Umgängesrätt till farmor och farfar

Nej de behöver inte få träffa sitt barnbarn om de inte kan bete sig som folk. Av just den anledningen fick inte mina barn träffa sina farföräldrar, det är inget de lidit av. Och om de skulle fråga nu som vuxna så skulle de få veta varför. 
Ts du är förälder och bestämmer vem ditt barn ska träffa. 

Fast det behöver inte vara föräldrarnas fel att dess son börjat knarka. Tro mig. 

Har du en länk till ett sådant rättsfall? Jag tror nämligen aldrig att det har hänt i Sverige. Inte om inte barnen har varit placerade hos mor- eller farföräldrarna, och dom varit officiella vårdnadshavare. Tingsrätten tar inte upp sådana mål, de har nog med alla vanliga vårdnadstvister.

Dessutom skulle det vara absurt om far- eller morföräldrar skulle få umgängesrätt i lag, för i så fall skulle de ju kunna styra sina vuxna barns liv. T.ex. hindra dem från att flytta till ett annat land, för att det skulle försvåra umgänget. Det GÅR ju inte. 

Nu är det så att lagperspektivet är barnet och barnets rätt till anknytningspersoner.

Barn har rätt till föräldrar, föräldrar har inte rätt till barn

Varför skulle vi tro dig? Det får du förklara mer. 

www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/barns-ratt-till-umgange-med-sina-mor--och_H402650

www.saknadebarnbarn.se/

www.gp.se/debatt/ge-oss-r%C3%A4tt-till-umg%C3%A4nge-med-v%C3%A5ra-barnbarn-1.5751210

Enligt 6:15 3 st. FB har vårdnadshavare ett ansvar för att barnet får träffa andra personer som står barnet särskilt nära. Om en vårdnadshavare inte uppfyller sitt ansvar kan umgängesfrågan bli föremål för domstolens prövning.

I de fall umgänge begärs av någon annan än en förälder får talan vid domstolen föras endast av socialnämnden enligt 6:15a 2st. FB. Vid en bedömning om en sådan talan ska föras kommer socialnämnden beakta just barnens behov av umgänge med sina farföräldrar.

Du har inga skyldigheter gentemot ditt barns farmor och farfar.

Så nej du behöver inte träffa dem alls. Det är ju inte skrivet i sten och ni kan ändra det senare så som det passar då istället.

Tycker du varit väldigt generös mot dem att ni ses en gångi veckan ändå.

Men framför allt kan du faktiskt säga iftån. Att du inte har en skyldighet att involvera dem i barnets liv och kan de inte vara trevliga får det vara. De kan återkomma när de kan vara trevliga och något annat är inte aktuellt.

Kom ihåg att det är farmor och farfar som gör detta mot dig så du är tvingad till att göra en förändring. Det är inte du som gör detta för att vara elak mot dem eller mot ditt barn. Du måste få göra det som är bra för dig också. Man får säga nej

Man borde först säga till att det är inte er sak, och att man även säger jag mår dåligt och komma hit.
Och att de får göra ett val hur de vill ha det, som där kan vara "Sluta gnäll, eller så kommer jag inte hit mer".
För det är ju så det handlar om mer än om dig, men det betyder inte att du ska ta vad som helst.

 

Mitt råd är att öppna munnen och berätta att det inte är okey och prata så, då du mår dåligt av det.
Steg två upprepa detta igen.
Steg tre Upprepa igen och "hota", då att man inte orkar komma dit och bli mobbad.
Steg 4 avsluta och strunta i dom.

 

De flesta brukar reda förstå vid steg 1, andra aldrig.

Hon är inte är ingen auktoritet inom barn, hennes område hon doktorerat inom är arbetspsykologi. Psykologiförbundet har sagt sin åsikt

Alltså det finns faktiskt en poäng med detta inlägget.

Jag tycker också det är konsigt att amma sin unge till hon/han är 2 år! Sen finns det ju olika sätt att säga det på så dom kanske sa det lite klumpigt.

Jag skulle misstänka att ditt barn är extremt bundet till dig och mer så om du ammar. För tänk om det händer dig något. Då är ditt barn helt utan någon som den känner väl.

Och kan du förklara varför du inte vill lämna barnet med sin farfar och farmor ensamt? Tror du att dom skulle skada barnet då? Jag hänger liksom inte med i vad just det problemet bottnar i?

Du kan väl börja med att lämna honom/henne i typ 20-30 min och se om barnet är okej med det?

För vet du vad, det spelar inte så stor roll om du gillar dom eller inte. Ditt barn kanske gillar sin farfar och morfar? För det är det enda som är viktigt här.

Jag tål till exempel inte min dotters mamma, men det är ju bara och bita i sura äpplet och se glad ut när hon pratar om sin mamma.