Jag vill ligga med min kollega, är gift

Definiera de "djupa personliga samtal" som är olämpliga enligt dig? Om man talar om sina respektive relationer är det både personligt och olämpligt, det är vi  nog överens om. Men om man t ex talar om upplevelser i barndomen som präglat en, problem man haft på tidigare jobb, dålig hälsa, tidigare relationer, moraliska ställningstagande osv då är det absolut personligt men är det olämpligt? Jag förutsätter förstås att man redan talat med sin partner om detta men vill ventilera det med någon annan och få nya infallsvinklar eller igenkänning. Med andra ord, vad får man tala med en vän om?

TS` man gör helt rätt när han inte ställer till med drama utan säger att han litar på henne. Då sätter han press på TS att leva upp till det hon säger, det är alltid svårare att svika ett förtroende än att svika någon som INTE har förtroende för en. Han gör det bästa möjliga av obalansen. Du och Felix hade antagligen sabbat era relationer om ni hamnat i samma situation som TS´ man.

Sen uppskattar jag inte att du drar upp hur mitt förhållande skulle utveckla sig i samma situation...Jag kanske inte skulle acceptera det alls och begära skilsmässa...Vad vet du? 

Min gissning var korrekt

Och du kan inte gissa något för du har ingen aning!

Mindre laddad symbolik genom att ni inte träffas utanför kontoret och mindre anledning att alls nämna det till din man om ni har ett legitimt svepskäl typ projektevaluering.

Poängen är angående nödvändigheten att nämna det för maken.

TS och Pelle har ju hållit på med låtsasmöten i bokade rum i två år. Ibland med svepskäl som klaras av på 10 min. ibland demonstrativt helt utan. För mig är det ren dating, och inte något jag uppmanar till, men TS har kunnat övertyga sig själv att det är kvalitetstid som hon kompar ut genom att arbeta kvällar/helger. Men man kan diskutera hur mycket av detta hon måste/bör nämna för sin make vid middagsbordet. För var går gräsen mellan arbetsmöte, hängande och ren dating.

Om TS har frukost utanför kontoret med en Pelle som hon genom sitt samtal vet att hennes man har ett ansträngt förhållande till, så är symboliken en annan och lojalitetskonflikten mer tydlig. Där är det naturligt och nödvändigt att nämna en sån sak för maken innan. Om hon inte gör det, så sviker hon makens förtroende, och utsätter sig för en icke obefintlig risk att bli sedd av någon i hennes lilla stad som inte borde se det. 

Hej! Först tycker jag du ska känna efter vad du har för känslor för honom. Förälskad eller kåt. Sen måste ni börja prata om vad ni känner för varandra. Är ni bara kåta på varandra så kanske ett ligg funkar och ni blir nöjda.

Jag gillar inte att din man framställs som ett hinder. Det vill säga du vill något, men får inte (för din man).

Egentligen är det du TS som är ett problem i relationen med din man.

Jag kan förstå dig. Jag har själv varit i din situation. Men nu i efterhand, när de himlastormande känslorna lagt sig, undrar jag hur i hela friden jag ens kunde tänka tanken att riskera relationen till min fina man. TS känslor kommer och går, men relationen till din man består (om du vill). Om inte, föreslår jag att du går!

Vet inte om jag tycker det är så stora tolkningsskillnader i huvudsak. Bara olika sätt att uttrycka saken på.
Vad det gäller daten spelar det ju inte någon roll vad vi, du, eller kollegan lägger för symbolvärde på den. Det som spelar roll är vad din man tänker om ert spel.
D.v.s om det fortfarande betyder något.

Men eftersom du ville ha utförliga tolkningar av kollegan och hans agenda av oss som följer tråden...Kan du ge en utförlig beskrivning av vad som skiljer sig så mycket i våra svar, att du liksom bara skakar av dig dom. För så känner jag.

Delar din uppfattning. Jag tycker de är väldigt samstämmiga. Spännande att höra svaret på din fråga.

Tycker också att svaren är rätt så samstämmiga, där avdramatisera gav den mest utförliga redogörelsen av Pelles tankar och agerande.

Kan du ge en utförlig beskrivning av vad som skiljer sig så mycket i våra svar, att du liksom bara skakar av dig dom.

Visst vi är säkert de bästa att bedöma honom och hans beteende eftersom de flesta av oss som är kritiska är män och bäst kan sätta sig in i hur män tänker, men...Ts köper ju inte det...

Har du läst tråden? Eller började du bara ha uppfattningar efter #2327?

Tack. Jag orkar inte ens bemöta det, därför svarade jag inte själv. Jag har snarare skrivit precis tvärtom - att jag lyssnar. (Sen betyder ju inte det att jag måste göra som alla säger i alla situationer.)

Tack, men jag håller inte med om förhastade slutsatser...
Kanske tillspetsade för att få en reaktion.

Men allvarligt är jag mest bekymrad över ts man (Om man nu kan eller skall vara bekymrad över någon man inte känner). Ts och kollegan lever livets glada dagar (tillspetsat...men ändå pirr, kåthet, timslånga häng, spänning) medans mannen bara är medveten till en viss grad om vad som pågått.
Det vet jag vilka följder det kan få...och det vill jag att ts också skall förstå.
Hon säger att det inte är värt att mannen mår dåligt...Men upp till bevis då.

Dels undrar jag hur det känns för dig, det är ju inga vänliga ord som sägs om honom här. Du outar honom, inom total anonymitet visserligen, men han får mycket skit. Männen som kommenterar utgår ju från sig själva och hur de hade agerat i samma situation (även om vissa aldrig kommer att erkänna det... ) och skapar en schablonbild av honom som kan vara hur fel som helst.

Jag gillar TS, hon är en skärpt kvinna med självinsikt. Hon inser sina fel och svagheter och klarar att analysera sitt eget beteende. Till skillnad från vissa moraltanter (av bägge kön) i tråden som aaaaldrig skulle kunna göra något sådant... Hon kan också lyssna och ta till sig av råd och andras åsikter. Pelle har god smak...