Amning vd ersättning
Ptja, min tanke är att min unge får ersättning och jämfört med alla andra jag känner som fått barn är hon så SJUKT nöjd och enkel att ha att göra med att jag skulle vilja skrika ut rekommendationen till alla jag känner som kämpar och sliter. Men istället lägger jag bara huvudet på sned och nickar medlidande när de berättar om skrikiga bebisar och uppesittarnätter.
Jag har en två månader gammal bebis och som nybliven förälder surfar jag runt och söker på nätet så fort jag har en fundering gällande mitt barn. Ofta googlar jag på frågor kring amning och sömn då min son ofta vill amma hela kvällarna och sover väldigt lite på dagarna generellt sett. Då stöter jag ofta på trådar ex här på Familjeliv där folk berättar hur deras barn inte verkar bli mätta på bröstmjölk utan sover mycket bättre och verkar allmänt nöjdare på ersättning. Spontant tänker jag att kvinnokroppen är fantastisk och att det verkar konstigt om en mamma inte skulle ha tillräckligt med mjölk för att tillfredsställa just sitt barn (även om jag vet att det händer ibland ändå).
Jag tänker att det finns en anledning till att bebisar är oroliga och vill amma ofta på kvällarna, speciellt de första månaderna, och att vi som mödrar behöver uppmuntra varandra till att amma mer snarare än att ropa ersättning för att bebisarna då verkar så mycket nöjdare. Ofta verkar ju det mest intensiva maratonamningarna upphöra när barnet blivit kanske 3-4 månader.
Vore kul med lite mer tankar kring detta :)