Forum Enbarnsföräldrar - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag önskar ett barn till men han vill inte

    Ons 10 okt 2018 19:08 Läst 4749 gånger Totalt 74 svar
    Ons 10 okt 2018 19:08

    Jag och min sambo har en underbar liten son på snart 4 år som jag älskar över allting annat . Min bild eller önskan har alltid varit att bilda en familj med 2 barn men nu kommer det inte att bli så . Min sambo är nöjd som det är och han går inte att övertala. Men för mig känns det som ett hål . Mina vänner runtomkring mig har nu skaffat syskon och varje gång som jag har fått höra nyheten om att dom väntat / väntar ett syskon så blir jag självklart glad för deras skull men inombords jätte ledsen för att inte jag får ge min son ett syskon och det är jätte jobbigt . Min son har aldrig sagt att han vill ha ett syskon eller skulle vilja ha en bebis i familjen så det är kanske jag som överdriver !?.

    Jag är själv uppväxt med en bror som jag älskar och är otroligt glad över att jag har.

    Är det någon mer som har varit eller är i min situation och som vill dela med sig?

  • Anonym (Kram)
    Visa endast
    Ons 10 okt 2018 20:18 #1

    Kram! Vi har en son på 8 månader och båda är överens att han ska få ett syskon inom några år. Jag har två bröder själv som jag står väldigt nära (har alltid gjort). Fästmannen har 10 år mellan sig och sin bror, han hade alltid väntat på ett syskon. De pratas vid när vi är på besök hos svärföräldrarna (brodern bor ännu hemma), annars pratar de aldrig och de har inget gemensamt. Så när vår son kom var min fästman ganska snabb med beslutet om ett till (när vi orkar ;)).

    Kanske ändrar han sig en dag, eller så blir det på bästa vis med bara ett barn att älska! Jag själv hade nog varit ledsen att inte få ge mitt barn ett syskon, även om det inte är en självklar sak att de har en bra relation.

  • Ons 10 okt 2018 20:23 #2 -3

    Övertalning, logik, manipulation, kanske till och med ultimatum. Det fungerade för oss. 

    Jag behövde i och för sig en tredje som nu är på g Cool

    Hade åkt till Danmark och skaffat en ifall han vägrade samarbeta, eller ja, det var vad jag sa i varje fall, jag menade det då men vet inte om jag genomfört det i praktiken.

  • Ons 10 okt 2018 21:07 #3
    Hararochkaniner skrev 2018-10-10 20:23:31 följande:

    Övertalning, logik, manipulation, kanske till och med ultimatum.


    Stört...
  • Anonym (N)
    Visa endast
    Ons 10 okt 2018 21:21 #4
    Hararochkaniner skrev 2018-10-10 20:23:31 följande:

    Övertalning, logik, manipulation, kanske till och med ultimatum. Det fungerade för oss. 

    Jag behövde i och för sig en tredje som nu är på g 

    Hade åkt till Danmark och skaffat en ifall han vägrade samarbeta, eller ja, det var vad jag sa i varje fall, jag menade det då men vet inte om jag genomfört det i praktiken.


    Wow... härligt att leva med vetskapen att man tvingade till sig ett barn som var oönskat av pappan. Gränslöst.
  • Ons 10 okt 2018 21:33 #5

    Tro mig jag har försökt att övertala . Mina vänner och familj säger det också att jag får försöka övertala honom t.om mina svärföräldrar ( hans egen mamma och pappa ) står på min sida och vill ha ett barnbarn till . Men ingenting biter på honom! . Jag har också hotat med att åka till Danmark och bli gravid , jag har slängt ur mig saker som att jag då får fundera på om jag vill stanna kvar i förhållandet , jag vägrar sälja spjälsängen och bebiskläderna för jag tänker att han kanske kanske skulle ändra sig en dag ..men han är envis som få så därför vet jag att Nej han kommer inte att ändra sig ! . Han är själv ensam barn ( adopterad ) och vet att han har haft det så jäkla bra , dom har rest mycket , han har fått moped och det ena och det andra och vill att vi ska kunna ge vår son det också . Han har aldrig haft ont av att vara själv säger han . Medan jag tänker precis tvärtom att gåvor och pengar det betyder ingenting jämfört med vad ett syskon gör . Sålänge man har en stadig ekonomi så att man klarar sig . Jag tänker också långsiktigt att den dagen då vi blir sjuka eller går bort vem ska han då dela sorgen med ? Vem ska han planera vår begravning med ? Min son är väldigt sällskapssjuk , han vill hela tiden ha närhet så därför skulle jag må så mycket bättre av att veta att han har någon om något skulle hända oss .

    Samtidigt som jag också funderar över om det är jag som är egoistisk ? Jag vill inte lämna min familj men tänk om det slutar med att jag gör det för att jag känner att längtan efter ett barn till betyder mycket mer , skulle min son må bättre av det ? att ha skilda föräldrar . Det känns inte heller bra .

    Nej det är riktigt jobbigt det här och önskar bara att han gav med sig så skulle allt bli frid och fröjd och alla glada och jag kan dö i frid att veta att min son är inte ensam.

  • Tor 11 okt 2018 08:25 #6 -1
    Anonym (N) skrev 2018-10-10 21:21:26 följande:
    Wow... härligt att leva med vetskapen att man tvingade till sig ett barn som var oönskat av pappan. Gränslöst.
    Snacka inte skit om något du inte vet något om. Jag känner min karl bra nog för att veta att när barnet väl finns så kommer det att bli lika älskat som alla hans andra. 

    Dina eventuella dåliga erfarenheter är inget du kan lägga över på någon annan.
  • Anonym (Pelle­)
    Visa endast
    Tor 11 okt 2018 08:29 #7
    Hararochkaniner skrev 2018-10-10 20:23:31 följande:

    Övertalning, logik, manipulation, kanske till och med ultimatum. Det fungerade för oss. 

    Jag behövde i och för sig en tredje som nu är på g Cool

    Hade åkt till Danmark och skaffat en ifall han vägrade samarbeta, eller ja, det var vad jag sa i varje fall, jag menade det då men vet inte om jag genomfört det i praktiken.


    Ett sånt psykfall hade jag nog gjort slut med, och ångrat bittert att jag fick barn i första taget med. Ush.
  • Tor 11 okt 2018 08:40 #8 -1
    Anna198407 skrev 2018-10-10 21:33:26 följande:

    Tro mig jag har försökt att övertala . Mina vänner och familj säger det också att jag får försöka övertala honom t.om mina svärföräldrar ( hans egen mamma och pappa ) står på min sida och vill ha ett barnbarn till . Men ingenting biter på honom! . Jag har också hotat med att åka till Danmark och bli gravid , jag har slängt ur mig saker som att jag då får fundera på om jag vill stanna kvar i förhållandet , jag vägrar sälja spjälsängen och bebiskläderna för jag tänker att han kanske kanske skulle ändra sig en dag ..men han är envis som få så därför vet jag att Nej han kommer inte att ändra sig ! . Han är själv ensam barn ( adopterad ) och vet att han har haft det så jäkla bra , dom har rest mycket , han har fått moped och det ena och det andra och vill att vi ska kunna ge vår son det också . Han har aldrig haft ont av att vara själv säger han . Medan jag tänker precis tvärtom att gåvor och pengar det betyder ingenting jämfört med vad ett syskon gör . Sålänge man har en stadig ekonomi så att man klarar sig . Jag tänker också långsiktigt att den dagen då vi blir sjuka eller går bort vem ska han då dela sorgen med ? Vem ska han planera vår begravning med ? Min son är väldigt sällskapssjuk , han vill hela tiden ha närhet så därför skulle jag må så mycket bättre av att veta att han har någon om något skulle hända oss .

    Samtidigt som jag också funderar över om det är jag som är egoistisk ? Jag vill inte lämna min familj men tänk om det slutar med att jag gör det för att jag känner att längtan efter ett barn till betyder mycket mer , skulle min son må bättre av det ? att ha skilda föräldrar . Det känns inte heller bra .

    Nej det är riktigt jobbigt det här och önskar bara att han gav med sig så skulle allt bli frid och fröjd och alla glada och jag kan dö i frid att veta att min son är inte ensam.


    Ja det är en tuff situation.

    Att det skulle bli två barn i vår familj var aldrig tal om annat. Jag har knappt några släktingar som är värda att ha kontakten med så från min sida kommer barnen inte ha någon släkt efter att vi föräldrar gått bort. Jag kände mig så otroligt ensa när jag var liten. Växte upp med en ensamstående mamma som misshandlade alla sina d tre barn psykiskt under hela sin uppväxt och fick oss att mobba varandra likaså så hade inte sambon gått med på ett andra barn så hade jag garanterat lämnat och skaffat mig en tvåa på egen hand. Det viktigaste för mig är att se till att mina/våra barn behandlar varandra med kärlek och respekt. 

    Du kanske kan fråga honom om han är så emot att skaffa ett till barn att han är beredd att låta sitt barn bli ett skilsmässobarn? Gå i parterapi? Om du skriver ner alla dina argument för utan att spela på känslor utan försöker med logik och ber honom sriva ner sina argument för och emot? På så sätt kanske han släpper sin envishet då envishet tyvärr kan bli en fix idé som förhindrar honom att ändra sig långt efter att han egentligen börjat svaja i sina åsikter innerst inne?
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Tor 11 okt 2018 08:47 #9 +1

    Anna198407......Känner du att ytterligare ett barn är så viktigt för dig så kanske du helt enkelt ska se till att skaffa barn med en ny man eller skaffa barn på egen hand. Det är bara du som kan avgöra om ditt egna behov av att skaffa ytterligare ett barn väger tyngre än din relation med din sambo.

    Väljer du att skaffa barn utan din sambo misstänker jag att ni kommer bryta er relation och ert barn kommer ha "skilda" föräldrar.

    Jag vet inte om barn far så illa av att föräldrarna separerar

    Men jag tycker att du ska respektera din sambos vilja och inte tjata på honom. Givetvis kan du sondera terrängen med jämna mellanrum för att höra om han ändrat sig.

    Vill du göra som kaninohare (eller vad det nu var för alias) föreslog, dvs att tjata, manipulera och ställa ultimatum så tycker jag att din sambo ska lämna dig. Då förtjänar han bättre.

  • Anonym (Greta N)
    Visa endast
    Tor 11 okt 2018 08:52 #10
    Hararochkaniner skrev 2018-10-10 20:23:31 följande:

    Övertalning, logik, manipulation, kanske till och med ultimatum. Det fungerade för oss. 

    Jag behövde i och för sig en tredje som nu är på g 

    Hade åkt till Danmark och skaffat en ifall han vägrade samarbeta, eller ja, det var vad jag sa i varje fall, jag menade det då men vet inte om jag genomfört det i praktiken.


    Men fy.. alltså menar du allvar? Din man verkar inte ha speciellt mycket att säga till om. Så du skulle skaffa barn även om han inte vill ?!!!!! Mm, gränslöst.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll