Amning vd ersättning

Jag har en två månader gammal bebis och som nybliven förälder surfar jag runt och söker på nätet så fort jag har en fundering gällande mitt barn. Ofta googlar jag på frågor kring amning och sömn då min son ofta vill amma hela kvällarna och sover väldigt lite på dagarna generellt sett. Då stöter jag ofta på trådar ex här på Familjeliv där folk berättar hur deras barn inte verkar bli mätta på bröstmjölk utan sover mycket bättre och verkar allmänt nöjdare på ersättning. Spontant tänker jag att kvinnokroppen är fantastisk och att det verkar konstigt om en mamma inte skulle ha tillräckligt med mjölk för att tillfredsställa just sitt barn (även om jag vet att det händer ibland ändå).

Jag tänker att det finns en anledning till att bebisar är oroliga och vill amma ofta på kvällarna, speciellt de första månaderna, och att vi som mödrar behöver uppmuntra varandra till att amma mer snarare än att ropa ersättning för att bebisarna då verkar så mycket nöjdare. Ofta verkar ju det mest intensiva maratonamningarna upphöra när barnet blivit kanske 3-4 månader.

Vore kul med lite mer tankar kring detta :)

Jag tycker inte heller att man ska amma till varje pris, det finns säkert många situationer där ersättning är att föredra, men tror du inte att det ändå kan finnas en biologisk anledning till att bebisar skriker och vill vara nära? Att ersättning finns är ju fantastiskt men det måste ju ändå vara ett sämre om än tillräckligt bra, alternativ till bröstmjölk. Tänker jag. Sen kanske jag hade tänkt annorlunda om mitt barn hade ammat varannan timma dygnet runt, han sover rätt bra på nätterna för det mesta. Men det är ju trots allt en övergående period.

Hehe, det låter mest som du fått en nöjd bebis! Jag är övertygad om att bebisars personlighet spelar större roll än hur de får mat. Om inte annat så vittnar många trådar på familjeliv om det.