske ändå omedvetet. Jag å andra sidan fick automatiskt ta mycket ansvar redan som liten. Jag är noga med att barnen gör saker de klarar av utifrån ålder och de klarar av att görs de automatiskt. Men hos honom fastnar de aldrig riktigt.

Jag kanske inte är jätteofta inne på familjeliv forum men vet tillräckligt att det är här världens bästa, lyckade och klokaste människor hänger som tycker att ledsna eller dåligt mående är dumma i huvudet . Om jag fattade hur man sökte efter liknande inlägg hade jag kanske gjort de istället för att skriva ett inlägg. Konstigt att sära på benen för min man? Allt annars kanske fungerar bra i relationen men att det är jobbigt att leva ihop pågrund av att vi är så fundamentalt olika när de gäller att sköta hem och barn. Jag hoppades med trådstarten på stöttning och förslag på sätt att lösa situationen.