Osäker

Förmodligen fortsätter hon att träffa killen. Ledsen för att hon ville ha mer av honom och sen jätteglad när det blir så.....

Tycker det är en äkta luderstil....riktigt låg nivå

Men herregud människa...du måste ju konfrontera henne på riktigt !!
Känner du att något inte stämmer i hennes berättelse måste hon ju förklara hur det ligger till.
Magkänslan har sällan fel och det är för många saker som hänger i luften.

Att konfrontera är väl det dummaste man kan göra om man vill få fram någon typ av sanning. Hon har redan börjat förneka. Att konfrontera förstärker bara detta förnekande.
Att konfrontera är också riktigt korkat om man vill rädda förhållandet. Vid en konfrontation blir det oftast så att båda parter tenderar att bränna alla broar.

Om TS vill få fram sanningen så måste han vara smart och taktisk. Att invagga sin partner i falsk trygghet och sedan typ lite detektivarbete brukar alltid få fram det allra mesta av sanningen.

Glöm inte att de flesta förhållanden kan överleva en otrohet, om båda parter önskar det.

Jag vet ju inte alls hur din tjej är men om jag ska tolka situationen välvilligt utifrån mina egna erfarenheter av efterfest från mina festardagar så behöver det inte vara nåt mer än att hon har värsta fylleångesten pga att ha varit jättepackad och haft det dåliga omdömet att ta med en ensam kille hem på efterfest.

Det har förövrigt hänt mig mer än en gång att en efterfest med 5-7 deltagare i slutändan bara blivit två pers för att folk droppar av på vägen.

Och mer konkret...hur hade du tänkt att han skulle få reda på sanningen utan att ställa henne mot väggen.
"Smart och taktiskt" låter ju bra, men vill hon inte säga något, utan bara blir sur, får han aldrig reda på något.
Bättre då att bli förbannad och kräva förklaringar på saker som ts funderar på.
Själv hade jag frågat/funderat på hur f-n man är funtad i huvudet när man släpar hem en ensam kille på efterfest när pojkvännen ligger och sover i rummet bredvid, eller i våningen ovanför.

Om man är smart och taktisk, och gör sin hemläxa med lite finurligt detektivarbete, så har man med tiden mycket goda möjligheter få reda på det allra mesta.
Om man konfronterar förstärker man bara förnekelsen. Om den andra redan har börjat förneka ska det väldigt mycket till för att man i en konfrontation kan få någon att ändra sig.
Konflikten förstärks och förnekelsen förstärks. Särskilt förstärks förnekelsen inför sig själv, det är som en skyddsmekanism. På så sätt blir förnekelsen bara starkare och starkare.
Konfrontation medför konflikt.
Om man vill rädda förhållandet bör man självfallet undvika hemska konflikter. Men om man redan har bestämt att även minsta lilla otrohet innebär ett absolut slut på förhållandet så kan ju konflikt och konfrontation vara ett sätt att avsluta.

Men som sagt, de flesta förhållanden kan överleva en otrohet.
Därför bör man själv bestämma sig för hur man vill hantera problemet. Vill jag att en eventuell otrohet ska innebära slutet eller vill jag försöka rädda förhållandet? Sedan handlar jag utifrån det som är mitt mål.

Jag har själv erfarenheter av båda sidor.
Utsatt för otrohet och jag valde att avsluta förhållandet. 
En annan gång utsatt för otrohet och valde att acceptera (inte förlåta...) och att rädda förhållandet. Det håller än idag efter 15 år och är ett fantastiskt bra och kärleksfullt förhållande.
Jag har själv varit otrogen, men utan att bli påkommen.

Ja det låter ju som ett fantastiskt bra och ärligt förhållande när båda varit otrogna mot varandra.
Skillnaden är att du känner till hans otrohet, men han inte din...Känns som att det finns en skillnad i makt där..

Nej Anonym, nu ger du uttryck för dina egna inskränkta förutfattade meningar. Jag har aldrig sagt att jag har varit otrogen i mitt nuvarande förhållande.
Läs om, läs rätt..!

Dessutom kan jag tillägga att jag har pratat med min nuvarande man om min otrohet i ett tidigare förhållande.
Ja vårt förhållande är både fantastiskt bra och vi är mycket ärliga mot varandra.
Men det kanske stör dig att vi kan ha det så bra?

Nu behöver ju inte en "konfrontation" leda till en konflikt... den gör säkert det om man är aggressiv och "förbannad".

Bättre för TS men säkerligen även för TS sambo (i långa loppet) är bara att lägga korten på bordet, prata igenom det som hände. Tycker inte att fokus skall ligga på huruvida sambon var otrogen eller inte. Utan det som (många) verkar tycka - "hur pass lämpligt är det att ta hem en okänd person (av motsatt kön) på efterfest?".

Sen kan man under ett sådant samtal, för det är ju det man vill få till, vara taktiskt och smart för att om möjligt utläsa eller rent av få höra mer kring vad som hänt. Hur kommer det sig att just denna kille blev medbjuden på efterfest? Varför inga andra personer? Kände TS sambo denna kille sedan tidigare..?

Många gånger så är det betydligt starkare att kunna bibehålla ett lugn i dessa fall, än att vara "förbannad".

Men att bara sopa detta under mattan, och gå runt och grubbla på sin kant. Nej, det kommer inte leda till något gott.

Många gånger är det bättre att "sätta ned foten", i ett vuxet samtal, för att reda upp saker och ting. För att kunna släppa det och gå vidare, och för att kunna sätta en del "spelregler" i en relation. Det kan även medföra att man stärker sin relation.