Vågar inte åka iväg med mitt barn

Jag känner igen mig! Jag tänkte precis som du att bebisen skulle bli som en bonus till vårt och mitt vanliga liv, bebisen får ju följa med på restaurang och kafé! Sure. Hen hatade vagnen så de långa, härliga skogspromenaderna var bara att glömma. Sover gör hen som din bebis, korta stunder på dagen och helst inte själv. Efter den här glödheta sommaren, när vi bara suttit inne, har jag börjat klättra på väggarna. Nu åker jag iväg ändå. Det verkar som om vi bor väldigt olika, jag bor i Stockholm och har säkert lättare att ta mig iväg. Det som jag insett är att det får ta den tid det tar. Vi har ett köpcentrum tio minuters promenad hemifrån och häromveckan tog det mig en timme att ta mig dit. Jag hade ingen tid att passa så jag försökte att inte stressa upp mig. Stannade och ammade två långpass, hade med mig vatten och choklad. Det var så skönt att bara komma ut, även om jag bara kom till en parkbänk några hundra meter hemifrån. Idag var vi inne i stan och lunchade med en kompis, hela dagen tog det men jag hade marginal dit och ingen tid att passa när jag skulle hem. Bebisen skrek en del på restaurangen men jag klarade det. Man får försöka tänka att man klarar det - du klarar det. I värsta fall får man vända hem igen, det har jag gjort flera gånger. Jag vet inte hur det är för dig men för mig kändes det bättre att gå ut själv i början, alltså att inte träffa någon. Då behöver du inte bli sen eller känna att du måste ursäkta dig om du är disträ.

Jag känner igen det där med att "det är bara att ta sig ut" etc. Min mamma är expert på såna kommentarer, "låt hen ligga du, hen somnar snart." (Nej, jag lämnar inte min skrikande bebis själv i sovrummet, hen ska inte skrika sig till sömns!), "Lägg hen i vagnen så somnar hen!" (Varför tror hon jag kånkar runt på barnet i sele om det inte har några problem att ligga i vagnen?). Suck. Det är bara att le och andas lugnt. Tro på att du faktiskt känner ditt barn bäst. Och gör inget du inte känner dig redo för! Det finns inga måsten, vill du gå och fika så gör det men annars låt bli? Bjud hem de som vill träffa dig. Lycka till! (Oj, vad långt det blev!)