Saker ni önskar att ni visste?

Hur dåligt man kan må psykiskt utan att någonsin haft psykiska problem tidigare.

Hur ont man kan ha efteråt. Jag kunde inte sitta på flera veckor. (Med andra barnet investerade jag i en liten simring att sitta på, men den förlossningen gick mycket smidigare).

Att kroppens förändringar faktiskt KAN vara permanent. Nej alla går inte ner sina kilon, nånsin. De stora tunga brösten kvarstår visst efter amning. Etc..

Att igångsättning som inte riktigt "tar" skulle vara så himla jobbigt! Att personal ibland inte är så bra, jag fick tex kroppen full med stimulerande dropp utan att det hjälpte. Till slut blev det akut kejsarsnitt. Vid genomgången av journalen några veckor efter, sa den läkaren att de dels borde brutit åtminstone 12 timmar tidigare och genomfört snittet då + att det inte alls är någon idé att ge stimulerande dropp över en viss gräns ,det hjälper inte mer, men mig hade de gett typ trippenloser! 

Att det gjorde SÅ jävla ont att prova med sugklocka - fy fan säger jag åt det! (det var alltså innan det sen blev snitt i alla fall)

Och första veckorna: eftersom amning funkade dåligt fick vi komplettera med ersättning efter en kort tid. Då hade jag önskat att jag vetat att man inte skulle skruva åt flaskan så hårt. Stackars min son, de första gångerna han åt ur flaskan fick han kämpa så mycket, innan en vänlig själ sa till oss att man inte ska skruva åt så hårt, utan man ska kolla så att det kommer lite luft in i flaskan, för annars blir det ju vakuum. Kan ju låta oerhört korkat av oss men vi trodde att det var säkrare ju hårdare man skruvade åt, så det inte skulle läcka. 

Att livet började kretsa så mkt kring att få bebis att somna dagtid.

Samt alla jävla utvecklingsfaser ????

Alla har inte problem med detta men vi fick tvillingar.

Idag snart 11 månader senare är det lättare!

De är dock ändå världsbäst men jag önskar folk inte bara talade om att gulliga. Sånt hinns inte alltid fokusera på! Inte förrän de blev lite äldre iaf.

Många berättar att de njuter mkt när de får bebis nr 2.

En annan sak är såklart första tiden.

Alla mår inte dåligt , men de flesta jag pratat med gjorde det. Bebisbubbla vad är det?!

Nä men klart folk kan känna en mysig bubbla men långt ifrån alla. De föesta jag pratat med har jag trott alltid älskat bebistiden men när jag berättar hur jag mått så brukar de oftast öppna upp sig.

Vi fick nog en liten chock av sjävla bebislivet och jag är säker på att det nog är lättare med ett barn om inte barnet är sjukt eller får kolik.

Men detta samt hur ont i magen bebisar kan ha är saker jag önskar någon förberett mig på :)

Värt det?

Absolut!

Nej men gud du menade förlossning ???????? haha förlåt

Då har jag nog inte nåt svar.

Försökte ta bort kommentarerna men funkade inte, sorry.

Mvh trött mamma

Jag önskar jag vetat hur lite jag faktiskt skulle bry mig om hur jag såg ut, hur jag lät, huruvida jag bajsade eller inte där och då var jag så inne i det att jag verkligen inte kunnat bry mig mindre haha

Jag önskat jag vetat att en bra grav, ett fullgånget barn och toppen förlossning är ingen garanti för ett barn som mår bra. Sonen kom bf+2 och vi hamnade ändå på neo i nästan en vecka då han föddes liten och fick olika komplikationer av det, jag tog det jättehårt då det verkligen inte ens var en tanke jag haft att det kunde bli så.

Sist så önskar jag faktiskt, att någon talat om för mig hur kul det kan va att ha barn! Jag hade (till skillnad mot vissa verkar det som) fått höra så mycket om sömnlösa nätter, kolik, hur man absolut inte skulle räkna med att känna nån kärlek direkt. Kommentarer som ?sov nu, för du lär inte sova på nästkommande 5 åren haha? typ. Jag hade liksom stålsatt mig för ett de tuffaste året i mitt liv, och jag har typ haft det roligaste i mitt liv hittills! Han skänker så mycket glädje och skratt och hur man liksom aldrig tröttnar på att titta på deras upptåg och hur spännande det är att få se det där första rosiga lilla knytet som är så helt beroende av en långsamt bli en egen liten personlighet. Jag fick dessutom en bebis som gillar att sova och sovit långa sammanhängande perioder redan från han var en månad gammal och hela nätter (8tim i sträck) från 4mån. Nu vet jag att det inte är normen MEN det måste faktiskt inte bli skrik, panik och ingen sömn, det är nog det, det finns lika många olika bebis-tids-upplevelser som det finns bebisar, ibland tycker jag de dåliga får dominera

Förlossningen/tiden efter:
- att man kan blöda väldigt mycket och länge under avslaget.
- att magmusklerna kan vara så uttänjda att de är försvagade och man kan få rejält ont i ryggen och känna sig lealös i kroppen.
- att amning kan göra jätteont ffa i början innan mjölken rinner till.
- att man kan vara både vansinnigt lycklig och helt förtvivlad samtidigt och att det tar ett tag att få lite ordning i virrvarret av känslor.
- att håret och huden såg ut som skabb ett bra tag efteråt.

Första tiden med bebis:
- att somliga bebisar inte alls sover det där första dygnet som de i princip lovade...
- att somliga bebisar knappt sover alls.
- att somliga bebisar vägrar att sova själva och att det finns många sätt att sova på som är rätt och fungerar.
- att mjölken läcker hit och dit, att bebisen kräks hit och dit, att bebisar kan bajsa så att hela kroppen blir nedbajsad = mycket tvätt!!
- att man ammade så himla ofta och/eller länge i början, kunde gå 20 min mellan gångerna eller sitta och amma oavbrutet i tre timmar. 
- att man ibland verkligen inte hann äta eller duscha eller gå på toa för bebisen skulle bara amma och amma eller bajsa och bajsa och så hade hela dagen gått.
- att det mesta som var jobbigt i början snabbt blev annorlunda, kanske fortfarande jobbigt, men annorlunda. 

Att oavbruten amning INTE gör att man får mer mjölk. Mjölken som produceras ammas ju ur på en gång och alltså hinner inte bröstet fyllas på. Ökad amning/mjölk handlar om att öka antalet gånger man ammar, inte antalet timmar i sträck.

Exakt min första spontana tanke, jag blev helt överraskad av hur t ex amningshormonerna (som är bland det mysigaste man kan uppleva, plötsligt "tog slut" och hela tillvaron byttes mot ilande och skärande ångest (UTAN någon logisk anledning). Det var juletid och jag fick sitta med denna vidriga ilande känsla i kroppen tills värdcentralen öppnade (typ efter en vecka), och då sa sköterskorna bara att det är en del av hormon-cocktailen som kroppen producerar. Det går upp och ner, men jättehemskt. Från himmel till helvete alltså. Men det klingade av md tiden när kroppen blev mer balanserad.

Ja, men mina förlorade sitt "fett".... tyvärr. Blev liksom mer fladdriga.
Kroniskt ....

Så blev mina också, som tomma tubsockor. Men det hade jag faktiskt förväntat mig. Alla kvinnor i min släkt som ammat har såna här tomma tubsockor till bröst så jag hade blivit mer förvånad om de fortsatt vara fylliga och stora.