Jag är nog trevligast mot de som jag gillar. Detta helt oberoende av hur de ser ut och då är jag ändå singel och alltid redo för en ny flirt. Ibland kan det vara den fula städerskan som får min energi/kärlek eller en trevlig ensam busschaufför, ibland den objektivt snygga vikarien. Ur mitt sätt att vara skulle duu aldrig veta om jag är intresserad av någon eller inte. Däremot skulle det gå att se att jag inte är så intresserad eller gillar vissa.
Nu är ju jag kvinna, men det är klart att man är trevligare mot de människor som är mer "attraktiva". Det handlar inte bara om själva utseendet utan mest om utstrålningen. En person som utstrålar positivitet, skojar, pratar, osv, är man trevlig mot utan att ens tänka på. En person som ser stängd och sur ut, och som bara svarar enstavigt är man inte alls lika trevlig mot.
Det du skickar ut får du tillbaka. Så enkelt är det.
Jag ser nog mer än ytan rätt snabbt. Haft många fula vikarier på mitt jobb som jag har skojat & lett mot trots att de har varit buttra. För att jag gillat deras mörka humor utan leende. Haft snygga vikarier som inte har behövt säga något men deras tomhet ändå lyst igenom. Tycker att man läser av snabbt helheten på även okända människor & är vänligare mot vissa som inte har handlat alls om utseende.
Med tanke på att vi bär och föder era barn och utsätter kropp och hälsa för enorma (och livsfarliga) påfrestningar så borde vi böras fram på guldpedistaler. Men nej, vi nöjer oss fullt ut med att bli behandlade som en jämlik.
Tvärtom tror jag. Trevligast mot 6:orna.