Visst vi är säkert de bästa att bedöma honom och hans beteende eftersom de flesta av oss som är kritiska är män och bäst kan sätta sig in i hur män tänker, men...Ts köper ju inte det...
Min observation är att ni tillskriver oss dessa roller (tillspetsat):
1. Mig ger ni ofta rollen som den hopplöst förälskade, naiva kvinnan som "blir inlurad" av den stora stygga kollegan.
2. Kollegan - den klassiska mansbilden - är helt utan känslor, är enbart ute efter en snabbt ligg och känner ingenting, aldrig gjort. En slug, beräknelig typ. Som lägger ner år, dagar och flera timmar i veckan med en obeveklig uppvaktning utan att ha en känsla i kroppen utom förhoppningen ev få ett idiotsäkert ligg på en konferens som kanske blir av om ett år igen.
3. Min fina, känslosamma man som känner massor, vill massor - aldrig skulle göra något ont mot mig. Den fina, känslofyllda mannen, raka motsatsen mot Pelle.
Det är rätt intressant. Att ni tror att man nr 2 skiljer sig så mycket från man nr 3, att när ni beskriver Pelle som en känslokall kille, som att en kille inte kan känna nåt för någon (oavsett på vilken nivå det är) och sen när ni pratar om min man så har han plötsligt känslor. jag tycker att det är intressant att ni stoppar de två i så olika fack - en fin kille och en neandertalare.
Hur går det för dig TS? Hoppas vi snart kan få lov till att gratulera dig till ett nytt jobb. Och till en fin hantering av ditt den-sista-daten dilemma.
TS!
Det är väl inte du som haffats med att hångla upp en kollega på firmafest i tråden "Min fru kysste en annan. Hur förlåta och gå vidare?" Relationsbeskrivningen stämmer ju inte men du har ju lagt dimmridåer förr för att inte kunna identifieras.
