Att få ett förhållande att hålla i längden

Jag tror på att man ska kunna prata om saker och ting. Framförallt ekonomi. Där tror jag är anledningen till att många gör slut. Man kan inte prata om det utan det blir bråk istället. Jag och min man har från början kunnat visa varandra våra konton även om vi inte levt ihop. Vi hjälptes åt från början även om vi knappt kände varandra, då hjälpte han mig lite då jag var helt ensamstående, nyseparerad med 2 barn och föräldraledig. Idag ställer jag upp lite mer då han är egenföretagare och torkan gjorde att han inte fick jobba.

Jag tror att man måste utveckla en djup vänskap, eller kanske en djupare dimension av kärlek, som håller när den rent romantiska kärleken virvlar runt i sina upp och nergångar. Hur sexig är liksom en störtförkyld man (eller kvinna)? 
Sedan tror jag att lite klarsynt realism också är bra: alla människor är svåra att leva med. Det kommer inte att bli så himla mycket bättre med någon annan. Och du kommer att göra så mycket skada om du börjar leta efter något nytt...
Barnen. Många verkar vara så helt emot att man håller ihop för barnens skull, men är det så illa egentligen? Om du tänker efter så är det en jävligt bra anledning att man håller ihop utav kärlek för sina gemensamma barn. 
Och att man på ett rätt tidigt stadium accepterar att ens partner inte är perfekt. Att han är, precis som du är, en egen, långt ifrån perfekt, självständig individ, som måste få möjlighet att leva sitt liv och följa sina drömmar. Precis som du. Förälskelsen får ens partner att verka gudomligt perfekt, men ingen kan leva upp till det. Man måste lära sig älska hela sin partner och inte bara den något endimensionella bild som man blev förälskad i.

Jag kanske missförstår dig TS men är det inte BRA att relationerna inte byggs på ekonomiskt beroende?

Mitt tips är att kommunicera, och inte bli lat och tro att man inte behöver jobba på den biten bara för att man varit tillsammans länge.
Se varandra, ta hänsyn till varandra, var ett team.

Ett bra förhållande grundar sig på att båda är lika viktiga i relationen. Att båda har och tar samma ansvar för allt som hör till förhållandet. Jobb, hem, barn, relationen mellan de vuxna osv.
Att båda ser och bekräftar varandra. Att man finns där för varandra och lyssnar och ibland kommer med råd och ibland bara är tyst och lyssnar.
Att man ger varandra fysisk bekräftelse förutom sex. En kram, en puss på kinden, en klapp på axeln osv. flera gånger varje dag.

Jag tror att det är viktigt att göra nya, roliga saker tillsammans några gånger om året. Jag har en lång bucketlist och min man hänger med på det mesta. Vi har 2 böcker med förslag på roliga aktiviteter och ?uppdrag? som vi gör.

Det blir något nytt och roligt som vi gör tillsammans!

Ibland är vi väldigt trötta på varandra och då säger vi det till varandra! ?Älskling, jag älskar dig men just nu är jag väldigt trött på dig? och det är ok, vi förstår. Vi har helt enkelt spenderat för mycket tid ihop. Han är en lugn person och jag är överenergisk.

Då löser vi det med egentid! Jag reser till min familj/vänner, går ut med kompisar, håller mig helt för mig själv osv och efter allt från en dag till några dagar, saknar jag min man igen.

Men vad är feminint och maskulint då? Att ha nära till sitt känsloliv, att visa empati och värna om sina medmänniskor och ta ansvar. Detta tycker inte jag är feminina attribut, det är mänskliga egenskaper. Och anser man att detta är motsatsen till maskuliniteten.. då har vi ett stooort problem.

Du skriver att kvinnor inte vill ha feminina män. Vad är feminina män för något? Vad är maskulina kvinnor? majoriteten som lämnar och skiljer sig idag är kvinnor. Ingen kvinna med ekonomiska förutsättningar väljer att stanna hos en egoistisk och känslokall drul. Vem vill h det så?

Visst, ett as kan säkert få ligga en del. Men han lär aldrig vara den rotade. För en relation kräver också ett vänskapsband utöver passion för att funka.

Så nyckelorden för ett förhållande:

- passion

- humor

- vänskap

- respekt och jämlikhet

Och att båda tar ansvar och jobbar för att relation ska vara bra. För det är ett jobb. Har alltid varit det men tidigare har detta jobb helt legat på kvinnan då hon varit socialt och ekonomiskt beroende av relationen.

Ja till största delen är det ju bra. Men kriser och svårigheter kan ju göra att man kommer närmare varann med. Så det är både och.

Bra att vara ekonomiskt beroende, eller vad menar du??

Jag tillhör ju dom som anser att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Det betyder dock inte att det är omöjligt för en man att bete sig feminint och vice versa. Men mäns kroppar producerar generellt naturligt mer testosteron än kvinnor, och kvinnor producerar mer östrogen. Så det är bland annat det som gör att män generellt är mer maskulina och kvinnor mer feminina.

Vad menar du nu, tänker du kriser och svårigheter i samband med ekonomi?
Ja, kanske, men inte om maktbalansen från början är skev. Tror det är lättare att klara sig och snåla på 20000 om man drar in 10' var än om den ene tjänar allt och den andre ska be om pengar.