Vi som blivit gravida efter IVF

Vad skönt att ni åkte in och kollade, så ni kan pusta ut nu och vet vad ni ska vara uppmärksamma på. Och ja, du tog nog orden ur min mun där - alltid ska man oroa sig för nåt, jag tror det här är början på den livslånga oron. Vi får bli vän med den! :)

Bra tanke, det känns konstigt att IVF är förbi för tillfället, att man helt plötsligt kan känna sig tacksam för all hjälp man fått, annars hade man inte varit här idag.

Mitt i processen var väl tacksamheten knappast det första man uttryckte. Hehe.

Usch vilken jobbig känsla med minskade rörelser! Tror som du säger att lillen ändrat position, kanske sparkar mer inåt:) Men härligt att få lyssna på hjärtslagen så länge! Jag hade en sån där monitor hemma förra gången som jag använde för att lyssna på hjärtat när jag blev orolig. Använde den kanske liiite för ofta men var så lugnande och härligt att bara få lyssna ibland <3 Hur mår du annars?

Vad härligt med så positivt bemötande! Men så skumt med provsvaren, undrar vart i världen de är och snurrar runt tro??

Haha, ja.. Vi hade också lite otur, vi ringde in för att påbörja utredning i april, fick snällt vänta över sommarstängningen innan vi kunde komma in.. Fick tid först i oktober? (kändes som världens längsta väntan, och jag var så förbannad!), sedan spermieprovet på noll, med ett prov till efter tre månader... Sedan en jäkla ond spolning som jag gjorde helt i onödan(eftersom naturlig befruktning redan var utesluten) . Nää. Fy, längtar inte dit. Men så lätt det hade varit där och då om man visste att det skulle leda till det här i slutändan.

Det ända som är lika med IVF är väl väntan nu då! Haha :)

Tycker dock tiden går rätt fort, tycker precis jag bytte vecka, åså ny vecka på söndag igen och imorgon är det ju redan onsdag! (går in i vecka 10)

Tjoho!

Snart vecka 12!

tack ja alla tummar behövs !

åh förstår att du varit rädd när bebisen inte rör sig så mkt, vilken trygghet att få höra hjärtljuden i alla fall och du verkar ha en fin barnmorska som låter en sitta där i 40 min och lyssna. vilken lättnad! jobbar du mindre nu eller har de bett dig ta det lugnt med vissa saker? 

en väldigt fin tanke med lilla miraklet du har där inne - jag skulle ju själv gå igenom denna resan igen förmodligen om man åtminstone har hoppet kvar att man blir en liten familj i slutändan, vi är grymt starka

Någon expert! Min mens kom en dag tidigare än tänkt. Så börjar med första sprutan ikväll. Första ultraljudet på fredag (efter 7 dagar alltså). På schemat jag fick så står bara dosen för 5 dagar. Iomed att jag börjar med allt en dag tidigare så finns det en dag (dag 6) innan ul som jag inte vet dosen på. Tre första står det 150 sedan ska ja sänka till 125. Visst borde ja kunna ta 125 en extra dag utan att de skrivit upp det. Förstår ni min fråga? Tacksam för svar <3

Hej tjejer.

Jag har varit lite off några dagar. Har läst senaste meddelanden. Skönt att det går bra för er. :) ska läsa de andra också.

Jag har sjukskrivit mig från jobbet nu. Jag pendlar mellan gråtande (graviditetsdepression, så inget värre) och illamående. Tror jag fick en spricka i handleden idag när jag blev arg på Apple och slog telefonen, haha. Hoppas det försvinner när jag slutar med lutinus.

Tänkte fråga hur ni mår men är nog lättare att jag läser ikapp lite. :) 6 dagar kvar till vul.

Ja ni hade också manlig faktor! Men alltså lyckan när de hittade spermier efter biopsi... Det är topp tre bästa dagarna i mitt liv. Så underbart!

Ja nu är allafall väntan roligare än den varit, tycker jag :) nu väntar man på bebis, inte på provsvaren osv. :)

Just nu mår jag bara bra, ungefär som vanligt, inget ont i brösten, inget illamående. Kan bli lite yr när jag ställer mig upp och känner mig lätt irriterad. Vänder på steken och uppskattar lite symptom istället för att noja, kan ändå inte påverka om det är kvar eller ej.

Hur mår du själv? :)

Ja och vecka tolv. Minns du med hur många procent missfallsrisken minskas?

låter bra att du är försiktig med det fysiska (och psykiska)! det är ju inte så lång tid kvar nu så är väl helt rätt att fokusera på bebisen istället  kan tänka mig att männen ibland steppar upp i det här läget - de anar nog att de inte kommer vara nr 1 för bebisen (eller dig) sen på ett tag så de får väl passa på  det är väl väldigt individuellt när man går hem innan födseln - låter inte alls konstigt att man varvar ner en månad innan. hoppas du får njuta av lite egentid också, för sen när baby är här är det nog farväl till långa varma duschar och hårinpackning hehe

jag mår bra, molvärken och ryggvärken från i början har lagt sig, känner mer ömma bröst och ev. illamående nu - men inte på morgonen- mer på kvällen! yes vul på måndag, är lite nervvrak egentligen men tror jag kan dölja det ganska bra.. mannen tyckte jag verkade lite deppig igår (jag är vanligtvis den väldigt positiva)- tror bara det är ganska mkt oro så här några dagar innan och kanske även hormoner som spökar och inte låter mig vara så där löjligt lycklig... men kanske vänder det på måndag!

Hej tjejer!

Idag har jag varit med om en mardröm som slutade i solsken... jag bar tungt i morse och det ska man ju inte göra, men jag gjorde det ändå. :/

En halvtimme efter det reser hag mig upp & jag känner hur et rinner i trosan... som mens inte Lutinus... inne på en affär dessutom, jag blev livrädd & stoppade ner handen fort för att se & där var det färskt blod & jag känner att det kommer en bildklump. Rusar ut i bilen, ringer gyn & får en tid....

var helt stenhård och raderar allt som har med barn att göra i gruppen, planerar inför nästa ivf och känner mig helt tom.

Väl inne sätter jag mig i väntrummet, helt förstörd med maskara i hela ansiktet. Ja visst, då kommer en vän in till mig & hur glad som helst... tiden går och de går såklart över tiden med 20 min innan jag får komma in.

Fick berätta för läkaren att jag blött igenom ett trosskydd men det har bara kommit en klump. In på ultraljud och det tar en stund....... han vrider skärmen åt mitt håll. Då ser jag själv att det är något litet med något som rör sig fort... fattar direkt att det är hjärtat jag ser och bryter totalt ihop... hulkar. Sen veodef han ännu mer åt oss och visar den lilla myran på 5 millimeter med ett tickade hjärta. Vi tror inte våra ögon och vi bara stor bölar båda två . Läkaren säger, detta ser jätte bra ut och du följer veckan 5+5 så allt ser helt normalt ut.

Jag blöder fortfarande men inga klumpar och ingen smärta. Jag är chockad men samtidigt så glad, men även rädd att detta kan vara en början på mf... det kan man aldrig veta.

Men som sagt... jag blödde så här med min ena son i v 7.

Nu får inte myran skrämma oss igen, fy fan. Värsta jag varit med om.

Kram på er!

Då får vi hoppas att illamåendet håller sig borta, eller i alla fall inte blir värre. Skönt att du har sånt bra stöd, det är i sånna här tillfällen man ska få bli servad ordentligt! :)

Tror att vi tänker lika där, för mig är första etappen att klara vecka 12. Sen är det nästa steg osv, känns som om tiden går snabbare då. Jag har bestämt mig för att inte noja kring det jag känner eller inte känner i kroppen, och istället vara glad över att vara symptom fri såhär i början. (inte alla som har den turen)

Och waow 99 dagar kvar till bf! Känner mig fjuttig med mina 217 hahaha :) hoppas sista tiden blir hyfsat okej, blir nog skönt å bara ta det lugnt, du ska inte behöva stå ut så länge till allafall, och tänk så verkligt att det är så nära nu! Waow packa BB väska å allt sånt, kul kul! :) (om det känns tungt, kan du jämföra med mig å min långa väntan jag har kvar haha).

Men i vilken vecka är det dom säger att barnet är så pass färdigutvecklad att det "säkert" skulle överleva?