Gå på begravning där man inte träffat den avlidne?
Om man träffat den avlidne eller inte har inte någon betydelse. En begravning är till för de efterlevande. Därför bör du tänka på hur din pojkvän vill ha det. När du frågar är det viktigt att han inte känner att du egentligen inte vill gå.
Att du inte träffat hans övriga släkt har inge betydelsebärande du är där för hans skull. Deras intryck av dig kommer att vara att du är en omtänksam person.
Men för väldigt många andra är en begravning minst lika mycket till för att hedra den döda. För väldigt många är en begravning också minst lika mycket ett sätt att få säga adjö och tack för allt till en person som betytt mycket för en än något man går på för att hedra de efterlevande. Det motsätter förstås inte på något sätt att man respekterar och bryr sig om de efterlevande.
Om man har det här synsättet istället för ditt synsätt så kan det kännas väldigt, väldigt märkligt. att gå på en begravning för en person man aldrig har träffat. Det kan dessutom kännas väldigt märkligt för nära anhöriga till den döda som har det synsättet jag skrev om och inte ditt synsätt att möta någons nya partner - en partner som aldrig träffat den döda och som inte ens varit partner särskilt länge för första gången just på begravningen av sin döda anhöriga. Alla reagerar inte självklart på det positiva sätt du skrev i ditt inlägg i en sådan situation.
Med detta sagt så skulle jag också ha följt med min partner på begravningen av hans döda släkting jag aldrig träffat om det verkligen, verkligen hade betytt väldigt mycket för honom. Men nu hade han inte behovet av mitt stöd i den situationen och jag hade heller inte haft behov av hans stöd på en begravning av en släkting han aldrig träffat om det varit jag som var i motsvarande situation.
Jag och min partner är varandras förstahandsval när det gäller 95 procent av alla akiviteter.
Men just när jag går på en begravning är mitt behov att sörja , minnas och hedra den döda tillsammans med andra människor som också kände och sörjer den döda. Det är det stödet jag har behov av i just den situationen. Inte närvaron av en person som aldrig ens träffat den döda, även om den personen råkar vara min partner.
Och min partner känner ungefär likadant. I 95 procent av alla andra situationer är det som sagt varandras sällskap som är förstahandsvalet men inte just här.
Det finns liksom fler än ett sätt att se på saker.