• Johnnyorange

    Att få ett förhållande att hålla i längden

    Det är väldigt sällsynt i dagens läge. I alla fall här i Sverige. Det finns ju egentligen ingen anledning att stanna kvar i ett förhållande där glöden är borta. I vissa länder är man tvungen att hålla ihop för överlevnaden. Man borde egentligen byta ut det här med evig trohet mot trohet så länge man står ut med varandra.

    Sen har ju könsgränserna till stor del suddats ut. Mannen har ju i forna tider alltid varit provider och beskyddare i förhållandet. Men det känns som att mannens roll börjar suddas ut mer och mer, vad har vi att erbjuda kvinnor liksom? Kärlek kommer ni säkert svara.

    Men kärlek mellan partners är ju inte villkorslös, så det krävs ett hårt jobb för att hålla glöden vid liv. Det är ju enkelt när man är nyförälskad, men svårare när nyförälskelsen svalnar. Så vad är hemligheten till att få ett förhållande att hålla i längden? Eller är förhållanden i den form vi är van vid på väg att spela ut sin roll?

  • Svar på tråden Att få ett förhållande att hålla i längden
  • Mongoliet
    Anonym (Ex) skrev 2018-09-27 01:27:33 följande:

    Gjorde i stort sett alla tips jag läst i denna tråd. Vi var ett par i 18 år. Pratade om allt, mycket kramar och visade varandra respekt.

    Trots detta så kände hon efter 18 år och två barn att hon ville separera. Känslorna var borta.

    Så det finns inga knep. Rätt som det är så kan det vara över. Trots allt man gör.


    Lite så jag känner att det blir oavsett. Bättre att ha tillfälliga relationer då & då & vara singel då & då. Iallafall för mig.
  • AndreaBD
    Johnnyorange skrev 2018-09-26 21:55:01 följande:
    Ekonomin kan vara en drivmotor.
    Personligen behöver jag ingen drivmotor. I en relation gör jag så gott jag kan. Om jag ser att det inte går, så skulle det vara ganska hemskt att inte kunna ta sig ur av ekonomiska skäl. Då har man kommit fram till att det inte går och är ändå tvungen att vara kvar. Och det innebär ju inte att man får det att fungera, utan man bara fortsätter i en dysfunktionell relation.

    Uppenbarligen utgår du ifrån att de flesta människor inte gör sitt bästa, men jag tycker att man egentligen bör förvänta sig det av vuxna människor.
  • AndreaBD
    Johnnyorange skrev 2018-09-26 21:29:51 följande:
    Kan det vara en bra idé att omfamna sin partner när hon står och diskar?
    Äh.... varför undrar du en sån detalj? Det beror väl på? Personligen gillar jag inte om någon håller fast mig när jag försöker uträtta något. Och jag har blivit irriterad på min man för sånt. Det är liksom fel tidpunkt. Men folk är olika.
  • Mandel
    Johnnyorange skrev 2018-09-26 21:29:51 följande:
    Kan det vara en bra idé att omfamna sin partner när hon står och diskar?
    Jag hade mer uppskattat: Åh, vad bra att du tog disken idag, då tar jag den i morgon.
    Och att du sedan verkligen tar disken i morgon!
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • baralillatant
    Johnnyorange skrev 2018-09-25 20:57:49 följande:

    Fast om man är hetero så dras man ju till det motsatta. Kvinnor som är hetero dras knappast till män som beter sig extremt feminint. Precis som vi heteromän tycker det är avtändande med kvinnor som beter sig väldigt maskulint. 


    Extremt vadå? Extremt empatisk? Extremt omhändertagande? Ja låter väldigt avtändande... eller..

    Kvinnliga egenskaper är inte att sminka sig och vicka på rumpan som du verkar tro.
  • THR

    Hemligheten är nog att se den andre som den individ han/hon är och inte försöka ändra till det man vill att den andre ska vara. Sänka förväntningar på varann och må bra med varann. Ta svackorna med ro, man växer och utvecklas av lite ?problem?.

    Jag trorinte på det där att man ska jobba hårt i en relation. Då jobbar man sönder relationen. När två människor har samma värderingar så är kärlek enkelt. Sen så är definitionen kärlek olika för olika individer.

    Sen att vara sig själv, vara ärlig mot den andre är också bra för långvarig förhållande tror jag.

  • sextiotalist
    THR skrev 2018-09-27 22:49:25 följande:

    Hemligheten är nog att se den andre som den individ han/hon är och inte försöka ändra till det man vill att den andre ska vara. Sänka förväntningar på varann och må bra med varann. Ta svackorna med ro, man växer och utvecklas av lite ?problem?.

    Jag trorinte på det där att man ska jobba hårt i en relation. Då jobbar man sönder relationen. När två människor har samma värderingar så är kärlek enkelt. Sen så är definitionen kärlek olika för olika individer.

    Sen att vara sig själv, vara ärlig mot den andre är också bra för långvarig förhållande tror jag.


    Jag har inte heller förstått detta med att arbeta för en relation. En relation ska (i mina ögon) vara så kravlös som möjligt. Den dagen ett förhållande börjar omges av krav, då är det ofta dödsdömt eller blir väldigt olyckligt.
    När jag menar krav, då menar jag att man styr upp förhållandet. Att vara trogen är inte krav, det är en förutsättning, samma sak som att båda bidrar till hushållets arbete, barnens skötsel och ekonomin, det är för mig självklara förutsättningar.
  • AndreaBD
    Johnnyorange skrev 2018-09-25 20:42:43 följande:

    Det är väldigt sällsynt i dagens läge. I alla fall här i Sverige. Det finns ju egentligen ingen anledning att stanna kvar i ett förhållande där glöden är borta. I vissa länder är man tvungen att hålla ihop för överlevnaden. Man borde egentligen byta ut det här med evig trohet mot trohet så länge man står ut med varandra.

    Sen har ju könsgränserna till stor del suddats ut. Mannen har ju i forna tider alltid varit provider och beskyddare i förhållandet. Men det känns som att mannens roll börjar suddas ut mer och mer, vad har vi att erbjuda kvinnor liksom? Kärlek kommer ni säkert svara.

    Men kärlek mellan partners är ju inte villkorslös, så det krävs ett hårt jobb för att hålla glöden vid liv. Det är ju enkelt när man är nyförälskad, men svårare när nyförälskelsen svalnar. Så vad är hemligheten till att få ett förhållande att hålla i längden? Eller är förhållanden i den form vi är van vid på väg att spela ut sin roll?


    Jag tänkte svara lite mer exakt på det du skrev nu, det blev lite mera allmänt tidigare:

    Glöden: Det är normalt att man inte är nyförälskad efter några år (vissa säger efter ett år). Att vara nyförälskad är dock egentligen inte kärlek - det är snarare en attraktion som är främst sexuellt. Med tiden växer det fram kärlek, om relationen är harmonisk. Man går igenom svårigheter, och det är då det visar sig om man kan lita på sin partner eller inte. Antigen växer gemenskapen - och kärleken - eller så går det inte så bra. Man kanske blir sviken av partnern just när man behöver hen som mest. Och det är ofta dessa par som sedan separerar efter några år. Vilket också är vettigt, för det finns ingen bra bas. En eller båda har helt enkelt inte varit bra partner. Ibland kan det också bero på att man inte passar ihop. Sedan finns det även de som förändras, utvecklas åt olika håll.

    Könsgränserna har suddats ut? Personligen har jag inget problem med det. Jag ser mycket mer positivt än negativt där. Kvinnor vill i regel hellre ha en jämnställd relation. Jag är ute efter människan i en relation, inte efter en könsroll.

    Som sagt, nyförälskad är inget som man ens vill ha i längden - för stressigt. Det idealiska är en djup kärlek som bygger på vänskap och som har lite av förälskelsen och attraktionen kvar. Jag tror det är ganska vanlig att man har sina moment där man känner att man är kär i partnern fortfarade. Men man går förstås inte 24/7 och känner så.


  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2018-09-28 07:30:26 följande:
    Jag har inte heller förstått detta med att arbeta för en relation. En relation ska (i mina ögon) vara så kravlös som möjligt. Den dagen ett förhållande börjar omges av krav, då är det ofta dödsdömt eller blir väldigt olyckligt.
    När jag menar krav, då menar jag att man styr upp förhållandet. Att vara trogen är inte krav, det är en förutsättning, samma sak som att båda bidrar till hushållets arbete, barnens skötsel och ekonomin, det är för mig självklara förutsättningar.
    Jag har hört varianten att en relation är som ett bankkonto där man kan ta ut lite ibland OM man har betalat in en del också. Och det är inte helt fel, tycker jag. Det är klart att ju mer man ger desto mer kan man få tillbaka. Om man sedan har en partner som bara tar och inte ger något tillbaka, så är det förstås en helt olämplig partner.
  • sextiotalist
    AndreaBD skrev 2018-09-28 09:10:28 följande:
    Jag har hört varianten att en relation är som ett bankkonto där man kan ta ut lite ibland OM man har betalat in en del också. Och det är inte helt fel, tycker jag. Det är klart att ju mer man ger desto mer kan man få tillbaka. Om man sedan har en partner som bara tar och inte ger något tillbaka, så är det förstås en helt olämplig partner.
    Men om det kommer krav att betala in, så tycker jag att det är en obalans. Vi "betalar in" kravlöst. Vi finns där för varandra, utan att det känns som ett krav, utan för att vi vill det. Det är så vi "betalar in".
  • Anonym (Jag)

    Jag tror det är naturligt att vissa relationer inte håller hela livet. Livet är ju långt och människor förändras så det är ju inte superkonstigt att vissa relationer tar slut efter ett antal år. Har mn hållt ihop i 5, 15, 20 år så har man ju ändå hunnit med mycket ihop. Men om man verkligen vill leva i en livslång parrelation och har hittat någon annan som också vill det och som man fungerar bra med så tror jag att man har goda chanser att lyckas så länge man engagerar sig i varandra och relationen samtidigt som man respekterar varandras olikheter.

    Jag tror i vissa fall att relationer som dör ut handlar om ett bristande engagemang. Inte nödvändigtvis att man ska knyta knut på sig själv för att det ska funka men jag tror inte heller att man bara kan luta sig tillbaka och skita i den man lever med. Precis som man är trevlig och visar kärlek och vänskap mot vänner så behöver man visa kärlek och vänskap mot sin partner så att inte allt handlar om disk och räkningar.

  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2018-09-28 09:19:35 följande:
    Men om det kommer krav att betala in, så tycker jag att det är en obalans. Vi "betalar in" kravlöst. Vi finns där för varandra, utan att det känns som ett krav, utan för att vi vill det. Det är så vi "betalar in".
    Sälvklart. Det ska inte vara krav på det. Man ska bara vara medveten om att man inte heller kan förvänta sig att partnern gör en massa saker om man själv inte gör något. Jag menar, det kan ju också finnas par som är inne i en fas i livet där de inte orkar ge så mycket, och det kan också vara okej, framför allt om det är tillfälligt.
  • Anonym (mian)
    sextiotalist skrev 2018-09-28 07:30:26 följande:
    Jag har inte heller förstått detta med att arbeta för en relation. En relation ska (i mina ögon) vara så kravlös som möjligt. Den dagen ett förhållande börjar omges av krav, då är det ofta dödsdömt eller blir väldigt olyckligt.
    När jag menar krav, då menar jag att man styr upp förhållandet. Att vara trogen är inte krav, det är en förutsättning, samma sak som att båda bidrar till hushållets arbete, barnens skötsel och ekonomin, det är för mig självklara förutsättningar.
    Jag skulle gissa på att dina definitioner av "förutsättningar" och "krav" för många skulle vara utbytbara. Semantik. Du kräver inte att din partner ska vara trogen, men förutsätter det.
  • sextiotalist
    Anonym (mian) skrev 2018-09-28 11:44:59 följande:
    Jag skulle gissa på att dina definitioner av "förutsättningar" och "krav" för många skulle vara utbytbara. Semantik. Du kräver inte att din partner ska vara trogen, men förutsätter det.
    Precis som jag förutsätter att han älskar mig, att han trivs med mig. Att han vågar vara ärlig mot mig, att han vill vara med mig. Inga krav, men förutsättningar för att vårt förhållande ska fungera.
    Krav, det är för mig uttalat och villkorat.
  • Anonym (Love)

    Fast det handlar ju om en mentalitet av att göra dejting och kärlek till en drog och en massproduktion. Alla har inte den mentaliteten så vi som faktiskt värderar kärlek och relationer på det gamla sättet vi drabbas inte märkvärdigt vi har vår egen kärleksbubbla så får resten knulla upp halva världen om de vill det rör inte oss.

  • Anonym (mian)
    sextiotalist skrev 2018-09-28 11:48:32 följande:
    Precis som jag förutsätter att han älskar mig, att han trivs med mig. Att han vågar vara ärlig mot mig, att han vill vara med mig. Inga krav, men förutsättningar för att vårt förhållande ska fungera.
    Krav, det är för mig uttalat och villkorat.
    Och om han inte är trogen, bidrar till hushållets arbete, barnens skötsel och ekonomin, eller om han inte älskar dig? Stannar du då i förhållandet? Eller är det villkoren för att ni ska vara ett par? Grundläggande krav?
    Jag tror verkligen inte att vi egentligen tycker olika, utan mer att vi skiljer oss åt i språkbruk.
  • sextiotalist
    Anonym (mian) skrev 2018-09-28 12:16:50 följande:
    Och om han inte är trogen, bidrar till hushållets arbete, barnens skötsel och ekonomin, eller om han inte älskar dig? Stannar du då i förhållandet? Eller är det villkoren för att ni ska vara ett par? Grundläggande krav?
    Jag tror verkligen inte att vi egentligen tycker olika, utan mer att vi skiljer oss åt i språkbruk.
    Det är ju lite komplext, beroende på hur länge man levt ihop och orsaken. Min sambo stannade hos mig när jag hade min depression, jag har stannat hos honom när han mått dåligt. Otrogen, där säger jag varken bu eller bä. Om han inte älskar mig, så är frågan mer varför han stannar kvar hos mig i så fall.

    I början hade det varit mer att man nog inte hade stannat om man märkt att det varit skevt.

    Men kan nog säga att jag avskyr att använda ordet krav i privatlivet. Krav är fyrkantiga och har villkor.
Svar på tråden Att få ett förhållande att hålla i längden