Jag vill ligga med min kollega, är gift

Hej!

Läser ditt ett år gamla inlägg.

Och undrar hur det gick med

denna händelse för dig?

Jag sitter nu i samma båt som du,

har en underbar man som jag vill leva med resten av livet (vi har varit gifta i 18 år, 2 fina tonårsbarn) men nu har jag sprungit på en cruch. Har aldrig varit otrogen tidigare. Och jag inser ju att jag inte borde vara det nu heller.

Men alltså, denna jävla åtrå till

den andre mannen...

Den andre mannen vill ha omkull mig, han är singel, har inget att förlora.

Jag har allt att förlora!

Dessutom är det bara jag som är förälskad, den andre mannen är bara kåt...

Jag vet, jag borde avstå...

Samtidigt är livet kort.

Och jag är uppenbarligen ett svin...

Ja, jag har nog varit korkad på riktigt...

Eller förblindad.

Tack för uppvaknande!!!

Kommer förbi trogen!!!

Intressant frågeställning. Innan har jag nog inte funderat på det så i detalj. Jag är inte och har aldrig varit orolig att min man ska vara otrogen och inte jag själv heller. Mina och våra regler än nog varken liberala eller strikta, nog rätt normala. Jag har dock heller aldrig suttit i den situation jag hamnat i, och skulle nog dömt mig själv mycket fortare innan än när jag nu varit mitt i det själv.

Jag skulle ju själv önska att jag hade kunnat styra känslor och kunnat se detta komma och stängt av eller slutat hänga. Men som bekant förnekar man gärna allt tills det slår till. Men jag är ändå glad för att jag hanterat det som jag gjort, dvs inte gått över gränsen för otrohet.

Har jag gått över några andra gränser? Att hänga som vi gjort är Inte det råd jag skulle ge någon annan. Dock - ta detta på rätt sätt - är det rätt häftigt att ha lärt känna en annan person så pass som vi ändå gjort, och att ha känt det elektriska i luften så länge men ändå att båda låtit bli att agera på det. Det är vad det är, och blir aldrig mer. Och nu har det sakta lagt sig. Men i backspegeln, har jag svikit min man? Nej. Skulle jag ändå vilja ha gjort annorlunda? Ja.

Tycker du att jag ska säga att vi tar en frukost innan mötet? (Om vi nu ens gör det.) Är inte det bara konstigt?

Och om det är sista gången jag hänger med Pelle, är det så avgörande att jag gör det?

Det är intressant att höra hur NI tolkar Pelle, ni som följt mig länge. Hur han ser på mig, relationen mellan oss etc. Tecum och felix har olika syn t.ex.

Hur tolkar ni andra? Ex FYI och Ingenkuljuligen, Oroligman etc, eller om nån mer läser /följer men inte skriver?

Vore intressant om ni har samma eller helt olika tolkningar. Tycker du att det är glasklart vad han tänker?

Måste säga att jag är synnerligen glad att jag inte är din man. Har läst tråden och har sällan sett sån förnekelse. Även om vi utgår från det faktum att ni aldrig gått hela vägen så saknar du uppenbarligen respekt för din man. Du kommer säkert intala dig att du har respekt för honom men det faktum att du lät och till viss del fortfarande låter det fortgå tyder på total avsaknad av empati och respekt.

Jag som nykomling till tråden måste säga att intrycket av dig är att du är otroligt omogen, du velar och verkar närmast agera som en tonåring. Sanningen är den att du även verkar vara rätt feg. Feg för att du borde vara helt ärlig med din om det faktum att du kontinuerligt uppmuntrade och eggade på dina känslor för kollegan (det är här du i mina ögon är otrogen). Att bli nyfiken och lite små kär i en annan person är helt normalt men ditt beteende är det inte.

Det finns olika gränser för vad som är otrohet och du kan tycka vad du vill om den saken men faktum kvarstår att du totalt saknar respekt för din man. 

Jag kommer inte säga vad du ska göra med ditt liv men jösses vad du framstår som en dålig människa, riktigt giftig och jag hoppas för din mans och barns skull att du en dag åker dit... nåväl, god jul till alla trogna och till de som vet att de borde vara singlar och är det.

Suck!

Jag blev förvånad när han sa det, men sa ja, gör det!, eftersom jag tycker ju om att jobba med honom. Men den kom lite oväntat eftersom vi inte hörs eller hänger som förut. Han frågade om jag hade tips på vem på stället han kunde snacka med.

Men ska jag vara ärlig så tror jag inte att det kommer att ske. Han är en trygghetsknarkare och kommer inte att byta jobb i första taget. Men varför han sa det vet jag inte, min gissning är nog lika god som er. För att han också gillar att hänga med mig kanske? Ja, kanske. För att han vill testa ett nytt jobb? Ja, kanske. För att han vill ta en flirt ett steg längre? Nej, då skulle det vara gjort för längesen.

Vad tror du?

Nej, jag tror inte min man ser det som nåt avtal. Pelle nämns ju knappt här hemma, vi hörs eller hänger ju knappt heller. Min man litar på mig, Pelle har nog i viss mån stört honom tidigare men det känns som att han landat i att det bästa han kan göra är att lita på att jag inte gör något - och det har han gjort helt rätt i, med tanke på att jag heller aldrig klev över kanten.

Nej. Jämlika. Båda är, även rent objektivt, väldigt attraktiva män.

Vältränade bägge två och tar bra hand om sig.

Och nej, även om jag såklart bara kan svara hypotetiskt på den frågan så är svaret nej. Jag och Pelle är inte menade att leva med varandra. Jag drömmer inte om ett nytt liv med Pelle, jag vill leva med min man och vår familj. Men Pelle har en dragningskraft jag (uppenbarligen) har svårt att ignorera, det är en kemi mellan oss som är få förunnat och det är till och från elektriskt mellan oss. Utan att nån behöver säga nåt eller utan att vi egentligen nånsin rört varann. Men jag vet att vi båda lever bäst med våra respektive familjer.

Haha, lite rolig beskrivning, men jag förstår vad du menar på ett sätt. Han skriver ibland på ett sätt som gör att jag förstår din tolkning av kepsen-bak-och-fram. Men det är inte så jag upplever honom som helhet.