Forum Övrigt - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vi som blivit gravida efter IVF

    Sön 23 sep 2018 15:59 Läst 78101 gånger Totalt 3469 svar
    Visar endast inlägg av gammelpysen - Visa alla inlägg
  • Sön 23 sep 2018 15:59 #281

    Hej alla som blöder, jag kan också intyga att blödningar inte behöver betyda något. Jag kan tyvärr inte ta mig själv som exempel, fick ju tidigt missfall förra gången, men då blödde jag i två veckor. Tog test då jag var säker på att det gått åt skogen eftersom jag blödde. Det var positivt. Gick sedan tillbaka från 2-3 till 1-2 kommande vecka och så insåg jag att det var kört. Kliniken sa dock att blödningar är vanliga och att det inte behöver betyda att det är kört.

    Har någon av er fått en FET? Beroende på hur man stimulerade kan man ju öka medicineringen om det är aktuellt.

    Jag håller alla tummar och tår för att det ska gå vägen för oss alla!!!

  • Sön 23 sep 2018 21:58 #290
    Seb81 skrev 2018-09-23 21:14:41 följande:

    Är i v 6 idag.


    Jag var jättesvullen för några veckor sedan. Tydligen normalt. Beror på alla hormoner som bråkar med tarmarna. Var på föreläsning på mvc häromdagen och det var en av de första sakerna de sa.
  • Sön 23 sep 2018 22:00 #291
    Seb81 skrev 2018-09-23 17:32:33 följande:

    Hej! Jo jag vet att det är normalt med mindre blödningar :)

    Jag gjorde en FET, menar du att öka Lutinus?


    Den gången tog jag letrozole för att bygga upp slemhinnan. Framkallade aldrig ägglossning utan byggde upp från scratch. Då kunde det hjälpa att äta mer.
  • Tor 4 okt 2018 21:59 #552
    BaKu skrev 2018-10-04 19:58:30 följande:

    Graviditeten och alla hormoner gör att man drömmer mycket mer och ofta väldigt oroliga drömmar. Blir nog extra mycket för oss som gått igenom IVF.

    I början drömde jag väldigt mycket om min man och mycket kring vårt förhållande. Vi hade det ändå väldigt bra då (har fortfarande det väldigt bra) men det var mycket katastrofdrömmar och jag vaknade ofta väldigt arg på honom.

    Jag upplevde att det minskade allt eftersom hormonerna stabiliserades och graviditeten fortskred. Det händer fortfarande att jag drömmer mardrömmar, men det har jag alltid gjort så mer normalt läge...


    Jag drömmer också oroligt. Sen vaknar jag runt 2-3 och är klarvaken till strax innan 6 då väckarklockan ringer...

    Och jag inte bara drömmer. Häromdagen vaknade min man på pisshumör. Då hade jag slagit honom i sömnen.. inte hårt, utan förmodligen bara varit ute efter att putta till honom för att han snarkade, men det hade träffat ansiktet... jag hade inget minne av det alls..
  • Fre 5 okt 2018 13:56 #564
    Inalina skrev 2018-10-05 11:10:16 följande:

    Tack snälla  åh jag läste om dina flytningar också - så jobbigt :( så länge du inte blöder mycket och klarrött ska man ju inte behöva vara orolig men vad hjälper det...

    jag pendlar mellan hopp o förtvivlan och är såklart också livrädd men känner att jag inte kan göra nåt åt det.

    Jag gick in i v 8 idag - och tycker bara att symptomen försvann huxflux stämde lite för bra med min otroliga magvärk igår :(  Jag har inte hört om symptom som försvinner redan vecka 8.. - till saken hör också att igår kväll när jag skulle lägga mig mådde jag så sjukt dåligt - kunde inte ens sitta upp utan att ta på mig mina åksjukearmband och jag bara ville gråta.

    sen när jag vakna i morse var precis ALLT borta. Ingen blödning här ännu men det vet jag ju kan dröja om det är ett MA.


    Mina symptom lättade något enormt i vecka 8+1. Några dagar då jag mådde rätt bra. Nu sitter jag på dag 10+4 och mår pyton på jobbet. Var tvungen att lägga mig i finrummet en stund efter maten. Mår skit. Så oroa dig inte utan njut av de dagar du mår bättre.

    Kan ju nämna att läkaren sa att många fick färre symptom just efter vecka 8 eftersom kroppen börjar vänja sig vid alla hormoner.
  • Fre 5 okt 2018 13:56 #565
    Inalina skrev 2018-10-05 11:10:16 följande:

    Tack snälla  åh jag läste om dina flytningar också - så jobbigt :( så länge du inte blöder mycket och klarrött ska man ju inte behöva vara orolig men vad hjälper det...

    jag pendlar mellan hopp o förtvivlan och är såklart också livrädd men känner att jag inte kan göra nåt åt det.

    Jag gick in i v 8 idag - och tycker bara att symptomen försvann huxflux stämde lite för bra med min otroliga magvärk igår :(  Jag har inte hört om symptom som försvinner redan vecka 8.. - till saken hör också att igår kväll när jag skulle lägga mig mådde jag så sjukt dåligt - kunde inte ens sitta upp utan att ta på mig mina åksjukearmband och jag bara ville gråta.

    sen när jag vakna i morse var precis ALLT borta. Ingen blödning här ännu men det vet jag ju kan dröja om det är ett MA.


    Mina symptom lättade något enormt i vecka 8+1. Några dagar då jag mådde rätt bra. Nu sitter jag på dag 10+4 och mår pyton på jobbet. Var tvungen att lägga mig i vilrummet en stund efter maten. Mår skit. Så oroa dig inte utan njut av de dagar du mår bättre.

    Kan ju nämna att läkaren sa att många fick färre symptom just efter vecka 8 eftersom kroppen börjar vänja sig vid alla hormoner.
  • Lör 6 okt 2018 11:21 #581
    Inalina skrev 2018-10-06 09:49:08 följande:

    Ingen bra dag, gråtit hela morgonen och inga symptom kvar här överhuvudtaget. Säker på att det är kört. Ska gå till gyn nu när de öppnar. Kram tack för att du frågar


    Lycka till och hör av dig. Jag är säker på att det kommer att gå bra.
  • Lör 6 okt 2018 12:14 #583
    Inalina skrev 2018-10-06 11:55:45 följande:

    Hej alla, förlåt om jag verkar vara en riktig Drama Queen det är normalt inte alls jag. Jag är så glad att jag har er här i tråden som peppar och stöttar i svåra tider!

    Nu gråter jag så tårarna sprutar av lycka istället - var precis på akutgyn som såg min lilla baby med ett tickande hjärta igen!!! :) den hade vuxit till sig till 8,2mm och gyn sa att allt såg bra ut.

    Tydligen kan man tappa ALLA symptom (förlåt att jag inte trodde på er..) utan att det är något fel. Jag har varit helt förstörd hela morgonen,legat i fosterställning och mannen försöker trösta, bröt totalt i hop i receptionen så receptionisten fick trösta mig när jag skulle berätta varför jag var där, och sen började tårarna spruta igen när jag såg att grodan lever.

    Nej nu ä det jag som slutar noja och börjar leva!!!jag mår ju faktiskt bra och är så fantastiskt glad över det! Jag hoppas ni alla får en fin helg- stor o varm kram på er allihopa!!! <3


    Vad roligt! Ta nu och njut. Stor kram!
  • Sön 7 okt 2018 19:35 #598

    Min man har börjat glädja sig åt minipysen. Vi har haft ett helvete senaste åren pga alla ivf och relationen har verkligen lidit av alla misslyckanden. Fortfarande en dag i taget men vi har valt att vara glada och se positivt på allt nu.

  • Fre 12 okt 2018 17:00 #712
    LillaAw skrev 2018-10-12 15:36:06 följande:

    Är det någon av er gravid som drabbats av "akut hunger" haha. Jag måste typ äta var tredje timme och kan absolut inte vänta längre. Det känns som jag äter något hela tiden. Vet inte var detta ska sluta om det ska fortsätta såhär! Kanske är det mest nu i början :)


    Jag. Äter konstant. Har gått upp 5 kg sedan ivf... vaknar även varje natt och måste äta något. Som tur är så blir det mest frukt, inte en massa kladd. Inskrivning på tisdag och vill inte höra någon kommentar om min viktökning... med tanke på allt vi gått igenom skiter jag fullständigt i den just nu...
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll