Vill få barn vid 45
Jag har av olika anledningar aldrig fått tillfälle att skaffa barn med en kvinna trots att jag ser hyfsad ut. Min dejt sedan 1 år tillbaka har tyvärr fått stå ut med min ambivalens för hon är 47 och kan inte längre få barn medan jag känner en stark längtan efter att bilda familj. Det har gått så långt att hon nu har börjat dejta någon annan för att hon inte längre står ut. Jag vill inte förlora henne men får bara inte barntanken ur huvudet.
Min fråga till er är hur viktigt det är att ha fått åtminstone ett barn i livet för man lever ju förmodligen bara en gång? Tanken på att dö som barnlös känns väldigt ångestladdad för mig men nu offras alltså en väldigt bra relation för att hon inte kan vänta på mig längre. Det här är något jag grubblar över nästan dagligen och det är inte lätt i min ålder att finna en yngre kvinna som vill skaffa barn med en 45-åring så jag är rädd för att gå miste om allt. En del har så obegripligt lätt för att få nya partners medan jag ofta för vänta i åratal till nästa gång. Jag känner att tiden rinner iväg mer och mer.
Är man misslyckad som människa om man inte skaffar något enda barn för det är ju trots allt det mest grundläggande som finns i mänskligheten. I historien om mig vill jag inte att det ska stå något i stil med "dog barnlös vid 96 års ålder". Å andra sidan tänker jag hur självuppoffrande det måste vara att ansvara för ett barn och att man sedan lär vara uppbunden med detta för en stor del av sitt återstående liv. Man får alltså väga sin frihet mot lyckan och känslan av meningsfullhet i att rå om sin egen lilla familj. Ge mig några bra argument för och emot, tack.
Ush jag lider med dig och till mycket känner jag igen mig själv i det du skriver.
Jag är "bara" 32 MEN har kämpat med ofrivillig barnlöshet i snart 8 år. Jag och min sambo lever i en mardröm där hela livet kretsar kring behandlingar och vår stora sorg att vi inte ännu fått vara delaktiga i den värld som i princip alla människor som vill får. Vi har knappt några vänner kvar för vi har inget gemensamt när de får sina familjeliv och när någon kommer och berätta att de ska ha barn känns som de ger oss en stor käftsmäll. Både jag och min sambo har mycket sjukskrivningar pga utmattningdespression som endast beror på vår längtan, önskan, dröm och kamp om att få bli föräldrar.
Jag vet inte hur er situation ser ut och hur reglerna är utomlands. Vill din dejt ha barn? Har ni i så fall sett över möjligheterna om ni kanske kan göra äggdonation utomlands där de inte är lika hårda med ålderskrav?
Stor kram till dig.