Jag önskar ett barn till men han vill inte
Nu vill jag förtydliga att jag i första hand vände mig mot svaren i tråden som säger åt ts att utpressa eller överväga att lämna sin man. Sedan verkar det ju inte som om ts och mannen har försökt förstå varandra. Han verkar inte lyssna på henne, hon målar upp honom som bortskämd osv.
Jag tycker att de måste ta itu med frågan på riktigt och försöka förstå. Går inte det, och äter det här upp kärleken (som jag hoppas att de än så länge) har, ja då är det kanske dags att överväga att dela på sig. Är kärleken slut mellan parterna, ja då är ju relationen slut. Inget barn ska behöva växa upp i med föräldrar som inte vill leva ihop.
Men om relationen är bra i övrigt tycker jag det är egoistiskt att överväga att lämna för att man är oense om en (om än jättestor) sak. Förstår du hur jag menar?
Och jo, gick i parterapi och vred och vände på varenda sten vi hittade, försökte förenkla livet så mycket vi kunde för att se om det hjälpte, vi sålde huset och jag gav upp den karriär som jag var på väg in i. Men det hjälpte inte. Så vi skilde oss.
TS, lämna absolut. Detta kommer antagligen äta upp dig och ligga kvar som en livssorg om du inte gör det. Antagligen kommer ni ändå skilja er i framtiden, det är ju så vanligt, och då har du gett upp allt för ingenting.