Vi som blivit gravida efter IVF

Jag blir bara mer och mer nojjig över denna graviditet. Jag pallar fan knte av detta psykiskt. Jag mår skit rent ut av.

Jag gjorde nipt test i v 10+0..... ivrig som jag är. Men de sa att från v 10+0 ska det inte vara några problem. Först fick jag ett Mail i förrgår att det blev misslyckat. Nu fick jag ett Mail om att det förmodligen misslyckas igen pga av för lite dna i mitt blod från fostret. Ja.... så nu sitter jag här, tänker att myran inte levde då och att det är därför. Att myran är död & jag sitter här med en växande mage med ett dött foster i mig. Men de sa att det kan ha varit för tidigt men att det egentligen ska gå att ta det i v 10+0. Vi såg ju myran på vul i v 9+2. Då var allt bra.... alltså vad fan ska jag göra? Jag går under snart. Jag har kub den 13/11 och jag orkar fan inte vänta.... vad ska jag göra????? Jag får panik. Min sambo säger akuten nu men det känns inte ok att åka in och kolla det där nu.... finns dom som verkligen behöver akut vård. Får väl ringa bm på måndag. Börjar min praktik på måndag oxå, jag orkar inte. Jag orkar fan inte med det...... vara social och tänka på allt. Fan... orkar inte må såhär!!!!!!!!! Den eviga ORO, tvi på den.

Får jag fråga en lite personlig/känsligt sak.. hur många kilo har ni gått upp sedan ni plussade och/eller sedan inskrivning?

Kan ni inte skriva vilken vecka ni är i och hur många kilo plus hittills. Tack.

Jag har kommit in i en period där jag är så nojig. Gick ner 35 kilo (!!) innan jag blev gravid denna gång och var smal och smäcker innan graviditeten. Skit nöjd med mig själv faktiskt! Så stolt över hur jag lyckats med detta osv... Tror att detta har en stor påverkan på hur jag känner just nu när jag äntligen lyckats och var nöjd, så går man upp så fort igen.. skulle inte byta graviditeten för nått i världen, och jag är överlycklig över den hur många kilo jag än går upp, och det hoppas och tror jag att ni förstår oxå trotts mitt inlägg.

Kilona har nu ökat och ökat, och det känns! Vet att detta är fullt normalt, och det är så det ska vara osv... men jag kaaan bara inte sluta få ångest över detta. Vet att många kommer tycka jag är skit larvig nu, för det tycker även jag själv att jag är, men nu har jag kommit dit att jag kommer på mig själv räkna kalorier, vilket man INTE ska göra om gravid, går dock stadigt uppåt så jag lär ju äta det jag och bebisen ska ha lixom... men ändå, ni förstår mitt dilemma... känns som att det är ännu mer tabu när man gjort ivf och man inte "borde" klaga över saker eftersom det är ju faktiskt detta man kämpar för i flera flera år.. så det är knappt nånting jag pratar om med mannen ens en gång.... är jag helt ensam om detta kanske? :/

175cm lång.

Vikt innan graviditet 64 kilo.

Vikt idag vecka 21, 74 kilo.......

Oljan har jag hört fler nu som lovprisar (så kanske inte bara var apotekstjejen som ville kränga prylar haha!) jag använde den även lite i ansiktet igår och inget konstigt hade hänt i morse när jag vaknade haha! här är en länk om någon vill veta:

www.bio-oil.com/se/se-sv

Brukar ni få sammandragningar när ni gör något speciellt? typ går fort, anstränger er på nåt sätt eller äter mkt? är det att magen blir hård som är sammandragningen? alltså konstant hård..? försöker utröna lite vad som är vad..

jag har hela graviditeten vart lite orolig att jag har för kort livmoderhals då jag gjort en konisering för 10 år sedan då de tar bort en bit av den delen i en operation. då kan man tydligen ha större risk för att föda för tidigt eller få sena missfall. Som vanligt är det många läkare som dementerar att konisering ska kunna utlösa det - men det är ju klart att hela läkarkåren aldrig kan vara överens. Som jag förstått det så 'mäter' man liksom inte livmoderhalsen hur som helst heller - antar att man måste göra en gynundersökning för att gör det - och jag har hört att man helst inte gör såna i onödan när man kommit så långt i graviditetetn. Någon annan som har någon åsikt/upplevelse/hört något om det jag svamlar om....? 

tack för svar - då ska jag höra med min gyn när jag ska dit om 2 veckor! Oj har du kommit så långt nu, vad spännande!!! förstår att du tycker det är dags nu visste du om det blir en flicka eller pojke? och hur länge jobbade du?

ok, då förstår jag! jag har inte så mkt sammandragningar utan ville mest höra så att jag vet hur det känns när det händer. Så har inget att oroa mig för förutom livmodertappen egentligen - och vill gärna veta hur 'lång' den är för att se om det egentligen finns något att oroa sig för. har förstått att sammandragningar är rätt vanligt och det är livmodern som 'övar' inför födseln. 

dock tycker jag man märker på kroppen/magen att den inte alls gillar när man har bråttom eller stressar på något sätt - direkt börjar det strama och man får sakta ner. detta gäller dock inte om jag är på powerwalk eller liknande utan verkar nästan psykiskt. jag lever ett väldigt stressfritt liv dock så ska inte klaga. Idag när jag är förkyld så jobbar jag hemifrån istället (blev smittad av kollega - annars hade jag stannat hemma av den anledningen också såklart!). allt är klart nu för lillens ankomst antar jag? är din partner exalterad =)?

ah jag tyckte jag hade i bakhuvudet att du skaffar barn själv, visst åkte du till Dk? 

Det är klart att det är massor av folk som är exalterade och glada för din skull! man är aldrig ensam i en graviditet utan alla blir ju så glada när man berättar och vill ju gärna vara lite delaktiga Har du namn klart?

Åh! Grattis! Får man fråga efter längd och vikt och om ni har namn klart?

Amningen börjar bli bättre här igen efter mjölkstasen, men fick enormt med sår under tiden så nu hade jag inget att val än att köra amningsnapp. Hoppas han inte vänjer sig så vi inte kan köra utan, men tar den risken mot att inte kunna amma alls. Läker ju förhoppningsvis snabbt så får vi testa utan igen.

Vi var på återbesök på BB innan idag. Läskigt att ut och åka med den lille. Vi höll dessutom på att bli påkörda i sidan av en som skulle byta fil vid heldragen linje. Hade varit hemskt att börja hans liv med trafikolycka. Nu hann vi se vad som höll på att hända så mannen hann bromsa och tuta så andra bilisten vaknade till.

BB-besöket gick bra. Lite ytterligare viktnedgång, men inom vad som är okej. Vi har viss marginal kvar. Sen kontrollerades min bristning. Hade en väldigt liten bristning och ovanligt lite för att vara första barnet. Det slutade dock med att tre barnmorskor och en läkare stod och tittade på mig idag. Barnmorskorna var lite osäkra på om det var rätt ihopsytt. Läkaren konstaterade dock tillslut att ett av stygnen släppt lite och att det var det som såg konstigt ut. Men hon tyckte inte de skulle sy mer för det skulle antagligen göra det värre och det skulle ändå läka ihop bra. I värsta fall får man åtgärda det senare och det var enligt henne ett bättre alternativ.

Jättestort grattis vad underbart att höra !! Är du kvar på BB? Hann din vän dit ? Stor kram!!!

Stort Grattis!! Så roligt med en bebis till i gruppen! Och vad skönt att hon hann...

Fortsätt uppdatera oss andra - kul för oss som ännu ska föda. Hur länge är du hemma?