Inlägg från: BaKu |Visa alla inlägg
  • BaKu

    Vi som blivit gravida efter IVF

    Akira Öken skrev 2019-07-23 19:00:41 följande:

    När ska den komma då (mensen)? Ja, kan tänka mig att det är lite skillnad mot tidigare när man bara väntade på att få testa! :)

    Skillnaden för dem tänker jag kan vara att de lyckades direkt. Hade de fått kämpa flera år kanske de hade tänkt annorlunda.

    Ja, lite jobbigt är det. Men försöker att inte gnälla ihjäl folk. Jag är ju glad och mår bra också. Skönt att höra att det gick över för dig nästan direkt efter. Hoppas och tänker att det nog gör det för mig med. 

    Det stämmer att vi hade det jobbigt ett tag. Vi separerade till och med några månader under våren 2017. Sen har det ju varit lite jobbigt då och då när han inte förstått att jag mått dåligt och saknat förmåga eller förståelse nog att ge stöd. men överlag sköter han sig bra nu tycker jag. :)


    Nu är den nio dagar sen. Nu har mannen klart reagerat på att jag har massa symtom och att mensen inte kommit så nu frågade han mer seriöst om det och vi har bestämt att vi ska testa för att veta säkert. Återkommer så snart vi hunnit med detta :)

    De flesta jag pratat med har mått bättre ganska snabbt så länge inte förlossningen varit tuff. Så håller tummarna även för dig. Och, även om du vet det, det är sååå värt alla besvär. Älsklingen har börjat "pussas" och det är så underbart. Då glömmer man allt som är och har varit jobbigt. Ärligt talat har jag glömt mycket av IVF och resan till barn. Även om man aldrig glömmer på riktigt, men det känns lättare.

    Skönt att det är bättre mellan er. Skulle jag ge ett råd så se till att ni har pratat igenom vad ni förväntar er första tiden hemma. Det är så konstigt. Sen vet man inte helt säkert innan man är där, men för mig var det så mycket amning så kunde knappt gå på toaletten och att då inte behöva tänka på att exempelvis maten skulle fixas var så skönt.

    Man är ganska i en dimma första tiden. Dels trött och dels så bryr man sig bara om det där lilla livet. Kom ofta på mig själv att jag kunde suttit och pratat med någon i timmar, men kom knappt ihåg vad den sagt för jag hade i ärlighetens namn inte lyssnat. Först nu börjar jag kunna fokusera på annat på riktigt.
  • BaKu
    LimeLime skrev 2019-07-24 10:16:21 följande:

    ?

    Ja just nu känns 2 veckor som lång tid (är i V8 nu så är ett tag sedan jag plussade). Har en konstig känsla av att jag ?tror/ låtsas vara gravid? men att de inte kommer se något på vul. Nervöst.

    Galet att vara i v37 och skriva förlossningsbrev. Är du nervös inför förlossningen?


    Ja det var så nervöst inför vul och hade det inte varit för att jag hade typ alla symtom så hade jag inte trott det var på riktigt. Men efter VUL och framför allt efter kub så tycker jag graviditeten gick sjukt fort. Kanske för man var så van att vänta så det var förhållandevis kort tid.
  • BaKu
    Akira Öken skrev 2019-07-25 16:48:46 följande:

    Tror alla i tråden kan känna igen oss i den där nervositeten innan man fått se hjärtat slå. En och en halv dag mindre väntam nu än när du skrev det igår! :)

    Helt galet! Idag var vi på näst sista bokade besöket på mödravården. Bara en sån sak! Jag är inte nervös, mer förväntansfull. Blev dock lite nervös idag när det visade sig att sf-måttet avviker från kurvan, så nu ska vi på tillväxtultraljud och kolla om det verkar bli en stor bebis.


    Visst är det konstigt. Vi gick ju över tiden så blev fler besök och sen bokades ju igångsättning in och det kändes så konstigt för då fick vi ju ett definitivt sista datum innan vi var på förlossningen.

    Åh, förstår att det känns nervöst. Men vår son var ju stor. Nu har jag inte mycket att jämföra med, men känns inte som det faktiskt gjorde nån skillnad när han väl skulle ut. Så oroa dig inte för den saken. Se det som ett tillfälle att få en extra koll :)

    Du har så mycket spännande att se fram emot. För även om det gör ont och första tiden efter känns skitjobbig så är det en så häftig upplevelse. Minns när vi satt i bilen på väg in till sjukhuset. Det var ett sånt härligt pirr i magen (och inte så härliga värkar förståss). Sen att få bli uppkopplad på ctg och få höra de där hjärtljuden och förstå att det är sista gången man hör dem inne i magen. Sen är det naturligtvis jobbigt under förlossningen, men vi hade även en del roligt mellan värkarna. Men sen kommer det där lilla livet ut och världen stannar. Så mäktigt. Och all smärta är som bortblåst.
  • BaKu

    En liten uppdatering. Vi har testat och det var negativt. Någonstans sitter den där känslan, av att negativt är hemskt, kvar, men det här var första gången på evigheter det kändes helt okej. Det i sig är lite skönt på något sätt. Sen hade ju ett plus varit helt fantastiskt (och sååå tufft med barn så tätt).

    Så nu njuter jag av att vara mensfri en stund :p

  • BaKu
    tossaliten skrev 2019-08-04 17:06:58 följande:

    Någon här som har eller haft illamående i slutet av graviditeten?? Jag mår verkligen superilla igen!!!


    Det gjorde jag också! Vaknade av att jag mådde superilla och var så nära att kräkas flera gånger (kom typ halvvägs upp) och jag kräks aldrig. Fick börja med Lergigan igen... Tror kroppen börjar förbereda sig en del och dessutom trycker ju bebisen på precis allt.
  • BaKu
    Akira Öken skrev 2019-08-04 16:59:37 följande:

    Tack! Det gick bra! Men lite läskigt att bebisen verkar bli rätt stor. Enligt deras beräkningar vägde den 3,7 redan i fredags. Tycker den kan komma ut nu och inte växa mer.


    Skönt att det gick bra!

    Har sagt det innan, men vi fick ju stort barn. Nu har jag inget att jämföra med, men jag skulle säga att det inte var så värre att föda ett stort barn. Visst, det är säkert skillnad på en prematur mot en rekordstor, men det "jobbiga" är ju huvudet och det är ju inte enormt mycket större bara för att man har en stor bebis :) så oroa dig inte för det.

    För mig har det jobbiga varit att han fortsatt växa mycket efteråt. Han är ungefär som en 10 månaders nu vid halvåret. Det har varit tungt att bära honom och mina armar/händer gör så ont. Dessutom har han ju vuxit ur allt långt innan man tänkt sig. Exempelvis fick vi byta ut bedside crib, babynest och babyskydd långt innan han egentligen hade åldern inne.
  • BaKu
    Akira Öken skrev 2019-08-06 17:48:15 följande:

    Tack så mycket för peppen! :) Hur stort var ditt barn? Jobbigt det där där med tyngden sen, när man inte riktigt är lika stark som vanligt heller och att kläder och annat inte passar eller passar väldigt kort tid.


    55 cm lång och 4200 g. Så framförallt var han lång. Men som sagt storleken var jobbigare efter förlossningen än under förlossningen.

    Nu väger han närmre 10 kg och är ett halvår. Vi kör kläder för barn som är närmre året. Är grymt glad att han nu börjar vilja vara på golvet mer. Han håller på att lära sig krypa så nu är det lite roligt att vara nere tydligen.

    Hur mår du nu?
  • BaKu
    Akira Öken skrev 2019-08-11 10:36:41 följande:

    Ja, jätteskönt! Bf 20 augusti, om 9 dagar! Jag ska verkligen försöka ha koll på mig själv efter förlossningen så jag och andra snabbt kan upptäcka om jag drabbas av förlossningsdepression. Lite orolig för det då jag har en tidigare historia av depressioner under livet. Men jag har pratat med både kurator och barnmorska om det, så tänker att de också kommer att ha lite extra koll.

    Hur mår du nu och när har du bf?


    Så spännande att det är så nära nu. Det är så magiskt!

    Bra du har pratat med dem. Prata även på BVC för det är de du kommer träffa mest. Och, jätteviktigt är att din man har koll. För det är svårt med allt i början. Håller tummarna för att allt går bra för er!
  • BaKu
    tossaliten skrev 2019-08-15 20:06:00 följande:

    Märkte ni nån skillnad på magen och på bebisens rörelse på slutet?

    Jag är i v 36, snart 37, och upplever att bebisen som tidigare varit extremt aktiv blivit mkt mkt lugnare senaste 1-2 dagarna.

    Magen har ev sjunkit lite mrn den är i det stora hela mkt mindre upplever jag.

    Haft mensvärk till och från i 1 v.

    Nåt ni känner igen? Blir lite orolig att nåt är fel!


    Det kan kännas annorlunda mot slutet, men du ska känna bebisen lika ofta som tidigare. Är du minsta orolig så tycker jag du ska åka in för kontroll. Oftast är det ingen fara, men minskade fosterrörelser ska alltid tas på allvar och man ska inte vänta. De brukar vara väldigt snälla och uppmuntrande när man söker.
  • BaKu
    Akira Öken skrev 2019-08-23 21:12:55 följande:

    Hoppas också på det! :) a

    Ja, spännande! Men nu blir det tyvärr inte som jag hade trott och tänk. Igångsättning planerad till imorgon. Jag är orolig och lite rädd, både för själva igångsättningen men också för att gå sönder då bebisen är beräknad att väga kring 4,5 kg.


    Åh! Lycka till! Det kommer gå bra och precis som alla skrivit så behöver det inte vara problem för att bebis är stor. Min var ju så stor och fick knappt nån bristning alls.

    Samtidigt har jag en kompis som sprack enormt med andra barnet (pga att förlossningen gick snabbt), men hon tyckte ändå det var bättre än första (som tog tid och inga bristningar ?. Så finns fördel med allt ;)
  • BaKu
    Inalina skrev 2019-08-20 12:41:34 följande:

    Hej alla fina!! oj så längesen jag skrev här såg jag nu, fullt ös med bebis ;)

    Min lilla tjej är nu precis 3 månader och hon växer o frodas :) tror hon väger runt 7kg just nu men ska i väg o väga o mäta i eftermiddag! vart på semster i sverige i 4 veckor och allt har gått toppen! ganska enkelt att resa med en liten egetligen då de inte har så stort behov av att röra sig hela tiden. Vi har haft henne i Ergo babyn på flygplatser etc och där har hon blviit rätt lugn och nöjd efter ett tag.

    Nu har hon stort behov av att se sig omkring och älskar när man bär omkring med henne så hon får kika runt och inte vara inåtvänd mot mig. hon sover superbra på nätterna då jag bara behöver mata en gång vanligtvis. Är nog någon sorts 'smekmånad' här runt 3 månader  - förstår att det kan bli svårare med sömn etc senare.

    Så roligt att höra era uppdateringar!! AkiraÖken - du har vl bf idag??? så himla spännande!! Kram på er alla!


    Åh så roligt att höra från dig, känns galet att hon redan är tre månader!

    Vi hade också smidigt med sömnen och hjälp så tacksam man är för det. Lider ju verkligen med dem som får kämpa mer! Hoppas det fortsätter för er. Vi har precis gått igenom en fas, som tydligen är typisk runt halvåret, där han sover sämre. Han har vägrat sova i egen säng och ett tag ville han äta varje timma. Men nu börjar det rätta till sig och han sover stor del av natten i sin säng och äter "bara" 2-3 gånger. Rent näringsämässigt behöver han inte äta, men låter honom hållas lite så får vi i alla fall någon sömn. För får han inte amma gråter han enormt och vägrar sova. Men snart ska vi börja kämpa lite mer för att se om han kan sluta äta helt på natten igen. Mannen ska vara ledig och känner att det är lättare när vi båda är hemma och kan turas om att vila på dagen sen.
  • BaKu

    Nu har det snart gått ett år sen vårt mirakel kom till världen. Det känns helt sjukt. Han är inte längre en bebis utan en kille som springer runt och har världens personlighet.

    Som inalina skrev, det har varit värt allt! Och idag är jag tacksam för att det var just vår älskade unge vi fick vänta på.

    Börjar bli sugen på en till nu men det får vänta liiite till. Tänker försöka sälja in det till mannen och hoppas på att börja med ny behandling till hösten. Får se vad han säger :p tror han å ena sidan känner att det varit tufft, men å andra sidan vill han ju ha fler barn och vi vet ju att det kan ta sin lilla tid.

    Hur går det för er? Hur gick det att resa till Sverige inalina?

  • BaKu

    Hej alla! Så roligt med lite uppdateringar!

    Var ett tag sen jag var inne nu.

    Här springer livet fram. Lilleman är inte så liten längre. 1,5 år nu. Han växer fortfarande som en tok och kan inte fatta att han är vår.

    Sist skrev jag om att jag var sugen på att snart försöka med en till, men den känslan lugnade sig lite och kände att det kunde få vänta lite. Vi har så mycket på gång i övrigt.

    Men så idag hände det jag aldrig trodde skulle ske. Jag har känt mig onormalt trött ett par dagar och eftersom jag bara varit det en gång innan, förra graviditeten, så testade vi imorse. På något konstigt sätt har vi lyckats på egen hand. Strecket var så tydligt och kom fram direkt på stickan.

    Vi är i chock! Vågar knappt hoppas att det går vägen, men vi är så glada.

    Vid förra IVFen hittade de knappt tillräckligt med spermier för att befrukta äggen. Helt galet!

  • BaKu
    Ellencassandra skrev 2020-07-05 17:56:42 följande:

    Men åh va roligt!! Stort grattis!!! Underbara nyheter :)


    Tack!
    Inalina skrev 2020-07-08 08:19:51 följande:

    heeej!!! men åh så fantastiskt för er!!!! =) blir alldeles tårögd, det är ju helt otroligt!!!wow! tänk att det kan gå ändå - utan IVF !! 

    har din lille kille börjat på förskola? hur går det, trivs han? 

    vi kommer åka till sverige en månad nu och när vi kommer tillbaka ska lillan börja på dagis, känns lite konstigt, men hon börjar 40% till att börja med, sen tänkte jag börja jobba 80% i november och då får hon också gå upp i tid på förskolan. 

    Stort grattis igen, uppdatera gärna om du vill o orkar och hoppas du får må ok under graviditeten! vilken vecka är du i? Kram!!


    Tack!

    Har inte riktigt orkat uppdatera, men här kommer det :)

    Lilleman börjar förskolan nästa vecka. Känns så galet för vart tog vår lille bebis vägen liksom?! Men jag tror han kommer älska det. Han är social och gillar liv och rörelse. Han behöver mer stimulans än vad vi orkar ge honom just nu. Men ska jobba 75 % och det känns skönt.

    Nu är jag i vecka 10+2. Vi valde att göra ett VUL privat för kunde inte vänta till kub. Ja ni vet ju hur nojig man blir efter allt man gått igenom. Allt såg fint ut så långt och om tre veckor ungefär får vi göra kub.

    Den här graviditeten har varit väldigt lik förra men flera gånger jobbigare. Tror det delvis beror på att jag förra graviditeten knappt vågade tänka att det var jobbigt. Dessutom hade man ingen annan att ta hand om utan mannen kunde passa upp på mig. Nu måste lilleman ha sin mat och stimulans oavsett hur jag mår.

    Har mått sjukt illa, men värst är att jag inte har någon aptit. Mår illa av nästan all mat. Typ bara sushi som jag kan äta utan problem. Så jag har börjat gå ner i vikt nu och illamåendet blir ju bara värre. Hade dessutom dåligt järnvärde så måste ta järntabletter och därmed är magen ännu mer kaos. Och så är det min foglossning. Den är så mycket värre än sist och sist var det illa. Kan inte gå fem minuter utan att hela natten blir förstörd.

    Men nu har jag klagat klart för är så tacksam för den lilla bebisen i magen!
    gammelpysen skrev 2020-07-08 20:10:25 följande:

    Stort grattis! Vad glad jag blir för er skull!

    Jag är också gravid igen, dottern 14 månader. V 19 nu. Däremot inga mirakel utan vi pungade ut ca 85000 kr. Köpte en trepack och plussade på första försöket... men vi är givetvis jätteglada. Hade ju en lång uppförsbacke innan vi fick dottern och befarade att det skulle bli lika svårt nu.


    Åh, grattis till er också! Tråkigt med pengarna, men i slutändan är det ju värt vartenda öre. Så roligt :)
  • BaKu
    Inalina skrev 2020-08-24 12:29:59 följande:

    Åh min lilla började förskolan idag! tror det blir roligt för henne, hon ska dock bara gå halvdagar nu i början men kul att umgås med andra barn tänker jag :) skönt du inte jobbar heltid, jag ger mig på halvtid så länge :)

    ja jag hade också kört privat ultraljud  för att slippa vänta - (men här i schweiz är allt privat ;)) så det 'problemet' finns inte - så länge man betalar ;) men när man blir gravid via IVF så räknas man som 'riskgrupp' så då får man alla ultraljud o undersökningar betalade av ens försäkrning - och ultraljuden kostar ca 1500kr styck :I

    åh jag minns att du mådde rätt dåligt sist också, men tufft om du mår ännu sämre nu :( det där fasar jag lite för om jag skulle bli gravid igen, men vi vet ju alla att det är värt det i slutändan men vissa har ju sån tur att må hur bra som helst hela tiden!! man har ju glömt bort det där (nästan i alla fall) med magen, foglossning etc, kan det hjälpa med värktabletter mot foglossning? har du gravidkudde du kan ligga på? 

    Förstår såklart att du är otroligt tacksam men visst får man klaga när man har ont och mår sjukt dåligt!!!

    vi vill gärna köra igång med en ny IVF så jag har kontaktat lite kliniker här i Schweiz för att se hur prisläget ligger till, ska även kika på grannländerna Österrike och Tyskland om det är alltför saftigt. Vi vill egentligen köra Prag igen då vi var så nöjda med dem - men vill inte ha oron att flyget ex inte skulle gå när man ska dit för äggplock och har hela magen full med ägg :/ vore ju fasansfullt om man inte skulle kunna ta sig dit då! Eller så inför de karantän så man inte få gå ut och handla när man kommer hem... så den stressen skulle jag helst undvika såklart, men får se hur vi landar! :) Ska ni ta reda på kön?

    Kram! =)


    Har varit fullt upp så åter lite sen uppdatering.

    Magen växer och det närmar sig nu. Har knappt två månader kvar till BF och det känns fortfarande helt overkligt. Dessutom förvånas vi varje dag över hur stor lilleman blivit och hur han utvecklats. Men den här graviditeten känns som den tagit längre tid. Känner mig så redo att föda, men den bör självklart stanna där inne ett tag till. Gick ju över sist och bara tokvägrar att gå så länge nu så tänker försöka tjata mig till en igångsättning efter max en vecka efter BF.

    Vi har inte heller den här gången tagit reda på kön, men lilleman säger bestämt att det är en lillasyster och han verkar inte vara intresserad av en lillebror... Haha!

    Hur går det för er? Såg att ni ska köra i Schweiz istället. Känns det bra med kliniken? Tråkigt att det blir så mycket dyrare, men förstår verkligen ert val för känns otroligt tråkigt att behöva vänta nu och vem vet hur lång tid det tar innan allt är normalt igen...
  • BaKu
    Inalina skrev 2021-01-08 22:27:07 följande:

    men så roligt med en uppdatering från dig =)!! wow tänk att det kommer ett litet syskon om två månader, så häftigt! haha roligt att din lille verkar se fram emot en syster ;) , han måste ju vara 2 snart?? sån underbar ålder de är i nu när de börjar prata mer och förstå och tänka och leka en hel del själva, helt underbara =)

    har många vänner som precis fått bebis här i schweiz och det är ju något speciellt med nyfödda, hade glömt bort hur små och underbara de är

    hehe jag tyckte min första graviditet kändes SJUKT lång, men jag förstod att du mått väldigt dåligt denna gången och då går väl tiden extra sakta också.. jobbar du fortfarande?

    jag vet ingenting om kliniken ännu förutom det de skriver på hemsidan utan vi har första mötet med dem om 3 veckor, så jag hoppas kunna starta protokollet ganska snabbt efteråt vid nästa mens. vi har gjort klart alla blodprover och min måste lämna ett spermaprov (till hans förtret haha) då de vill ha allt uppdaterat givetvis. nej Prag känns svårt - jag var jättenära att åka dit i okt för stimulering men 1 vecka innan hamnade Tjeckien på svarta listan - och nu ligger Schweiz på deras svarta lista..sen känner mig inte så trygg med att göra saker så långt hemifrån nu när man inte vet hur flyget kommer funka etc etc, blir något inställt kanske man står där o kan inte ta sig dit och har hela magen full med ägg inför äggplock vore ju en mardröm. så jag stannar snällt här och cyklar till kliniken istället, och hoppas på det bästa. så länge de kan ge mig samma schema som jag hade i Prag så ska vi nog inte behöva bråka så mkt med dem =)


    Har varit fullt upp och ganska trött det sista så tar tid mellan svaren.

    Han är drygt två nu och det känns så konstigt, men väldigt roligt och väldigt utmanande! Haha

    En vecka kvar till bf och det är så tröttsamt nu. Hoppas verkligen jag inte går över. Sen är det lite nervös för det är ju sån babyboom nu och känna jobbigt att behöva åka långt om det är fullt på närmsta sjukhus. Men det löser väl sig.

    Slutade jobba för en månad sen. Skulle egentligen jobbat till för en vecka sen, men gick inte så fick gå lite tidigare.

    Hur har det gått för er? Har ni gjort nån behandling?
  • BaKu
    Inalina skrev 2021-02-25 08:07:10 följande:

    ja jag förstår att man har rätt fullt upp, jag hoppas du har mått ok ändå denna graviditeten skönt att du slutat jobba så du kan försöka återhämta dig lite medan lillen är på förskolan! förstår han att han ska få ett syskon? 

    förstår din oro med födseln och babyboom men allt löser sig minns inte, bor ni i Sthlm? Det är ju lite speciella tider med Corona etc men partnern får ju i alla fall vara med på födseln så det är ju bra!! (annars vet man ju inte vart man tagit vägen...)

    Jag håller på med stimuleringen nu, kör en klinik här i Schweiz då det är hopplöst att försöka lämna landet och göra IVF nån annanstans. Kliniken känns bra (och är givetvis 4 ggr så dyr som den i Prag...;) jag kör med Pergoveris denna gången som är liknande Menupor. Hade inte jättemånga blåsor på första VUL på dag 6 men hoppas de vuxit till sig tills nästa ultraljud imorgon! blir förhoppningsvis äggplock nästa vecka då. Just nu är fokus på att hålla sig frisk (för dig med kan jag tro!) så att allt går som det ska.. 

    Ni hade inte tagit reda på kön denna gången?

    Kram!!!tänk att ni snart är 4!  


    Nu är hon här! Vårt lilla mirakel! Hon har hunnit bli två veckor och precis som förra gången känns det som hon alltid varit vår.

    Vi visste inte kön den här gången heller nä :)

    Det är både lättare och svårare än med första barnet. Å ena sidan ska man räcka till åt två och få till amningen med en tvååring som härjar. Å andra sidan går ju mer på rutin och man är ju mycket lugnare och mer avslappnad med nummer två. Ser speciellt skillnad på mannen. Han säger också att han tycker det är så mycket mer avslappnat. Men han blir också mer stressad av tvååringens påhitt i kombination med en skrikande bebis. Men på det stora hela går allt bra :)

    Hur har det gått för er?
  • BaKu
    LillaAw skrev 2021-03-24 19:20:26 följande:

    Stort grattis till er lilla tjej! Vad skönt att allt har gått bra och roligt att läsa hur det är med en tvååring och spädbarn :) Vår dotter kommer vara två år och en månad när lillebror kommer. Jag är i vecka 28 nu.

    Gick förlossningen också bra?

    Jag har fått covid och varit sjuk i några veckor nu. Det har varit tufft att samtidigt ha hand om tvååringen och både jag och sambon har varit ganska dåliga. Jag är ännu inte helt återhämtad men kämpar på.


    Hej!

    Har haft fullt upp så lite halvt glömt bort att svara här.

    Tack!

    Hur har det gått för dig?

    Förlossningen gick jättebra. Började dock med att jag gick med värkar i 1,5 vecka innan det drog igång. Varje eftermiddag satte det igång och varje natt jag började förbereda mig för att åka in så bara slutade det tvärt.

    Men från att det satte igång sista gången till hon var ute tog det ungefär 12 timmar. Förra gången tog ju över ett dygn så var inte alls lika trött den här gången. Sist kunde jag inte stå upp efteråt pga utmattning. Nu var jag uppe på benen ganska snabbt.

    En stor skillnad var också att själva krystfasen var så mycket kortare. Förra gången var det nästan en timma. Men nu tog det 11 minuter.

    Den här gången missade de dock med min smärtlindring lite. Efter att ha varit panikslagen av smärta och till slut lyckats få epidural insåg de att lustgasen inte varit inkopplad ordentligt. Förklarade varför jag inte tyckte det hjälpte... Men efter det så blev upplevelsen det häftigaste jag varit med om. Hade en helt annan kontroll än första gången. Dels visste jag ju mer vad som händer och dels var jag inte lika slut. Jag kände precis vad som skulle göras och visste själv när jag skulle krysta och inte. Visste precis vilken krystning hon skulle komma på och kändes som jag egentligen knappt behövde personalen. Visst var de till hjälp, men de kunde stå lite avslappnat och bara stötta. Det gjorde inte alls lika ont och idag skulle jag vilja göra om det (låter helt sjukt, jag vet). Till och med mannen som tycker allt med stresspåslag är jobbigt tyckte det var häftigt och en helt annan upplevelse. Då tyckte jag ändå det gick bra första gången.

    Nu har vi kommit förbi den första tiden med spädis och hon börjar verkligen bli en personlighet. Det går så mycket fortare med andra barnet (även om hon egentligen nog är lite senare i utvecklingen än storebror).

    Det är en utmaning som familj att ha två barn. Det tär ju såklart på relation och man hinner/orkar ju inte med likamycket. Men känns som vi efter den första omtumlande tiden har hittat tillbaka till varandra. Känns allt viktigare att kommunicera nu.
    Inalina skrev 2021-03-25 08:50:28 följande:

    Hejsan! Och STORT grattis till er lilla tjej!! Så underbart! (Och roligt för storebror som fick det han önskade haha!) kom hon på BF? Var det en liknande födsel denna gången som första eller gick det fortare? Ja hon är verkligen ett mirakel <3

    Det gick tyvärr inte för oss denna gången, jag fick ut 12 äggblåsor men bara 4 befruktades och 1 överlevde till dag 5, men fick minus så nu siktar vi framåt mot nästa behandling i april! Hoppas på att få fler blastocyster så man var fler chanser :)

    Kram!!


    Tack! Se ovan om förlossningen :)

    Så tråkigt det inte funkade. Har ni gjort fler försök sen?
  • BaKu
    Inalina skrev 2021-09-09 13:56:19 följande:

    Hejsan! tänkte jag skulle skriva här för att se om någon är aktiv fortfarande och hur det går för er :) vad spännande att läsa om din förlossning! 

    vårt andra försök gick inte bra alls heller (i april/maj) men nu är jag precis hemkommen från Prag där lillan blev till 2018, och nu ruvar jag på ett fint 2 dagars! har även 2 embryon kvar som de odlar vidare till på lördag för att se om någon blir en blastocyst.

    känns positivt trots att väldigt få ägg befruktades nu, jag har ju ändå en tilltro till min klinik i Prag då vi lyckats där en gång tidigare. får testa framåt nästa helg och se hur det går...

    hur gammal är din minsting nu? trivs de bra tillsammans syskonen?

    Kram!


    Kikar in ibland så blev glad att höra från dig.

    Så tråkigt det inte funkade, men va bra att ni är tillbaka på er klinik igen! Håller tummarna för att det blir ett plus för er den här gången!

    Fick ni några till frysen förra gången?

    Hon är ett halvår nu. Det går så galet fort och med andra går det verkligen snabbare. Känns som man missade bebistiden nästan!

    De trivs väldigt bra ihop. Vi förstår att vi har haft otrolig tur och att det kan ändra sig med tiden, men de tycker så mycket om varandra. Storebror vill vara med lillasyster nästan hela tiden och han försöker roa, trösta, leka, kramas och pussas så mycket det går. Hon älskar honom och nog för att hon blir glad över att se mig, men inte ovanligt att hon gapskrattar bara hon ser honom. Det är magiskt och jag önskar de åtminstone behåller ett uns av kärleken mellan varandra för det kommer räcka långt!

    Hur går det för er tjej? Hon är typ två nu va?
Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF